Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag31.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

"Jag känner mig isolerad här"

Publicerad: 10 November 2010, 10:04
Uppdaterad: 6 December 2015, 15:32

KABUL, AFGHANISTAN. Dagens Media träffar Lasse Bengtsson i hans trädgård i Kabul – omgiven av betong och taggtråd. Den före detta TV4-profilen känner sig isolerad. "Jag saknar mitt sociala liv", säger han.


Innan vi kommer in på gatan till Svenska Afghanistankommitténs bostäder i Kabul måste vi passera en vägbom kantad av sandsäckar och bemannad av vakter. Innanför taggtrådsförsedda betongmurar döljer sig fyra lägenhetsbyggnader med tillhörande små, gröna träd-gårdar. Här bor den före detta TV4-profilen Lasse Bengtsson. Han hoppar ovigt över rabatterna för att välkomna oss.

– Det är en ruggig omställning. Jag känner mig isolerad här, säger han.

Efter att han valde att sluta på TV4 och börja arbeta som informatör på Svenska Afghanistankommittén har Lasse Bengtsson figurerat på många löpsedlar i Sverige.

– Jag har inte hunnit påbörja mina arbetsuppgifter ordentligt. Det är ett djävulskt tryck hem-ifrån. En stor del av min tid har gått till att besvara frågor om mitt nya jobb från journalister i Sverige.

Intresset från medierna är ändå något som kan misstänkas vara en fördel i det nya arbetet, som består av att sprida information om Afghanistan och Svenska Afghanistankommitténs arbete. Först och främst till Sverige, men på sikt även till resten av EU och inom Afghanistan.

– Just nu försöker jag strukturera mitt arbete. Jag försöker träffa så mycket folk som möjligt och bygga nätverk med andra organisationer och viktiga mediepersonligheter för att få så stor spridning som möjligt, säger han.

Vi sitter på en liten altan och pratar medan solen går ner och ljudet av böneutroparen kommer och går med vinden.  Katten som strukit omkring våra ben tar plötsligt mod till sig och hoppar upp i Lasse Bengtssons famn. Han låter den lägga sig till rätta.

– Jag saknar mitt sociala liv i Sverige. Jag har ganska mycket vänner som jag umgås med ofta, och min mamma i Leksand är orolig för mig, säger han.

På grund av säkerhetssituationen körs Lasse Bengtsson i bil till kontoret varje morgon klockan halv åtta, efter att han har tagit del av svenska, internationella och afghanska nyheter hemma i lägenheten. På eftermiddagen körs han samma väg tillbaka.

– Bilturen är en upplevelse. Varje dag kör vi förbi gatan där slaktarna säljer sina varor. Djurkroppar ligger på trottoarerna och hänger i solen. Folk ropar, skrattar och skriker. Sedan kör vi förbi Kabuls daglönare. Unga afghanska män som står i kö och väntar på arbete. De kan vänta i tre dagar på en dags jobb med att dra en kärra eller gräva en grop. Det gör att jag varje dag tänker på hur privilegierad jag är.

Innan Lasse Bengtsson tog jobb-et gjorde han en resa till Kabul, en så kallad pre-visit.

– Man kan inte veta innan man kommit hit hur man kommer att reagera. Och jag var tveksam efter mitt första besök. Det var ett hett Kabul med sandstorm jag besökte, mitt flygplan var försenat och folk slogs på flygplatsen. Men när jag hade kommit hem igen tog jag en simtur i Mälaren och bestämde mig. Jag var tvungen att åka tillbaka, helt enkelt. Jag var trött på att bara vara betraktare. Jag ville göra någonting.

Han beskriver det som att han har gått från att som journalist vara observatör till att nu vara deltagare.

– Det är en helt annan roll. Jag gillar att vara en del av den politiska debatten och känner mig som en lobbyist. Nu mäter jag resultatet av mitt arbete i betalande medlemmar istället för i tittarsiffror.

Den första tiden i Kabul var han så trött av alla nya intryck att han gick och lade sig klockan sju om kvällarna.

– Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Dessutom var jag ofta magsjuk i början. Men det som spelar någon roll är att jag befinner mig på den kanske intressantaste platsen i världen.

Vi går uppför trapporna till Lasse Bengtssons lägenhet högst upp i ett av de låga lägenhets-husen. Trapphuset är trångt och inne i lägenheten är det mörkt. Det blinkar till när Lasse Bengtsson tänder lysrören i taket.

–  Inte direkt som hemma på Lilla Essingen, säger han medan han visar oss runt.

Alla dörrar i trerumslägenheten är nymålade i glänsande blå färg. I vardagsrummet står en pösig soffa i mörkt sammetstyg, och på matsalsbordet en svensk flagga.

–  Som ni ser har jag inte hunnit syssla så mycket med inredning. Det enda jag köpt själv är tv:n, säger han och pekar på en stor platt-tv framför soff-gruppen.

De enda personliga spåren i lägenheten är flaggan på bord-et, en liten dalahäst i trä i köksfönstret och ett sängbord belamrat med elektronik: kamera, radio, laddare och den bärbara datorn.

– I Sverige anses det vara viktigt med mat och inredning. Visst kan jag sakna färska råvaror som kyckling och fläskkotlett, för att inte tala om bacon. Men jag är inte här för att leva lyxliv. Här är det möten med människor, att lära sig nya saker och förmedla något som är viktigt, säger han.

Lasse Bengtsson bjuder oss att sitta ner i soffgruppen. Han talar om att han anar en trend i Sverige: att folk vill göra någonting viktigt, någonting som handlar om mer än en själv.

– Det finns en tomhet inom människor. För min egen del har jag upptäckt att jag vill vara delaktig i ett sammanhang, ha kontakt med andra människor. Målet är att visa hur stor världen är, och att våra måttstockar inte alltid är de rätta. Jag tror att allt fler vill bidra till något vettigt.

Detta går hand i hand med hans vilja att få fler privata givare att stödja Svenska Afghanistankommittén.

– Vi är sårbara som förlitar oss på Sida, EU och Världsbankens bidrag i så stor utsträckning. Jag försöker arbeta med mina nätverk och värva nya medlemmar, främst företagare och filantroper.

Kontraktet med Svenska Afghanistankommittén är på två år.

– Men jag tar det dag för dag. Jag räknar med att stanna i två år, jag hoppas på att jag gör det. Man kan få fel uppfattning om sig själv i tv. Jag är trött på mig själv som offentlig person.

SARA BRINKBERG

red@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.