Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Tips och inspiration

Vämjeligt när Hedman talar ut i TV4

Publicerad: 30 juni 2009, 11:20
Uppdaterad: 6 december 2015, 16:19

Dagens Medias chefredaktör Fredrik Svedjetun om journalisternas bevakning av sina kollegor.


Tv-tittandet brukar vanligtvis sjunka kraftigt när värmen slår till under juni, juli och augusti.

Jag hoppas innerligt att så var fallet igår, för då bjöd TV4 och SVT på två av de pinsammaste tv-ögonblicken på mycket länge.

Bakgrunden är denna: Magnus Hedman, TV4-medarbetare och före detta landslagsmålvakt, stoppades den 13 maj av polisen som genomsökte hans bil och tvingade med honom på provtagning.

I Hedmans kropp fann polisen den anabola steroiden Stanozolol och i hans fordon återfanns 55 dopingklassade tabletter av typen Stanozolol.

Hedman har nu åtalats för ringa dopingbrott på grund av substanserna i hans urin, medan tabletterna i bilen inte har kunnat knytas till TV4-profilen – Hedmans kompis ska ha tagit på sig skulden.

Låt mig först understryka att jag inte har en aning om Magnus Hedman ljuger eller talar sanning när han säger att han inte vet hur steroiderna kom in i hans kropp. Kanske är det som han hävdar, att han har ätit något märkligt kosttillskott, eller att drogerna på något annat oförklarligt sätt har hamnat i hans urin.

Men vad jag vet är att jag som tittare vill höra kritiska frågor när Ren idrott-ambassadören och vår forne landslagsmålvakt Hedman intervjuas om dopningsmisstankarna i tv. Jag vill inte ha ett vämjeligt svassande där intervjupersonen – som på goda grunder sitter på de anklagades bänk – utan ett uns av ifrågasättande accepteras rollen som offer.

Det var tyvärr det jag och alla andra tv-tittare bjöds på när Magnus Hedman talade ut i igår.

– Det är en jobbig, tuff period men jag tar fajten därför jag vägrar att ljuga ihop en sanning där jag ska säga att "visst, jag har tagit en tablett där det står doping på". Aldrig i hela mitt liv, avslutade Magnus Hedman i TV4, och det enda som saknades var en stråkorkester i bakgrunden.

Även SVT:s intervju var märkligt mjuk och inställsam. Smått häpen över alla uteblivna frågor – exempelvis om sammanträffandet att 55 tabletter av samma substans som fanns i hans urin också hade hittats i hans byxor i hans fordon – gick jag in på SVT.se för att se tv-kanalens intervju i sin helhet.

Det var konstigt nog en lika sorglig tillställning, bara betydligt längre och därmed ännu mer plågsam.

Visst, TV4:s och SVT:s redaktioner kan ha haft en dålig dag på jobbet igår, men blotta misstanken om att Magnus Hedman behandlas annorlunda därför att han är en tv-kollega, en kompis, är värd att ta på största allvar.

För det är sådant som får folk att förakta mediearbetare i allmänhet och journalister i synnerhet.

Det är sådant som får folk att tappa tilltron till etablerade medieföretag och i stället söka sanningen hos bloggare och diverse sociala medier, exempelvis Flashback.

Fallet Hedman är långt ifrån unikt. Vi har flera gånger tidigare sett hur medieföretag misstänks hålla sina egna om ryggen – bland annat i fallet Liza Marklund och "Gömda"-debatten – och den avarten inom massmediesystemet är lika skadlig för samhället som den värsta sortens politiskt kamaraderi.

En fråga som infinner sig är om inte redaktionernas och journalisternas uppdrag är viktigare och mer värt att ta på allvar än att det kan åsidosättas när det är en kollega som är föremål för granskning.

Läs mer om TV4 och Magnus Hedman här.

Fredrik Svedjetun

Chefredaktör och ansvarig utgivare

fredrik@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.