Arvida Byström: "Tumblr var kreativt omvälvande för mig"

PÅSKLÄSNING. Konstnären Arvida Byström utforskar könsnormer i den digitala världen. Under våren tar hon sina digitala konstverk offline med soloutställningen "Cherry Picking" och lanserar en svensk version av boken "Pics or It Didn't Happen" – med bilder som blivit censurerade på Instagram.

I studion i Solna strax utanför Stockholm är Arvida Byström är i full färd med att producera sin andra soloutställning, kallad "Cherry Picking", där hon tar sina digitala konstverk offline. På ena väggen hänger ett av verken, en stor tavla vars motiv föreställer glänsande röda körsbär som pryds av små trosor.

– Jag tycker att körsbär är intressanta i form av hur könsbetingade de är, säger hon till Dagens Media.

– På min instagram har jag fått många kommentarer om att folk associerar körsbär till Audrey Horne i Twin Peaks. Och jag har faktiskt gjort en performance på min Instagram story där jag knöt sådana där cherry stems (stjälken på körsbäret, reds anm) i munnen i åtta timmar. Jag fick lite blåsor, men det var inte så farligt, fortsätter hon.

Arvida Byström, 26, började fotografera och publicera sina bilder på internet redan som tolvåring. Men det var när hon som 18-19-åring hittade Tumblr och i samma veva feminismen, som hon lade grunden till sitt estetiska uttryck.

Hon blev en del av ett konstnärskollektiv som ifrågasätter rådande könsnormer och undersöker femininitet. Under sin karriär har hon fått stor internationell uppmärksamhet och jobbat med internationella magasin som Lula, Vice och Wonderland Magazine, och både fotograferat och själv varit modell i kampanjer för Monki, H&M och Adidas. I den senaste gav hon upphov till en onlinestorm på grund av sina håriga ben.

Arivda Byström har dessutom ställt ut sina konstverk världen över på institutioner som News Orleans Museum of Art och NRW Forum.

– Jag hade kanske ställt ut mer om jag hade haft pengar nog att producera verken exakt så som jag vill att de ska se ut. Har jag inte haft råd till det har jag alltid tänkt att man lika gärna kan se dem online. Det är tråkigt att det ska vara en ekonomisk fråga men det är många gånger så när man jobbar med visuell konst, säger Arvida Byström, som har 245 000 följare på sitt Instagramkonto.

Arvida Byström beskriver hur internet har betytt allt för hennes konstnärliga utveckling:

– När jag hittade Tumblr som nittonåring var det kreativt omvälvande för mig. Det gav mig möjlighet att skapa min estetik med hjälp av andra användare. Tongången kan vara rätt hård där, men samtidigt pågår väldigt mycket intressanta diskussioner.

Anledningen till att hon som så ung vågade bidra med innehåll till digitala plattformar, vid en tidpunkt då det ännu inte var standard att befinna sig där, tror hon beror mycket på att hon hade ett alternativt uttryck.

Internet blev ett sätt för mig att uttrycka min subkulturstillhörighet. Jag är från Värmdö, och där fanns det inte så många som kan kunde identifiera mig med. Sedan var jag ganska snabb med att inse att det var status på internet att kunna ta bra bilder. Internet började ju bli mer bildbaserat när jag precis hade blivit tonåring, när det tidigare var med textbaserat. När sociala nätverk som Lunarstorm blev stora var bildgallerierna otroligt viktiga, säger hon.

"Problematiskt när ett kommersiellt bolag får bestämma över innehållet"

Arvida Byström har dock stor erfarenhet av när internet inte alltid är så roligt. Medan hot och hat många gånger får ligga kvar på de digitala plattformarna, har hennes egna bilder och konstverk många gånger plockats ner från Instagram, då de enligt bolagets policy har ansetts som stötande.

Facebook och Instagram har många gånger kritiserats för sina policys, som exempelvis tillåter manliga bröstvårtor på bild – men inte kvinnliga. Kritiken har bland annat gett upphov till hashtaggen #freethenipple.

Med anledning av detta släppte Arvida Byström förra året en bok på temat bilder som blivit censurerade på Instagram, kallad "Pics or It Didn't Happen: Images Banned from Instagram", som i år kommer ut på svenska med bokförlaget Mima.

– Jag tycker att det blir problematiskt när ett kommersiellt bolag får bestämma över innehållet på en digital plattform som för så många är vardag och på så vis även över hur vi ser på våra kroppar. Mycket underbyggs idag med en motivation om att tjäna pengar. Vilket innehåll passar här för att locka en så stor publik som möjligt? Att göra så få personer upprörda som möjligt?, frågar hon sig och fortsätter:

– Även om regelverk som stat skulle gå in skulle fortfarande en sådan argumentation finnas. En argumentation är att porrindustrin skadar människor, och det är viktigt att det pratas om det. Men porr i sig är inte dåligt, en naken kropp är inte dåligt, sex är inte dåligt. En påklädd kropp kan också frammana ätstörningar och dåligt mående.

