Gå direkt till textinnehållet

Adam Berg jagar långfilmsdrömmen i LA

Han står bakom några av världens mest hyllade reklamfilmer och håvade hem ett Grand Prix i Cannes Lions. Men egentligen vill han helst inte jobba med reklam. Adam Berg har nu flyttat till LA för att jaga drömmen: Att få regissera en Hollywoodfilm.

– Går allt vägen kan vi filma i sommar, säger han.

I den rymliga takvåningen, längst upp i fjortonvåningshuset på 9200 Sunset Boulevard, har Hollywoods film­elit en fristad. På klubben ”Soho House” släpps bara medlemmar in. Filmstjärnor och regissörer syns frekvent här.

Genom panoramafönstren ser man hela LA. Strikt fotoförbud råder.

– Inga bilder lämnar Soho House. Du får inte ens fota utsikten, säger servitrisen vant innan hon tar vår beställning.

Adam Berg, 39, som slagit sig ned i en stor grön sammetsfåtölj, beställer pilgrimsmusslor och iste innan han börjar berätta om sin väg från filmdrömmar och hemmagjort zombiesplatter i barndomshemmet i Slagsta, via musikvideos i London och internationella reklamfilmsframgångar, till livet i Los Angeles i dag.

– Världen var lite annorlunda när jag växte upp utan internet och mobiltelefoner. Du var liksom fast där du var. Det som fanns i den stad du växte upp i var allt som fanns. I Eskilstuna spelade du antingen fotboll eller så gjorde du det inte. Jag spelade inte fotboll, så jag kollade väldigt mycket på film, säger han.

Lite drygt två månader före mötet på Soho House berättade amrikanska medier att den med Hollywoods måttstock ”okände svenske reklamfilmsregissören” anlitats av Universal Pictures för att göra sin första långfilm.

David Cronenbergs kultförklarade och bisarra sci-fi-skräckis ”Videodrome” blir Adam Bergs kliv in i Hollywood.

Medan Adam sippar på sitt iste, och toner från The Cure skapar en ljudkuliss som skräddarsydd för att hålla hemligheter exklusiva för dem de är avsedda för, erkänner han att det är en dröm som nu kan gå i uppfyllelse.

Samtidigt vågar han inte ha för stora förhoppningar.

– Vi får se, det är en väldigt lång process, säger han.

Officiellt är han ”attached” till filmen. Det innebär att Adam ”kanske får göra filmen”. Om den blir gjord, vill det säga.

– Vi håller på att göra om manuset nu, men det är långt kvar.

Men du jobbar aktivt med den?

– Mmm, hummar Adam till svar, och tillägger:

– Det är ett jättespännande projekt och det vore fantastiskt om det blev av.

När kan den bli klar?

– Det kan nog gå väldigt fort, tror jag, säger Adam, medan han tittar ut genom fönstret och ler.

Något den påfallande ödmjuke regissören ofta gör under den dryga timme vi spenderar högt över takåsarna i West Hollywood.

– Jag vet inte hur mycket om detta jag egentligen får prata om, men vi jobbar på manuset nu. Går allt vägen kan vi filma i sommar kanske, eller nästa sommar.

Adam Berg föddes den 6 december 1972 i Torshälla, ett litet samhälle utanför Eskilstuna, staden som kanske mest är känd för att ha fött ett av Sveriges största rockband Kent (där brodern Jocke Berg är frontman). Familjen slog sig dock snart ned i ett rött tegelhus i den sömniga förorten Slagsta.

Där fick pappa Rolf och mamma Britt-Louise spela huvudrollerna i Adams och Joakims första trevande försök att göra film.

– Jag, en kompis och brorsan gjorde zombiefilmer på bakgården med morsan och farsan i huvudrollerna, minns Adam.

När han ett tiotal år senare flyttade till Stockholm var det dock för att plugga juridik. Han hoppade snabbt av och bytte till psykologi innan han hoppade på filmvetenskap, kursen som traditionellt blandar genuina filmnördar med slackers som inte har någon aning om vad de vill med sitt liv.

– Då kände jag genast att det var det jag ville göra.

När Adam senare hade kommit in på Stockholms Filmskola hade Jocke Bergs rockband efter fem års harvande släppt det självbetitlade debutalbumet ”Kent”. När bandet 1996 skulle släppa förstasingeln till uppföljaren ”Verkligen” vände sig Jocke Berg till sin bror Adam.

Musikvideon till ”Kräm (så nära får ingen gå)” blev Adam Bergs genombrott som musik­videoregissör.

– Det var ett extremt kreativt medium och det var lite av de gyllene åren för musikvideos. Reklam var då bara en liten sidoföreteelse, och inget som man tänkte på, säger Adam.

Han flyttade till London, brittpopens epicentrum, för att ”slippa göra tråkiga dansvideos för att tjäna pengar”. Där gjorde han bland annat videos för Blurs gitarrist Graham Coxon.

I en intervju med ZTV-profilen Kajsa Mellgren fick Adam Berg representera den ”hippa musikvideoregissören” – ett dröm­yrke för unga på 1990-talet.

– Hur blir man musikvideo­regissör? frågar hon.

– Man får lära känna ett rockband. Jag råkade ha en bror som blev rockstjärna, svarar en glad och lite berusad Adam Berg, bakom svarta solglasögon.

Adam är dock i dag säker på att han, på ett eller annat sätt, hade tagit sig fram även utan räkmackan från storebror.

– Det är så svårt att svara på, det är ett parallellt universum. Jag tror att ungefär samma sak hade hänt, även om det hade tagit längre tid. Jag var ganska enveten redan när jag gick på filmskola, säger Adam.

Världen i stort känner dock inte Adam Berg genom några gamla musikvideos.

Internationellt slog han igenom med reklamfilmen ”Carouse­l” – en 2 minuter och 19 sekunder lång frusen action­scen filmad i ett svep med avancerade kameraåkningar – den första reklamfilmen för nätet att någonsin vinna det prestigefyllda priset Grand Prix i Cannes Lions reklamfilmskategori.

Och efter ”Carousel” kom samtalen från USA. Det blev ”en bidragande orsak” till att Adam trodde sig ha en chans i Hollywood.

Men Cannesvinstens betydelse tonar han ned.

– Det skiter folk i här. Det är bara reklamvärlden som bryr sig.

Filmen i sig gav eko, ”långt innan den vann i Cannes”, enligt Adam, som även regisserat stora och uppmärksammade filmer för Nike och Talk Talk.

Trots framgångarna har Adam ett kluvet förhållande till reklam. Han beskriver en värld där ”alla kanter slipas bort” eftersom folk (läs kunderna) är rädda för att göra något som kan uppröra. Där man sällan får prata direkt med den som bestämmer.

Att ”Carousel” över huvud taget blev av berodde enligt Adam på att ingen ”riktigt brydde sig om internet då”, samt att det var en relativt liten och snabb produktion – vilket ledde till att den aldrig gick uppåt i hierarkin hos kunden Philips.

– Det hade aldrig hänt om det hade varit fler inblandade. Galna clowner och folk som skjuter, det får man inte göra i reklamfilm! De hade bara sett risk och farlighet eftersom folk skulle kunna klaga.

Varför?

– Folk är väldigt rädda för att någon ska kunna anklaga dem för att inte ha gjort sitt jobb. Det är det som leder till att alla kanter poleras bort, vilket gör att det mesta man ser är väldigt tråkigt.

Vad tror du själv att ”Carouse­l” gav Philips?

– Den filmen var det första steget i att lyfta Philips från ett ganska torrt teknikbolag till att bli ett mycket mer spännande och samtida varumärke.

Jobbar du mycket med reklam nuförtiden?

– Absolut, det är det jag gör.

Var hämtar du inspiration till att verka i den världen?

– Jag tycker att det är sjukt kul att filma, och ibland får man göra galna saker, leka, egentligen. Så jag ska inte klaga på mitt jobb. Men det allmänna reklamklimatet är inte så hälsosamt.

Vad är det bästa du har gjort?

– Jag tycker om Talk Talk, det är en massa små dockor som är deprimerade. Vi lyckades få till väldigt mycket känsla i de där dockorna. Det är en otroligt melodramatisk liten film.

– Jag gillar också JC-filmerna. Den första och sista vi gjorde tycker jag fortfarande är väldigt fina och enkla. Det var typ första gången man fick göra något som blev något eget och annorlunda.

Skulle du hellre bara vilja göra långfilm?

– Jag är väldigt sugen på att göra långfilm. Man vill ju göra något som faktiskt kan beröra folk och leva kvar i folks medvetande. En reklamfilm är ändå faktiskt bara en reklamfilm.

Om du inte behövde för pengarnas skull, skulle du då göra reklamfilm?

Adam Berg skakar tyst på huvudet innan han säger:

– Nej, det tror jag inte. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle acceptera allas åsikter.

Sedan två år tillbaka är Santa Monica, Los Angeles, hemma för Adam Berg, hustrun Pernilla Svensson och deras två döttrar.

Han trivs. Och vill stanna.

– Vill du göra långfilm här är det svårt, speciellt som förstagångsfilmmakare, att vara någon annanstans. Men det är inte bara mitt beslut.

Likt alla svenskar i LA – sedan födseln kuvade av mörker och kyla under större delen av året – nämner Adam helt självklart vädret när han hyllar livet på USA:s västkust.

På många sätt är Los Angeles, speciellt för eliten inom filmindustrin, en antites till stora delar av USA, där arbetslösheten breder ut sig och folk tvingas sälja sina överbelånade hem. I Adam Bergs villakvarter säljs husen för ”helt sjuka belopp”. Recessionen i USA har ändå slagit mot film- och reklambranschen.

– Det är tuffare, och budgetarna är mindre. Jag ska inte säga att det går någon nöd, men det är sjukt dyrt att bo här. Du tjänar mer här, men gör också av med mer.

I början av 2000-talet startade Adam Bolaget King of Nothing, nu heter hans bolag Dödskalle AB, omsättningen enligt senaste bokslutet: 2,3 miljoner kronor.

På Soho House har Adam ätit upp sina pilgrimsmusslor och fått in en cappuccino. Hans karriär ter sig utifrån sett som en ganska oavbruten klättring uppåt. Någon stor motgång är svår att hitta.

– Det har hänt att jag har tänkt ”nu är det över”. Det har varit filmer som havererat, budgetar som spräckts, och jag har bråkat som fan med mina kunder. Det har varit perioder när jag inte jobbat över huvud taget, och vissa perioder där man jobbat alldeles för mycket.

I december fyller Adam Berg 40 år.

Förra gången han fyllde jämt hade brorsans band Kent konsert i Globen. Adam satt på läktaren medan Jocke Berg fick hela publiken att stämma upp i ”Ja må han leva”

Vad önskar du dig i år?

– Det blir svårt att toppa det, så lite lugn och ro blir fint, som jag brukar säga till min döttrar, säger Adam som planerar att resa bort för att fira sin 40-årsdag med familjen på annan ort.

för sina filmjobb, ett bolag som 2008 omsatte 3 miljoner kronor och gjorde ett resultat på 1,5 miljoner kronor

Han gör sin första långfilm

Namn: Adam Berg

Ålder: 39.

Bor: Santa Monica, Los Angeles.

Yrke: Reklamfilmsregissör.

Familj: Fru och två döttrar.

Inkomst: 396 000 (inkomst av tjänst i Sverige). Driver även bolaget Dödskalle AB, med en omsättning på 2,3 miljoner kronor.

Aktuell med: Jobbar för närvarande med en remake av långfilmen ”Videodrome”, som blir hans långfilms­debut.

Publicerad 2012-11-06 22.00Uppdaterad 2015-12-06 14.04

Dela artikeln: