Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tips och inspiration

Pr-räven: "Lagen om charader i samband med offentliga upphandlingar"

Publicerad: 24 januari 2014, 07:30
Uppdaterad: 6 december 2015, 12:50

KRÖNIKA. Han har jobbat med pr i större delen av sitt yrkesliv. Och han är bitter. Här är pr-rävens rapport om den hårda verkligheten som konsult i den svenska kommunikationsindustrin.


Det finns en härlig naivitet när man kommer ut i byråvärlden och på något sätt har uppfattningen att bästa byrå och förslag vinner.

Lite grann som att man i början av sin karriär tror att sunt förnuft och affärsmässiga skäl snarare än personlig prestige och psykopatiska drag ligger bakom hur en verksamhet bedrivs.

Uppvaknandet blir som en frontalkrock i slowmotion.

Hur tänker ni säkerställa att vi kommer in i affärspressen minst en gång varje månad? Hur tänker ni se till att vi får minst 30 procent share-of-voice i media i år? Vi vill vara med i minst fem diskussionspaneler på Almedalen i sommar, kan ni arrangera det? Vi vill vara i tv minst två gånger per år – kan ni garantera det? Vår konkurrent hade 50 procent av alla klipp förra året – kan ni se till att vi får det nästa år?

Javisst, om er försäljningsdirektör också avslöjas med smutsiga affärer och får sparken under förödmjukande omständigheter kan jag garantera att ni kommer att få många klipp.

Men varifrån kommer denna härligt bisarra vanföreställning om att massiv medial bevakning och uppmärksamhet till 90 procent hänger på valet av pr-byrå och 10 procent på vad företaget har att säga? Okej, jag kan ha sagt det till en presumtiv kund på någon pitch eller två men ändå.

Vänligen bifoga en lista med de bloggare och mediepersoner som ni anser att vi bör ha kontakt med och en plan för hur ni – om ni blev vår pr-byrå – skulle arbeta.

Efter veckor utan besked öppnar man tidningen och ser plötsligt utspelet man hade föreslagit. Och ringer.

Ja, alltså, vi lade det där på is. Vi orkar inte ta något beslut om det just nu. Så vår gamla byrå får köra på ett tag till. Och, ja, de där idéerna ni hade var ju faktiskt samma som vi redan hade funderat på att göra så det var ju lite av en lustig slump.

Eller varför inte de där härliga upphandlingarna där företaget efterfrågar tre förslag på kreativa globala marknadskampanjer. De får uppslagen, de älskar dem men kommer sedan tillbaka och frågar vad man kan göra för 15 000 kronor i månaden.

Så har vi dessa underbara och professionellt genomförda upphandlingarna där personen som handlar upp vet vad de gör och ställer alla de rätta frågorna. Man vet vilka de andra tre byråerna är och att man borde kunna slå ut dem. Hela teamet sluter upp och alla ger allt man har. Under presentationen flyger pennorna över anteckningsblocken och aha-upplevelserna haglar. 

Nej tyvärr, vi valde att gå vidare med Mischmasch PR i Skövde. Ja, alltså, de var ju inte med på pitchen och så men verkar jättebra. Ni var ju givetvis helt fantastiska och ert förslag var överlägset bäst och så. Men nu går vi vidare med Mischmasch.

Jaha, jag trodde att de var ett telemarketingföretag? Uppfyllde de kraven i er brief på kompetens, erfarenhet och finansiell soliditet?  

Alltså, det beror ju lite på hur man ser det. Benke har ju börjat där. Benke? Ja, en kille som vår vd brukade jobba med för ett tag sedan. Hmm, ja, alltså vi måste ju gå vidare med den byrå vi känner att vi har störst förtroende för och, ja Benke verkar kunna sånt här.

Men det ultimata inom upphandlingar är nog de offentliga. Inte helt olikt att ramla ner i ett hål bakom trädet och bli väckt av en stressad kanin med ett fint fickur. Ibland inser man inte riggningen förrän man efter 100 timmars förberedelser får träffa en ointresserad person som sitter av tiden. Lagen är lagen, oavsett hur nöjd man är, och då måste ju en stackars upphandlare göra vad en upphandlare måste – låtsas handla upp ny byrå.

Men enstaka gånger händer det att en orutinerad upphandlare råkar deklarera sina avsikter tydligt, kanske i stil med:

Byrån ska vara etablerad i Sverige och stabil, kunna uppvisa ett bra team med relevant erfarenhet. Byrån ska kunna uppge minst två referenser. Dessutom bör byrån ha ett minst fem personer som har arbetat inom vårt verksamhetsområde i minst 3,5 år varav en måste heta Gunilla och ha en dvärgschnauzer som heter Pelle.

Och om man nu byter så blir det till en som tar 75 kronor per timma för strategisk rådgivning. Trots att man ett år senare kan utläsa att myndigheten lagt 1,3 miljoner på sin kommunikationsbyrå. Det blir väl fyra seniorer som arbetar dygnet runt hela året.

Jag är inte bitter. Men som Alice, hon som träffar kaninen alltså, säger "It would be nice if something made sense for a change".

Pr-räven

LÄS MER:

 

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev