"Mediecheferna har Spotify som förebild – men missar de viktigaste lärdomarna"

2013-03-26 11:38  

KRÖNIKA. "De svenska dagstidningarna säljer alltså en sämre tjänst med ett sämre innehåll – hur gott bådar det för framtiden?", skriver Dagens Medias krönikör Anders Rydell.

Att ta betalt verkar vara ordet för 2013. Häromveckan fällde Sydsvenskan upp sin betalvägg, enligt The New York Times-modell. Utvecklingen rapporteras ha kostat miljoner.

Dagens Nyheter lanserade sin betallösning i fjol och allt fler tidningar på landsbygden ska följa efter. ”Man måste ju ta betalt för kvalitetsjournalistiken”, är ett mantra som ständigt upprepas bland höga medie­chefer. De har naturligtvis inte helt fel. Problemet är bara att den nya betaltrenden tycks vila mer i desperation än genomtänkt affärsstrategi. Med svikande pappersupplagor och en svajig annonsmarknad måste man hitta nya inkomstkällor – snabbt! Det finns dock en fråga som mediecheferna tycks undvika att svara på: Är tidningarnas ”tjänster” verkligen värda att ta betalt för?

Det kanske är en provocerande fråga för dagstidningsromantiker. Men det är kanske också däri en del av problematiken vilar. Framgången för den svenska dagstidningen har inte bara vilat på ”god journalistik” utan på en fantastisk tjänst – tidningsprenumerationen. DN:s grundare Rudolf Wall introducerade på 1860-talet utbärning av tidning till prenumeranter. En helt ny innovation i Sverige som skulle visa sig bli mycket framgångsrik. Andra följde efter. Prenumeration har alltid varit en dyr affär, men den har samtidigt skapat lojala läsare och lagt grunden för våra, i internationell jäm­förelse, stora tidningsupplagor.

I vissa delar av Sverige, som Värmland, prenumererar fortfarande över 60 procent av hushållen på en dagstidning. Att få en väl förpackad och begränsad nyhetsprodukt levererad på hallmattan varje morgon är fortfarande en fantastisk tjänst.

Inte minst om man jämför med vad tidningarnas nya nättjänster erbjuder – som det vore en skam att ens kalla ”tjänster”. För det första måste du ju söka upp tidningen själv – på teknik du själv köpt på en internetuppkoppling du själv betalar för. Sedan ska du skrolla dig igenom ett flöde som har betydligt sämre disposition och begränsning än en papperstidning. Många tidningar betraktar kanske nyhetsarkivet som en värdefull del av tjänsten. Det är det förmodligen för arkivarier – men för de flesta av dagens medie­konsumenter är överflöd ett problem – och begränsning en bristvara.

Dessutom sker numera en betydelsefull del av nyhetsvärderingen och sorteringen av tidningarnas material utanför redaktionerna – i sociala medier.

Så vad är värt att betala för, kvalitetsjournalistiken? Mats Svegfors visade nyligen i en uppmärksammad artikel på hur en formidabel slakt har skett av kvalitetsjournalistiken de senaste 20 åren. Hans statistik mätte kanske mer kvantitet än kvalitet – men det är ett faktum att färre reportrar, som kan allt mindre (specialreportrar har minskat stadigt) ska producera allt mer. De svenska dagstidningarna säljer alltså en sämre tjänst med ett sämre innehåll – hur gott bådar det för framtiden?

New York Times har förvisso haft viss framgång med sin digitala prenumerationstjänst – men då talar vi om en unik produkt på en global marknad. Med tanke på tidningens dignitet och marknadens potentiella storlek är 670 000 prenumeranter inte särskilt mycket att skryta med. World of Warcraft har över 10 miljoner.

Frågan är om tidningsbranschen överhuvud­taget har analyserat vilka värden som gått förlorade i övergången mellan papper och digitalt? Till stor del har man överskattat ”journalistiken” framför värdet av den tjänst man erbjudit. Istället för att ligga ensam på hallmattan sitter man nu och trängs i internets breda soffa – och snart, med uppmonterade betalväggar, i garderoben.

Mediechefer gillar att prata om Spotify som en förebild – men tycks ändå missa de viktigaste lärdomarna. För det första: Spotify gör inte musik – de har skapat en bra tjänst. Runt millenniet lanserade skivbolagen egna digitala musiktjänster, som är kusligt lika de som dagstidningarna i dag erbjuder. Tjänster som Musicnet och Pressplay utsågs inte helt oväntat av PC World till några av de sämsta teknikinnovationerna i världshistorien. De var nämligen bara digitaliserade cd-skivor, precis som de flesta dagstidningar på nätet fortfarande bara är digitaliserat papper.

Förutom att samla en stor del av världens musik på ett ställe har Spotify också varit duktiga på en annan sak. De har knutit sin tjänst till hårdvara, genom att ingå i mobil- och internet­abonnemang. Dagstidningarna har däremot efter pappret helt förlorat sin relation till tekniken – och begränsat sig till att vara innehållsproducenter. Det är ett stort misstag – eftersom de har förlorat den fysiska kontakten med sina kunder, och därmed möjligheten att påverka läsarupplevelsen. Några av de mest framgångsrika lösningarna under 2000-talet har varit just de som knutit samman innehåll och teknik – som Apples produkter och Amazons Kindle.

Jag önskar att jag nästa gång jag köper en läsplatta kunde få den samlade världspressen i paketet – förpackad i en genial liten app. Ett scenario som, skrämmande nog, fortfarande framstår som ren science fiction.

Anders Rydell,

journalist och författare

LÄS MER AV ANDERS RYDELL:

"Fruktansvärt naivt om Kina i SVT" 

"Ska tidskriftssektorn tas på allvar måste gökungarna skiljas ut" 

"Internet utjämnar inte samhällsklyftor – utan utökar dem"

"Magasinets själva fiber är svår att digitalisera" 

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Åsikter & debatt