Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

Diktatorernas rykte tvättas av pr-byråer

Publicerad: 3 Juli 2011, 03:43
Uppdaterad: 6 December 2015, 15:03

Samtidigt som folket i arabvärlden rest sig mot sina diktatorer har flera pr-byråer arbetat för att förbättra förtryckarnas rykte i väst. Konsulterna får nu hård kritik – och branschen saknar tydliga riktlinjer.


I december 2010 skickade pr-byrån Washington Media Group ut ett pressmeddelande om en ny kund: Den tunisiska regeringen.

I texten öste pr-byråns vd lovord över regimen och kallade landet för ”fredligt” och viktig allierad till USA i kriget mot terrorismen.

Tunisierna själva verkade dock inte lika nöjda med sina ledare – och bara månader senare kastade de ut diktatorn Ben Ali.

Två månader senare står aktivisten Maryam al-Khawaja på en scen i Oslo och berättar om fruktansvärda övergrepp i Bahrain, där människorättskämpar torterats av regimen.

Strax efteråt fylldes mikrobloggen Twitter av anklagelser från fejkade konton om att Maryam al-Khawaja var en lögnare utsänd av Iran.

Enligt Thor Halvorssen, chef för den New York-baserade tankesmedjan Human Rights Foundation, var kampanjen orkestrerad av den amerikanska pr-byrån Qorvis Communication, som enligt officiella dokument agerar lobbyister åt Bahrain i USA.

– Det här är en legoknekts jobb, att aktivt bekämpa framsteg för mänskliga rättigheter på uppdrag av kriminella, dundrade Thor Halvorssen.

Att diktatorer och regimer anlitar pr-byråer är ingen ny företeelse.

Burson-Marsteller, en av världens största pr-byråer och den byrå bakom Facebooks smutskastningskampanj mot Google som nyligen uppdagades, har genom åren haft en diger lista över tveksamma uppdragsgivare.

Bland annat har man hjälpt den nigerianska regimen i samband med folkmordet i Biafra i slutet på 1960-talet, samt Rumäniens hårdföre diktator Nicolae Ceausescu.

När argentinska militärer kastade ut oppositionella från helikoptrar mot en säker död kämpade Burson-Marsteller för att tvätta militärdiktaturens rykte.

Men debatten har aktualiserats av upproren i arabvärlden som präglat våren. Nya lagar, bland annat efter den stora Enron-skandalen år 2001, har gjort det lättare för allmänheten att kartlägga vilka lobbyister som fakturerar världens despoter.

I mars avslöjade Boston Globe att Monitor Group mellan 2006 och 2008 fakturerat den libyska regimen 250 000 dollar i månaden – bland annat för att försöka fixa positiv press åt Kadhaffis regim.

Pr-byrån tvingades, i ett ovanligt drag, att publicera ett uttalande på sin sajt där de avvisade kritiken:

”Givet den fruktansvärda synen av Kadhaffi som använder våld mot sitt eget folk är det kanske svårt att föreställa sig att för bara några år sedan såg många en lovande utveckling i Libyen”, skrev Monitor Group.

I StorbritannIen har en rad byråer – inklusive draken Bell Pottinger – ertappats med att ha bistått regimerna i Egypten, Bahrain, Vitryssland och Yemen.

Sverige saknar en lagstiftning för registrering av lobbyister, men frågan är uppe för diskussion.

Hans Gennerud, ordförande i Precis, är kritisk till registreringslagar.

– Man kan få intrycket av att en sådan registrering skulle leda till att alla eventuella problem upphör. Så är det inte, det kommer att existera avarter. Om man gör en registrering tar man bort den naturliga utgångspunkten: att man ska ha sunt förnuft i sina relationer, säger han.

Samtidigt finns det få svenska exempel på byråer som arbetat för tveksamma regimer – sannolikt eftersom Sverige är ett litet land med begränsat inflytande inom världspolitiken.

Förra året letade dock Israels regering pr-byråer för kampanjer i Europa, där ett av målen var att ge en bättre bild av landet.

Medan det uppstod en debatt i Norge, där uppdraget ansågs vara mycket kontroversiellt, verkade de flesta svenska byråer inte se något problem med att representera Israel.

Elisabeth Tarras-Wahlberg åtog sig också nyligen ett jobb som rådgivare åt Qatars emir Hamad bin Khalifa Al Thani, som tog makten genom en statskupp.

– Jag ger mig inte in i att tala politik. Jag ska bara göra ett professionellt jobb, sa Tarras-Wahlberg till Expressen i maj 2008.

Den svenska branschorganisationen Precis har, precis som sin amerikanska motsvarighet, ett antal normer som deras medlemsföretag verkar efter – som dock framstår som ganska luddiga.

Hans Gennerud igen:

– Det är upp till varje byrå om man vill vara offentlig eller inte offentlig med sina kunder. Kunden vill ofta inte att byrån ska framföra vem de arbetar för eftersom de själva vill stå bakom budskapen.

Martin Schori

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.