söndag29 januari

Kontakt

Annonsera

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Strategi och analys

”Det är dags att ifrågasätta och ruska om”

Publicerad: 27 februari 2012, 05:00
Uppdaterad: 6 december 2015, 14:31

Reklambranschen är en konservativ industri. Det skriver Dagens Medias Carin Fredlund, och uppmanar branschen att lyfta blicken. Inte bara för jämställdhetens skull – utan också för att göra reklamen mer relevant.


CF

Carin Fredlund


Man kan inbilla sig att reklambranschen är en progressiv, modern bransch. Att den som har till uppgift att vara nyskapande och kommunicera med människor av alla slag också själv skulle vara öppen, framsynt och fördomsfri.

Men då bedrar man sig.

Reklambranschen är en konservativ industri.

Det är därför inte någon sensation att det finns så få kvinnor bland byråledare och kreativa chefer.

För 20 år sedan fanns det knappt ens några kvinnliga kreatörer. Reklamskolorna hade visserligen kvinnoöverskott och det var ingen skillnad på talang och förmåga mellan kvinnliga och manliga elever. Men ändå nådde mycket få kvinnor ända fram till själv­ständiga kreatörsjobb.

Den som studerar listan över våra mesta guldäggs­vinnare kan därför se att den innehåller en lång radda män och några få kvinnor. Dessa gjorde entré på prispallarna först runt sekelskiftet.

Den enda orsaken till detta är att kvinnor alltid mötts av minst lika mycket hårdnackat, inskränkt motstånd i reklambranschen som i alla andra branscher.

Och det lever kvar, hur jämlika vi än tror att vi är. Eller för att citera Francoise Giroud, en av grundarna till franska tidningen L’Express:

”Full jämlikhet mellan könen blir det först när medelmåttiga kvinnor innehar höga poster”.

Så det är verkligen dags att ifrågasätta och ruska om den rådande ordningen.

Det är inte bara en jämställdhetsfråga, utan lika mycket en fråga om kvalitet på jobben. Alltför strömlinjeformade organisationer skapar inte de bästa resultaten.

Reklambranschen är över huvud taget oroväckande homogen. Det gäller inte bara könsfördelningen. Kommunikationssektorn är i stort sett ett isolerat reservat för unga, eller knappt medelålders, storstadsbor av helsvensk härkomst med hemvist i chicka bostadsområden där de umgås med likasinnade.

Det distanserar lätt kommunikationen och begränsar dess möjligheter.

Om branschen bättre speglade samhället utanför, skulle det påverka både uttryck och utfall.

Tre fjärdedelar av landets befolkning bor utanför de tre största städerna.

Drygt hälften är kvinnor.

En tredjedel är äldre än 55 år.

Nära en fjärdedel är första eller andra generationens invandrare.

Inget av detta märks på bemanningen på byråerna. Eller på kommunikationen.

Det ger sämre kontakt med många köpstarka, konsumtionsglada målgrupper.

Nysvenskarna har många egna helger, mycket kontakt med sina hemländer och är gästfriare än de flesta.

Femtioplussarna disponerar 80 procent av den samlade förmögenheten och 70 procent av inkomsterna. Kvinnorna i den gruppen är beslutsfattare och påverkare av köpbeslut för fyra generationer – sina föräldrars, sin egen, sina barns och sina barnbarns.

Dagens pensionärer är friskare, rikare, aktivare och mer långlivade än alla sina föregångare.

Folk på landet är lika köpsugna som alla andra, men har för det mesta större utrymme för konsumtion, eftersom deras bostadskostnader är bråkdelen av storstadsbons. De har dessutom också restid till jobbet och mer fritid.

Bra reklam behöver inte bara hålla hög, kreativ nivå. Den måste också vara relevant i ett mång­facetterat samhälle.

Det vore ingen dum idé för våra svenska kommunikatörer att ta mod till sig och kika över kanten på boxen.

Läs Dagens Medias stora granskning om jämställdheten i reklambranschen i DM Plus.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev