Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

”Ibland måste man sluta lyssna – och bestämma”

Publicerad: 17 Mars 2015, 22:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 12:09

Feminismen fick henne att engagera sig politiskt som tonåring – 40 år senare blev hon Sveriges jämställdhetsminister.Nu – efter 10 år i politiken och dubbelt så många i kommunikationsbranschen – bor Maria Arnholm kvar i sitt kollektiv, ”ett stort gammalt kråkslott”, och har inlett nästa steg i karriären: Att modernisera Folkpartiet.


Maria Arnholm har precis flyttat in i sitt nya arbetsrum på Riksgatan 1 i Gamla stan. Korridoren utanför ekar tom, de flesta kolleger är på sportlov. Men inte Maria Arnholm. Hon möblerar om. Energiskt delar hon med sig av sina planer: Tavlor ska sättas upp, ett litet bord från Svenskt Tenn ska inhandlas, och så behövs det sköna kuddar så att hon kan sitta i fönsternischen och arbeta med utsikt över taknockarna.

I oktober tillträdde Maria Arnholm sin nya tjänst som Folkpartiets partisekreterare. Detta efter att Alliansen förlorat valet och hon sin post som jämställdhets­minister. Ett uppdrag hon tog över efter Nyamko Sabuni och bara hann ha i ett och ett halvt år.

– Det var synd. Det är klart att jag är sugen igen, men jämställdhet är ett tema i mitt liv var jag än jobbar, även om det naturligtvis var något alldeles extra att vara jämställdhetsminister.

Nyamko Sabuni ville aldrig kalla sig feminist. Maria Arnholm gjorde tvärtom.

– Hon har gjort mycket viktigt för kvinnor, men hon sa ”nej, jag är invandrare, svart, kvinna. Jag vill inte ha några fler etiketter. Jag är liberal”. Och det fick konsekvenser för henne. Jag dömer inte någon annan, men för mig är det viktigt att kalla mig feminist, säger Maria Arnholm.

”Feminism utan socialism” löd budskapet på valaffisherna som pryddes av hennes ansikte inför valet i höstas. Jämställdhet var också det som lockade henne till politiken som 17-åring i Kungälv på 1970-talet.

När klasskamraterna skrev specialarbete satte Maria Arnholm och hennes kompisar istället upp en pjäs om kvinnorörelsens historia med texter från ”Jösses flickor”. Resultatet blev allt från en egen dans till pantomimer om kvinnorollen.

– Det var skitbra. Jag kände mig helt hemma i den radikala tiden som präglade 1970-talet, vi målade oss inte, hade inte bh, men jag köpte inte det där med socialism‚ säger hon, och fortsätter:

– Att jag skulle välja ett borgerligt parti var självklart och Folkpartiet var de som stod för kvinnors rättigheter.

Maria Arnholm minns val­affischerna med budskap som ”I Folkpartiets Sverige är det ingen nackdel att vara kvinna”.

– Inget annat parti hade en valaffisch om jämställdhet. Det var ett viktigt ställningstagande på 1970-talet att kalla sig feminist, och det är fortfarande ett laddat ord. Men jag kände att det var oförskämt att inte vara det. Om det inte var för dem före mig hade inte jag fått gå i skola eller välja mitt eget yrke.

Några år senare, under juridik­utbildningen, rekryterades Maria Arnholm av den nyblivne folkpartiledaren Bengt Westerberg och sedan följde en lång politisk karriär, bland annat som politiskt sakkunnig och stabschef.

En avgörande fråga som hon var med att driva igenom var den första pappamånaden. En dag blev hon kontaktad av Gullers Grupp som frågade henne om hon kunde tänka sig att bli pr-konsult.

– Jag var 36 år gammal och lite deppig och trött, så jag tänkte att jag kan väl pröva. Det var verkligen en slump att jag kom in i närings­livet, men det är jag så glad för i dag. Jag fick lära mig att sälja, att förhålla mig till vinstdrivande företag. Jag var kvar i näringslivet i 20 år.

– Det gjorde också att jag fick andra inkomster och kunde behålla mitt hus när jag skilde mig, det blev avgörande också på ett personligt plan.

Under sex år var Maria Arnholm vd för pr-byrån Springtime. Under hennes tid där skakades byrån av en förskingringshärva där en tidigare chef misstänktes ha stoppat över en halv miljon kronor i egen ficka. Maria Arnholm minns det som en omtumlande upp­levelse.

– Det lärde mig väldigt mycket om livet och om ledarskap. Det lärde mig att man måste vara ansvarsfull och orka ta tag i jobbiga saker och vara transparent och se till att alla får rätt information. Men också att lita på att människor kan ta emot jobbiga besked.

I övrigt tycker Maria Arnholm att tiden i folkrörelse är det som format henne mest som ledare.

Hon beskriver sig själv som transparent och konsensussökande – ibland lite för mycket.

– När jag kom in i näringslivet lärde jag mig att man ibland måste sluta lyssna – och bestämma. Ibland måste någon sätta ner foten, men det är lättare i ett privat företag.

Den största skillnaden mellan att jobba inom politiken och att jobba i näringslivet är ägarförhållandena – det privata ägandet kontra folkrörelse, menar Maria Arnholm.

– Att förnya och förändra en organisation är jättesvårt, jag har varit med och gjort det, men att förändra folkrörelser är ännu svårare. Det finns ingen ägare som bestämmer. Det är ju alla vi i Folkpartiet som bestämmer. Alla måste vara med på det.

Maria Arnholm anser att ”varför?” är den viktigaste frågan att ställa sig som kommunikatör och politiker. Det räcker inte att förklara vad och hur man ska göra något. Det är något som Folkpartiet vill bli bättre på, att kommunicera sitt ”varför”.

Inom politiken är det vanligt att man pratar byråkratiskt om hur man ska göra istället för att tala om varför man måste göra det, menar Maria Arnholm.

– Det är få verksamheter där man kommunicerar med så visionära termer som inom politiken, och det är verkligen nödvändigt att göra det, men där kan vi säkert bli bättre. I politiken finns man inte om man inte kan övertyga med kommunikation hur man tänker.

Maria Arnholm bor fortfarande kvar i sitt hus på Lidingö, i ett kollektiv, i ”ett stort gammalt kråkslott”, som hon äger tillsammans med sin bästa vän.

När hon inte jobbar är hon med vännerna och sin stora familj, läser böcker eller sjunger. Fram till att hon blev statsråd sjöng Maria Arnholm i kör. Nu tar hon privatlektioner. Och så är hon vigsel­förättare, inspirerad av sin mamma.

– Jag såg hur roligt det var. Det är något som bara är lustfyllt och glädjefyllt, det vill jag vara med och bidra till. Jag är ateist, men jag är en andlig ateist. Jag tycker om eftertänksamhet och att ta vara på livet.

MariaArnholm

Ålder

57 år.

Familj

Gift med Magnus. Sönerna Måns, 31 år, och Gusten, 28 år.

Tjänar

Som ett statsråd (1 419 700 kronor inkomståret 2013).

Bor

I kollektiv i villa på Lidingö.

Kör

Lånar ibland min mans Toyota Prius.

Medievanor

P1 morgon, morgo­ntidningar och poddar.

Intressen

All form av kultur: konst, teater, film litteratur och musik.

dold talang

1960-tals-schlagers.

Svaghet

Har i 57 år kämpat för att komma i tid.

drömmer om

En lång weekend i New York.

Bästa anekdot från Springtimes politiska allsång i Almedalen

När Mats Odell, KD, och Wanja Lundby Wedin gemensamt stämde upp i Internationalen. Då visste jag att vi hade en succé.

Blir glad av

Människor.

Blir arg av

Elakhet.

Första jobb

Servitris på restaurang Svarta katten i Kungälv.

Drömjobb

Alltid det jag har just nu.

Ylva Larsson

ylva.larsson@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.