Har du själv fått ditt konto nedplockat någon gång?

– Nej, men då och då plockas mina bilder bort och då blir jag orolig och måste vänta ett tag innan jag lägger upp något nytt. Men jag har vänner som fått sina konton nedplockade och det kan vara en sådan stor förlust. Idag använder många Instagram som en portfolio, ett kreativt medel och ett arkiv och det kan kännas hjärtskärande att förlora det.

Vad betyder det för dig att få presentera bilderna som blivit censurerade i bokform?

– Det känns väldigt häftigt. Jag har funderat mycket över vad som egentligen händer med mina digitala bilder i framtiden för det är svårt att veta vad Instagram gör med bilderna, sparas de ens? Därför blir det intressant att arkivera bilderna för framtiden. När man tar dem utanför de digitala plattformarna har dem en chans att överleva på ett till sätt. Från att bli censurerade och borttagna blir de mer kulturellt upphöjda genom att printa dem i en bok.

Varifrån kommer ditt intresse för kroppen?

– Mycket av det formades när jag började intressera mig för feminism när jag var runt 18 år. Då hade jag ätstörningar och började tänka på kroppen på ett annat sätt. Jag undersökte hur jag kunde må bättre och tänka om. Ätstörningar behöver inte alltid handla om ett samhälleligt förtyck, det kan ju handla om psykisk sjukdom och likande. Men för mig hjälpte det till exempel inte att jag modellade när jag var tonåring – jag hade alltid fel mått. Det fick mig att fixera mig vid saker som inte finns. När man går online för att till exempel titta på träningsvideos eller liknande blir det tydligt hur många kommersiella bolag som vill att vi ska hitta ”fel” med våra kroppar.

Tror du att den generation unga som växer upp idag kommer se på sina kroppar på ett annat sätt tack vare att de är infödda på digitala plattformar där det saknas gate keepers för vad som är snyggt och attraktivt?

– Det finns absolut mer kroppsvariationer på digitala plattformar. Det finns många som ingår i det här lite tråkiga uttrycket ”plus size models” och people of colors som har väldigt stora plattformar via sina Instagrams. De har kanske flera hundratusen följare och kan inte lika lätt bli undanskuffade av nästa trend. Jag hoppas det blir lättare för unga att hitta människor att identifiera sig med än tidigare.

Arvida Byström menar samtidigt att livet på de digitala plattformarna som ung kan innebära en hel del press.

– Det finns mycket stress kring att vara ett färdigforumlerat varumärke i tidning ålder. Alkoholkonsumtionen bland unga går till exempel ner idag – och jag undrar vad de gör istället? Sitter hemma och stressar över sitt personliga varumärke på Instagram? Kanske hade det varit bättre om de var ute och festade med sina kompisar.

Du har själv varit med i kampanjer för H&M och Adidas till exempel – hur har du själv tänkt när du valt ut varumärken att samarbeta med?

– Det där tycker jag är en viktig men svår fråga. Egentligen är jag ju inte övertygad om att det är rätt att jobba inom det kapitalistiska systemet. Det finns så mycket problem inom det. Samtidigt är det svårt att tacka nej till kommersiella uppdrag eftersom det ofta ger bra betalt. Och på den typen av jobb är stämningen ofta väldigt bra och alla är väldigt gulliga, mycket just tack vare att alla får bra betalt. Därför är det ofta roliga sammanhang att vara i. Vissa varumärken är kul att jobba med och ger mycket utrymme för kreativitet, vilket jag uppskattar. Som när jag fotade Zara Larsson-kampanjen för H&M fick jag fota med mobil – det är alltid roligt.

När tycker du att reklam är som bäst?

– Det är bra att reklam börjar använda olika kroppar, men att reklambranschen hela tiden ska tilldela sig själva priser för det gillar jag inte. Ni har gjort fel i hundra år – gör inte det minsta möjliga rätt en gång och tyck att ni är bäst. Och säg inte att ni valde en viss modell för att hon hade en tjockare kropp, säg att ni valde henne för att hon helt enkelt var snyggast. Jag uppskattar när man inte posar med att man väljer annorlunda. Sedan finns det reklam som helt enkelt är estetiskt fin, men otroligt fina bilder och fint ljus.

Utställningen "Cherry Picking" öppnar den 25 maj på galleri Steinsland Berliner på Södermalm i Stockholm.

Amanda Törner

Reporter

Publicerad 2018-04-02 06.00Uppdaterad 2018-04-03 10.46

Ämnen i artikeln: