"Vill du komma framåt får du inte vara besvärlig"

I efterdyningarna av #metoo har ett flertal branscher skapat sina egna hashtags och upprop för att beskriva kulturen och jargongen på diverse arbetsplatser. En av dessa är #sistabriefen, som vill visa den negativa sidan inom pr- och kommunikationsbranschen.

– Det är på tiden att det sker en förändring. Allra första steget för all typ av förändring är att se problemet. Det lyfts nu med alla otroligt starka berättelser i det uppropet och i andra, säger Anna Fairbrass, marknadschef på kommunikations-fackförbundet DIK.

Över tvåtusen kvinnor har samlats under #sistabriefen och på dess hemsida går det att läsa olika kvinnors berättelser om övergrepp, sexuella trakasserier och upplevd sexism.

"Under en firmafest sätter han sig ned bredvid mig, kör upp en hand under min kjol och tar ett hårt grepp om mitt lår."

”Jag vet inte om hon var bra eller inte, hon var så snygg att det enda jag kunde tänka på var att sätta på henne."

"Jag blir våldtagen den natten och dagen efter är jag så förvirrad att jag inte kan prata på flera timmar. När jag väl inser vad jag varit med om hotar min chef med att allt kommer gå åt helvete för oss båda om jag anmäler honom."

Anna Fairbrass har jobbat med pr och kommunikation i 16 år. Sitt nuvarande jobb som marknadschef på DIK har hon haft i två år, men innan dess var hon enhetschef på Rädda Barnen. Hon har jobbat med pr och kommunikation på många olika sätt, men själv aldrig råkat ut för det som många berättar om i #sistabriefen.

– Jag har, tacksamt nog, aldrig personligen blivit utsatt för sexuella trakasserier i mitt yrkesliv. Men som kvinna är jag väl medveten om det som finns överallt i samhället. Många vänner och bekanta inom branschen har blivit utsatta, så detta är inget nytt för mig även om alla dessa historier som nu publiceras är nya.

Vad beror det på att så många kvinnor nu lyfter upp problemet inom branschen?

– Styrkan av den kollektiva kraften. Man är inte ensam och då blir det lättare. Inom kommunikationsbranschen har det alltid funnits en tacksamhet över att ha ett jobb. Det är en bransch som bygger på vänskap och nätverkskultur. Många av jobben utannonseras aldrig, utan du känner någon som känner någon. Vill du komma framåt får du inte vara besvärlig, vilket gör att du håller saker inom dig. Det finns en tacksamhetskultur, helt enkelt. Och att vara ensam om att lyfta ett problem är svårt. Det krävs extremt mycket mod av en person.

Branschen – en gogrund för trakasserier

Anna Fairbrass anser att hela branschen nu har ett ypperligt tillfälle att bryta den tacksamhetskultur som råder och att företag blir måna om sina medarbetare.

Hon hoppas även att företagen börjar se de positiva fördelarna med ett kollektivavtal, vilket skulle underlätta för utsatta att få hjälp när det finns vissa ramverk att förhålla sig till.

– Jag ser i min roll som marknadschef på DIK att ett viktigt steg är att företag börjar teckna kollektivavtal, eftersom det då blir väldigt tydligt vilka rättigheter och skyldigheter man har på arbetsplatserna. Det handlar inte om schyssta kompisöverenskommelser – ett kollektivavtal skapar en likhet i grunden för alla medarbetare. Det skapar struktur för kommunikation och dialog på arbetsplatser att jobba systematiskt med den här typen av frågor.

I en artikel på DIK:s hemsida skriver de att otryggheten inom branschen blivit en grogrund för sexuella trakasserier och övergrepp. Anna Fairbrass anser att företag som inte har ett tydligt och gemensamt avtal riskerar att bli individbaserat, vilket leder till att nätverkskulturen befästs och stärks, där medarbetare värnar om att inte vara till besvär.

– Du vill inte vara besvärlig och då får du kanske inte den där rekommendationen till nästa jobb. Om folk känner sig otrygga i att markera eller protestera mot den här typen av övergrepp finns det ju möjligheter för andra att gå över gränsen. Genom att bygga upp en kultur där det här inte är accepterat, med tydliga strukturer att ta hand om det, ges inte samma möjlighet att utöva det.

Kommer vi att få se ett bättre klimat i framtiden?

– Det finns en kraft bakom den här förändringen och jag har svårt att se hur den inte skulle mynna ut i något positivt. Men det hänger mycket på hur arbetsgivarna tar hand om problemet på arbetsplatsen. Att man är med, vill vara en schysst arbetsgivare och tar det här på högsta allvar. Peka på problemet. Så här ser vår plan ut och sen följa upp det på sikt.

Har du märkt någon förändring på din arbetsplats?

– Vi märker på DIK ett ökat intresse från branschen att prata om kollektivavtalet, vilket är ett tecken på förändring. Men det kommer ta tid. Det som sker nu är viktiga första steg i den processen.

Anna Fairbrass säger att många företag saknar en HR-avdelning och att det i sin tur leder till att utsatta tystas. Det finns en okunskap i hur man jobbar med HR-frågor och det är något som ett kollektivavtal skulle hjälpa till med. 

– Många tror att det betyder att man förlorar beslutanderätten över delar av sitt företag, vilket verkligen inte stämmer. Man tror det blir väldigt dyrt och är väldigt krångligt. Men i mångas fall blir det billigare eftersom det exempelvis finns pensionslösningar som är förmånligare för arbetsgivare och arbetstagare.

Är kommunikationsbranschen extra utsatt?

– Det kan jag inte uttala mig om. Jag vet inte hur det ser ut inom de andra branscherna, men det som skiljer kommunikationsbranschen mot andra är nätverket. Du söker inte jobb på samma sätt som många andra jobb, utan det bygger mycket på nätverk, med kontakter och din ställning i branschen som viktig – det är en otrygghet. Nätverkskulturen är väldigt stark inom kommunikationsbranschen.