Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag23.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

400 000 pensionskronor spelades bort – varje dag

Publicerad: 9 Oktober 2012, 21:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 14:04

Totalt kostade tv-äventyret – som sträckte sig över fyra år – mer än en halv miljard kronor. Det här är den osannolika berättelsen om hur fyra svenska tv-veteraner lyckades förmå Sjätte AP-fonden att pumpa in svenska pensionsmiljoner i deras dröm om att digitalisera tredje världen. I dag återstår bara skulder – och en svårsåld aktiepost i Kina.


Det är fredagen den 24 september 2010 i Ghanas näst största stad Kumasi. Utanför elitfotbollsklubben Assante Kotokos sekretariat i Odeneho Kwadaso jublar rödklädda supportrar när en stor röd splitterny buss släpas uppför backen.

Med svällande muskler drar bodybuildingmästaren Kofi ”Asase” Salia ceremoniellt bussen den sista biten innan den överlämnas som en gåva till klubben. Bland de rödklädda finns också flera män och kvinnor med gröna t-shirts prydda med loggan för ”Smart TV” – varumärket som hoppas bli Ghana­s Boxer.

Den lyxiga bussen är Smart TV:s sätt att kickstarta det treåriga sponsoravtal som tecknats med Kotoko FC. Nu ska de starta Kotoko TV – Ghanas första kanal helt dedikerad till ett fotbollslag.

– Det är en fröjd för Kotoko­fans att de från november i år kan följa sin favoritklubbs alla bedrifter. Den spännande delen är att Kotokofans med en Smart-TV-dekoder inte bara kommer att kunna njuta av Kotoko TV utan även en kvalitativ tittarupplevelse, säger Yvonne Osei-Tutu, landschef för Next Generation Broadcasting Ghana.

Hösten 2010 lever fortfarande det svenska bolaget Next Generation Broadcastings visioner om att bli en global storspelare inom digital marksänd tv i utvecklingsländer.

Tillsammans med lokala partners har NGB satt upp verksamheter i Ghana, Uganda och Kenya och är på gång i Sydamerika. Målen är höga. 2016 räknade ledningen med att spränga miljonvallen för sålda digitalboxar i Afrika och kapa åt sig 25 procent av marknaden i Ghana.

De skulle tjäna miljoner på kuppen när de senare skulle sälja sina andelar. Och det fina i kråksången var att de slapp ta någon finansiell risk – den stod Sjätte AP-fonden för via hundratals miljoner hämtade ur det svenska allmänna pensions­systemet.

Boxervännerna som skulle digitalisera tredje världen

Hösten 2006 såg fem herrar sin chans att göra något spektakulärt.

Med i kvintetten Fanns Teracoms före detta vd Jan Danielsson och Ulf Wallin med höga poster inom vad som idag är Nordea bakom sig. De hade även suttit tillsammans i Boxers styrels­e.

Den forne Ernst & Young-medarbetaren Albert Elfström och Tele2:s tidigare vd Jan Rudberg hade båda jobbat som konsulter åt Boxer, och Elfström drev sedan tidigare konsultbolaget Inter Nos tillsammans med Ulf Wallin. Den franskbördiga affärsmannen Nicolas Schlumberger, baserad i Kina, var en något udda fågel i sällskapet, men kände Ulf Wallin sedan tidigare.

Efter ”en serie möten på olika platser i världen” grundar de i augusti bolaget Next Generation Broadcasting, NGB – med målet att bli ledande när Afrika och andra outvecklade tv-marknader skulle digitalisera sina marknät, vilket de under ett internationellt avtal hade förbundit sig att göra senast 2015.

– Vi som hade erfarenheten från Boxer såg en möjlighet att göra samma sak utomlands, säger Jan Danielsson, som till en början var företagets vd.

Miljoner och åter miljoner potentiella kunder låg i visionen.

– Det var en framväxande idé mellan det här gänget. Det var ju en blueprint på Boxer. Tanken var att föra ut affärsidén i tredje världen, minns Albert Elfström.

Att det skulle krävas pengar stod klart från början – och vännerna från Boxer ägnade det första året åt att upprätta affärsplaner och uppvakta investerare.

Planen var från början att sälja in idén till investerare för att kunna behålla en andel och ”kapitalisera” senare.

– I slutändan har man kvar någon procent, och ur det kan man naturligtvis få ut kapital. Vi hade ju kunnande om detta, visst­e vad man skulle tänka på och så, säger Jan Danielsson.

Tidigt åkte en delegation ner till Ghanas huvudstad Accra för bolagets första införsäljning hos landets statliga tv-bolag Ghana Broadcasting Corporation, GBC. Som ”agent” hade Boxer-kvintett­en anlitat Joe Frans, en före detta socialdemokratisk riksdagsman född i Ghana, som kom till Sverige som utbytes­student på 1980-talet.

Han hade kontakterna. Han skulle guida bolaget på den ibland snåriga vägen till de kritiska licenserna som NGB behövde för att förverkliga sin vision.

– Vi hade ett möte med GBC för att visa möjligheterna med vår idé eftersom det var de som ägde sändarnätet. Det fanns ett intresse, de kände att de behövde utveckla sin tv-industri vidare, förslaget föll i god jord, säger Jan Danielsson.

NGB:s resa för att bli Afrikas svar på Boxer hade börjat. Joint venture-bolag växte förutom i Ghana fram i Uganda, Kenya, Tanzania och Moçambique.

Göteborg – ”Affärsänglarnas affärsänglar”

I Göteborg, våren 2006 – bara något halvår före NGB:s födelse – ser ett annat framåtblickande äventyr dagens ljus. Under parollen ”Vi är Affärsänglarnas affärsänglar” lanserar Sjätte AP-fonden en buffertfond i Sveriges allmänna pensionssystem, AP Partnerinvesteringar.

Bakom initiativet står vd:n Erling Gustafsson. Fonden utser sin mångårige medarbetare Mats Augurell till chef för det nya affärsområdet.

Idén är att söka entreprenöriella ”eldsjälar”, som sitter på en affärsidé, förmåga och egna kontakter. Med hjälp av AP Partnerinvesteringars kassa ska bolag med en omsättning på mellan 20 och 300 miljoner kronor kunna ”växla upp” och kanske ta sin verksamhet ut i världen.

Det skulle göra NGB:s lycka.

För att digitalisera Afrika skulle bli dyrt. Det kunde Boxer-gänget räkna ut. Titta bara på hur mycket det kostade i Sverige, vars digitaliseringsprocess jämfört med Afrikas bedömdes vara betydligt mer förutsägbar.

Ulf Wallin, som av uppgiftslämnare beskrivs som ”spindeln i nätet” i NGB, hade tillsammans med affärspartnern Albert Elfström redan varit i kontakt med Mats Augurell. När AP Partnerinvesteringar sommaren 2007 gick in i gratistidningskoncernen Lokalmedia fanns herrarna i kulissen.

– Där var inte vi så aktiva själva, det var snarare så att vi mäklade den affären till AP-fonden från några andra entreprenörer, säger Albert Elfström.

Den kontakten skulle visa sig livsviktig för NGB. Efter att ha ”uppvaktat” ett flertal svenska och utländska aktörer fick bolaget AP Partnerinvesteringar på kroken.

– Ulf är en jätteduktig säljare. Han försökte kränga idén på andra håll, de var mer vaksamma. Sjätte AP-fonden, som tidigare knappt haft några andra investeringar i mediebranschen, var på. Helt plötsligt skulle man in i ett bolag som skulle in i Afrika, Kina och Sydamerika, säger en centralt placerad källa som vill vara anonym.

– NGB jagade kapital i säkert ett och ett halvt år, både i Sverige och i utlandet, men fick inte ihop det. Dealen med AP-fonden kom till delvis genom personliga kontakter, säger en annan centralt placerad uppgiftslämnare.

I juli 2007 går Sjätte AP-fonden in med 10 miljoner kronor. NGB, som varken har anställda eller intäkter, värderas till 20 miljoner.

Nu börjar NGB anställa och jaga ytterligare nyckelpersoner. Zodiaks vd och grundare Patrick Svensk kliver in i styrelsen tillsammans med Pierre Helsén, som var huvudsekreterare i den statliga Digital-tv-kommissionen.

Våren 2008 blir Jonas Konstantinov påläggskalv inom MTG och Hans-Holger Albrechts högra hand, kontaktad i London. Den namnkunniga samlingen tv-män imponerar tillräckligt för att värva över honom från toppjobbet i London. Ung och ”ivrig att göra avtryck” tittade han mycket på ”face value”.

– Här var fem tunga gubbar med relevant erfarenhet och Sjätte AP-fonden i ryggen, säger Jonas Konstantinov.

Ytterligare ett bevis på att NGB var rätt såg Jonas i Patrick Svensk.

– Han hade ett bra rykte i branschen och vi kom bra överens. Jag tyckte att det var jätteintressant att jobba med ett startup i Afrika, som dessutom såg ut att drivas av rätt personer.

125 000 kronor månaden, plus förmåner, samt möjligheten att jobba från London till en början hjälpte också honom att lämna Hans-Holger och MTG.

I mars 2008 lever änglarna på AP-fonden upp till sitt självvalda epitet och trycker in ytterligare 30 miljoner kronor i NGB.

I Sjätte AP-fondens styrelserum i Göteborg värderas NGB nu till 270 miljoner kronor – trots att bolaget fortfarande inte har sålt för en enda krona. På åtta månader har värdet därmed stigit med 1 250 procent.

Den skyhöga värderingen baseras bland annat på att licensavtalet – som Joe Frans och Jan Danielsson åkt till Ghana för att säkra – uppgavs vara i hamn. Ytterligare fem licensavtal skulle vara klara inom några månader och licenser i ytterligare sex länder fanns planerade.

Följden blir att AP-fondens ägande bara ökar med 5 procentenheter, trots mångmiljoninvesteringen.

– Vi lyckades säkra licenser i flera afrikanska länder. Vi var också på gång i Chile och Peru även om vi inte säkrade licenser där, säger Jonas Konstantinov.

För att lyckas lokalt satte NGB upp sina bolag i respektive land som ”joint ventures”, tillsammans med lokala partners som skulle agera dörröppnare. I Uganda hade man minister­sonen Kwame Rugunda, i Ghana fanns infrastrukturkonsulten Koju Fosu, som hade goda kontakter på regeringsnivå, och i Kenya användes en advokat ”närstående till regeringen”.

– Man agerade via lokala partners som var politiskt väl förankrade. De fick delägande utan att själva gå in med några pengar, säger en uppgiftslämnare.

Kvintettens plan var satt i verket.

Schlumberger och det kinesiska sidospåret

Världen hade varit hans arbetsplats, den internationelle affärsmannen Nicolas Schlumberger – som sedan 2000-talets början hade slagit sig ned i Kina. Tillsammans med Ulf Wallin, och i samråd med Sjätte AP-fondens Mats Augurell, började han planera vad som skulle bli NGB:s största enskilda affär.

I Göteborg tar Sjätte AP-fondens styrelse beslut om jätteinvesteringen ”över ett telefonmöte”, våren 2008. Motsvarande 270 miljoner kronor av fondens pengar betalas ut till NGB, som i sin tur använder pengarna för att köpa 49 procent av CDTV, via ett nybildat holdingbolag. Resten ägs av kinesiska partners. Grundarkvintetten får genom affären, via sina ägarandelar i NGB, även ett indirekt ägande i det förvärvade bolaget – utan egen risk.

– Nicolas Schlumberger hittade dealen med det kinesiska bolaget. Den utmålades som fantastiskt bra, säger en uppgiftslämnare.

Adalbjörn Stefansson, som på uppdrag från regeringen har granskat affären, konstaterar att de kinesiska ägarna förmodligen lika gärna skulle ha ”accepterat en investering på motsvarande villkor” direkt från Sjätte AP-fonden.

Ulf Wallin, Nicolas Schlumberger och de andra delägarna, som kontrollerade en knapp tredjedel av NGB, kunde dock skatta sig lyckliga åt upplägget.

”Genom att göra investeringen via NGB skänker fonden därmed övriga ägare 30 procent, motsvarande 13,5 miljoner dollar”, skriver Adalbjörn Stefansson i den delvis hemligstämplade utredningen.

I framtiden hägrade en börsintroduktion för det gemensamma bolaget CDTV Holding Ltd på Hong Kong-börsen. Närmare bestämt våren 2010. Då skulle delägarnas gratisandelar bli värda guld.

Men enligt flera uppgiftslämnare var Kina-affären ett stort avsteg från den ursprungliga affärsidén. Det skapade en spricka.

– NGB skulle bli så stort som möjligt för att intressera andra finansiärer, säger en källa.

Men i NGB:s styrelse och grundarkvintett var alla inte överens.

Ulf Wallin, Nicolas Schlumberger och Mats Augurell var övertygade om att detta var rätt, medan Albert Elfström och Jan Danielsson och Rudberg sägs ha varit mer tveksamma. Vd:n Jonas Konstantinov hade liten eller ingen insikt i affären, och ska till och med ha fått ett papper som friskrev honom från allt ansvar för Kina-dealen.

Kvintetten spricker

Måndagen den 15 september vaknar finanshajarna på Wall Street i New York upp till en mardröm. Lehman Brothers har ansökt om konkursskydd – en nyhet som skickar chockvågor genom det finansiella systemet och förvandlar den redan pyrande finanskrisen till ett inferno.

Den externa finansiering som Sjätte AP-fonden och NGB hade hoppats på blev i ett slag extremt svår att hitta.

NGB:s afrikanska verksam­heter hade också visat sig vara mer svårtstartade än planerat.

– Det som var svårt, och gjorde att det drog ut på tiden, var nätverket. På vissa håll tvingades man till slut att bygga pilotanläggningar med eget kapital och börja med ett mindre täckningsområde, säger en uppgiftslämnare.

Pengar gick åt till att bygga egna sändningsmaster.

Nu hade också flera nyckelpersoner redan börjat distansera sig från NGB.

– Jag hade en annan uppfattning om hur man skulle göra saker och ting, till exempel hur fort man skulle expandera, och då lämnade jag. Jag kunde inte riktigt förstå hur det gick åt så mycket pengar, säger Albert Elfström.

Jan Danielsson hade redan sedan Sjätte AP-fonden klev in i stort sett släppt sitt engagemang, och var mer en passiv delägare.

Enligt uppgift ska även ”bråk om pengar och ägarandelar” ha legat bakom splittringen. Vissa störde sig på att Ulf Wallin fakturerade stora belopp varje månad för sitt arbete. Pengar brändes även på flygbiljetter i business class.

I november 2008 valde vd:n Jonas Konstantinov att sluta.

– Jag hade optioner i bolaget med, men trodde inte längre på affärsidén, ägarna och Kina-affären, som tog upp alltmer av styrelsens tid. Jag ville inte resa runt i världen och vara ifrån min familj när jag inte riktigt trodde på affären.

AP-Fondens tro på affären var dock intakt och affärsplanen fortsatte att rulla. Fondens styrelse fattar under de kommande åren beslut om ytterligare hundratals miljoner kronor i investeringar och lån. Förutom Mats Augurell hade AP-fonden formellt lite insyn, då de inte hade några egna anställda i NGB:s styrelse.

Kommunikationschefen Ulf Lindqvist:

– Det är ingen hemlighet att detta var den gamla organisationen där vd:n Erling Gustafsson och affärsområdeschefen Mats Augurell tog beslutet att investera i dåvarande NGB.

Något som formellt skedde med stöd av styrelsebeslut i varje fall.

Erling Gustafsson, som ertappats med att ge sin särbo Åsa Rödén ett toppjobb i ett av fondens bolag, berättade i maj 2010 att han hade sagt upp sig. I mars 2011 slutar även Mats Augurell.

Det skulle bli början till slutet för bubblan NGB.

När Marianne Dicander Alexandersson klev in som ny vd i fonden i april 2011 skulle hon vända upp och ner på innehaven, som i affärsområdet AP Partnerinvesteringar var värderade till 2,5 miljarder kronor. Även styrelsen byttes ut på initiativ av finansmarknadsminister Peter Norman, som tidigare själv varit chef över Sjunde AP-fonden.

Ett av de första bolagen att granskas var NGB – vars förlust under helåret 2010 hade uppgått till 118,7 miljoner över hela koncernen. Intäkterna hade samtidigt legat på blott 7,5 miljoner kronor.

– När den nya styrelsen fick klart för sig vad NGB var ville de ha alla korten på borden. Det var alldeles för mycket pengar in och alldeles för hög risk, säger Ulf Lindqvist.

Haveriet

När AP-fondens delegation bestående av konsulten Lars Wallenberg och investeringschefen Torbjörn Olsson landar i Accra i juni 2011 möts de av reklam för NGB:s Smart TV på huvudstadens reklampelare. De hittar en organisation som sammantaget är uppbyggd för ett mycket stort antal abonnenter.

Men den licens, som Sjätte AP-fonden fått löften om, är i praktiken värdelös. Den gav inte NGB rätt att sända betal-tv, utan endast ”free to air”.

Bolagets 18 000 kunder, NGB:s största marknad, ger inga intäkter. Istället betalar NGB Ghana 50 000 dollar i månaden för att få sända med hjälp av Sky Plus.

Licenshaveriet leder även till att IFC, en del av världsbanken som åtagit sig att investera 12,5 miljoner dollar i bolaget, fryser de 10 miljoner doll­ar de ännu inte hunnit betala ut.

Joe Frans, som enligt Torbjörn Olssons bedömning ”dominerar bolaget” på distans, uppger då att en egen licens ligger långt borta, då Ghanas regering först ska upphandla infrastruktur för marksänd digital-tv. Först 2015 ska det analoga nätet släckas.

I Kenya och Uganda hade Wallenber­g och Olsson hittat något sundare verksamheter, men med klart överdimensionerad kostnadskostym.

Men problem i form av stämningar, försenad digitalisering, tekniskt obsoleta digitalboxar och framför allt alldeles för låga intäkter finns även här. I Uganda driver man fortfarande bara ett pilotprojekt med omkring 1 200 kunder.

Totalt sett blöder NGB Africa pengar i en rasande takt, strax över 7 miljoner kronor per månad. Av de 152 miljoner kronor som modebolaget skjutit till finns bara 800 000 kronor kvar.

– Det ingick att på plats granska vad som fanns. Den första omedelbara uppgiften var att dra ned på kostnaderna, säger Lars Wallenberg om vad han såg på plats.

Stora summor gick också till konsultarvoden, även till närstående personer och bolag. Till exempel fakturerade NGB Ghana-delägaren Kojo Fusu 650 000 dollar till bolaget.

Bara under en månad uppgick det svenska moderbolagets utgifter för konsultarvoden till 1,5 miljoner kronor.

Trots att NGB blödde pengar – och inte hade lyckats uppnå några större intäkter – lyckades Ulf Wallin så sent som i början av 2010 få till ett avtal där han för sina tjänster kunde fakturera 15 000 kronor om dagen, alternativt 3 000 kronor i timmen. Upplägget garanterade honom minst 300 000 kronor i månaden, vilket över 12 månader blir hisnande 3,6 miljoner kronor. Gick han på timpenningen blev det ännu mera.

Pengabristen hade i början av 2011 blivit akut. Styrelsen i NGB beslutade då att all fakturering från styrelsemedlemmar och grundare måste få ett stopp. Det fanns inte pengar.

Men Ulf Wallin valde att fortsätta ändå. Enbart mellan den 1 februari och den 1 juni fakturerade han 2 099 324 kronor.

– Det pågick tills Sjätte AP-fonden drog i handbromsen. Det var i allra högsta grand oskäligt, säger en uppgiftslämnare.

På AP-fonden i Göteborg fick vd:n Marianne Dicander via mejl tidiga rapporter om Wallenbergs och Olssons fynd direkt från Afrika. Konsultjätten PWC hade också anlitats för att göra en ”due diligence”, en fullständig genomlysning av NGB Africa, som kom fram till att ytterligare 200 miljoner krävdes för att rädda bolaget.

Miljonerna som försvann

den 1 juli samlas AP-fondens styrelse för att ta det drastiska beslutet – detta efter att nästan ett års desperata försök att hitta externa investerare till NGB har misslyckats.

Den 4 juli skickar Ulf Lindqvist ut pressmeddelandet: Inga mer pengar till NGB, som numera hade bytt namn till TBI. Fonden värderade ned sitt innehav i bolaget, från de 570 miljoner man tryckt in, till noll.

Samma dag ansöker TBI om företagsrekonstruktion.

Det fina huvudkontoret på Birger Jarlsgatan 25 i Stockholm och NGB Africas huvudkontor i Nairobi bommas tämligen omedelbart igen. Verksamheten stängs. I mars ansöker TBI slutligen om konkurs.

Så vad finns kvar av 570 miljoner kronor, hämtade från våra allmänna pensionsmedel?

Konkursförvaltaren Mats Emthén har den föga avundsvärda uppgiften att krama ut något av värde ur TBI, för att kunna betala fordringsägarna. Sjätte AP-fonden, SEB och Skatte­verket är några av dem.

Det enda av värde han hittat är aktieposten på 49 procent av CDTV. Nu ska han försöka sälja akterna, som ”i brist på bättre underlag” upptagits i konkursboet till ett värde av 69,5 miljoner kronor.

– Det är ett uppdrag och det är en pågående process, säger Mats Emthén.

Skulderna i TBI ligger på 182 miljoner kronor.

Mats Emthén har även anlitat en extern revisionsfirma som ska granska faktureringen från Ulf Wallin och andra närstående personer som pågick när TBI var på väg att gå omkull.

– Frågor om bolagets förvaltning och frågor om det finns anmärkningsvärda betalningar är skickade till en extern revisor.

Granskas Ulf Wallins fakturering?

– Vi kommer att titta på de fakturorna, och på alla typer av ovanliga transaktioner i bolaget. Alla transaktioner som görs under tid när man är på obestånd ingår i detta.

Är det brottsligt att göra som de har gjort?

– Jag vill inte kommentera detta specifika fall. Men generellt sett, beroende på vilken grad av betalningar som skett, till vem och vilken storlek de har varit på, kan man komma in i brottsbalkens kapitel om borgenärsbrott.

Tv-äventyret i Afrika fortsätter

I dag är grundarkvintetten bakom NGB för alltid splittrad, och vissa av de inblandade tycker geniunt illa om varandra. De kan inte starta någon liknande verksamhet förrän konkursen i TBI är avslutad.

Duon Mats Augurell och Ulf Wallin är i allra högsta grad levande. Efter kraschen bestämde sig de två herrarna för att starta investmentbolaget Noor Capital tillsammans, dit även Joe Frans och Nicolas Schlumberger finns knutna som rådgivare. NGB:s forne advokat Hans Andreasson är också med.

Vem som bär skulden för misslyckandet varierar beroende på vem man frågar. Många av Dagens Medias uppgiftslämnare pekar på Ulf Wallins och Mats Augurells storslagna expansionsplaner, samt den obefintliga kostnadskontrollen.

– Man borde ha koncentrerat sig på ett fåtal marknader och fått dem att funka. Istället gjorde man Kina-affären, som tog fokus från verksamheten, samt började titta på Sydamerika, säger en uppgiftslämnare.

Ulf Wallin vill inte låta sig intervjuas med hänvisning till att han via ett aktie­ägaravtal är bunden av sekretess.

På frågan om han ångrar något i denna dyra historia svarar Mats Augurell i dag att han erbjöd en exit för fonden sommaren 2010, som skulle ha kunnat rädda en stor summa pengar.

– Jag kan inte kommentera exakta belopp, men ett engelskt och ett amerikanskt investmentbolag ville köpa ut detta och några andra bolag till ett övervärde mot vad det var värderat till och investerat i. Det tackade styrelsen nej till sommaren 2010, säger han, och forstätter:

– Detta var en av anledningarna till att jag ville lämna, jag tyckte att det här var tokigt.

Han säger även att han själv inte haft mandat att fatta några som helst beslut i frågan om Next Generation Broad­casting.

– Det är styrelsen som fattat enhälliga beslut.

Hur tycker du att det ser ut att du och Ulf Wallin är affärskompanjoner?

– Det är väl inget konstigt egentligen. Vi lärde känna varandra och jag frågade Ulf när jag slutade om han var intresserad av att jobba ihop. Jag tyckte att det var en väldigt kompetent person, bra på alla sätt, säger Mats Augurell.

Samtidigt som efterdyningarna av kraschen ska redas ut i Stockholms tingsrätt lever Next Generation Broadcasting vidare i Ghana, Kenya och Uganda. Här finns både anställda och kunder som lämnades i sticket då svenskarna drog sig ur.

Joe Frans är en av dem som har plockat upp bollen, och han befinner sig i Uganda när Dagens Media når honom.

– Ägaren lämnade sina lokala partners i sticket när man drog sig ur. Man gör ett antal afrikanska nationer en stor otjänst. Jag känner ett stort ansvar eftersom jag var det svenska bolagets ansikte där, säger han.

Joe Frans äger nu själv en del av NGB i de tre länderna.

– Jag är på pappret arbetslös och lever på min frus lön och lån. Mitt fokus ligger på att hjälpa de 30–40 anställda i Ghana som finns kvar, samt att klara ut skulder som finns från bolagen.

Kvar i Ghana är även NGB-bossen Yvonne Osei-Tutu, hon med bussen. Hon är försiktigt hoppfull inför framtiden.

– Ingen vill hamna i en sådan situation, att den största aktie­ägaren plötsligt drar ur sladden, men våra lokala aktieägare har stått upp och tagit sitt ansvar och vi genomför den affärsplanen som vi ursprungligen tänkte oss. Vi har betalande abonnenter.

Har ni licensen nu då?

– Ja, vi har vår licens.

För betal-tv?

– Jag måste få återkomma. Detta är ett privatägt företag och innan jag avslöjar någon information måste jag kolla det med våra aktieägare.

Erik Wisterberg

erik@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.