Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag25.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Tips och inspiration

Jacob Stenberg: "Terrorismen och medieögonblickets tyranni"

Publicerad: 23 November 2015, 07:05
Uppdaterad: 9 December 2015, 10:16

KRÖNIKA. Istället för att medierna ger vika åt spekulationer och halvsanningar krävs nya grepp för att öka förtroendet. Låt mig komma med ett förslag. Transparens.


År 2001 utkom den norska sociologen Thomas Hylland Eriksen med boken "Ögonblickets tyranni". Boken var på många sätt ett självklart svar på det begynnande informationssamhället. Författaren var lite lätt räddhågsen.

Ny teknologi såsom e-post, voicemail, mobiltelefoner och wap skulle förtrycka, snarare än att befria, individer i deras vardag menade Eriksen. Det hela gick lite för fort. Livets små korta ögonblick gick till spillo i det alltmer högteknologiska och snabba informationssamhället. Nuets plötsliga ögonblick värderas högre än livets gilla gång.

Det är idag enkelt att kritisera författaren för teknofobi då teknologin i vår vardag har kommit att bli en grundförutsättning i vår kultur: för våra jobb, vårt sociala liv, vår konsumtion och även kärlek. Snabbhet är inte ett undantag utan har kommit att bli ett normaltillstånd. Vi vänjer oss.

Så till terrorattentaten i Paris den 13e november. Och det ökade terrorhotet riktat mot Sverige. Att terrorism har en direkt medial beståndsdel uppenbarades i dyningarna av elfte september 2001. Dessa extraordinära händelser upplöser nyhetsredaktioners arbetsrutiner. Prioriteringar och arbetsprocedurer läggs om.

Och det är just här som en nästintill olöslig konflikt mellan två viljor uppenbarar sig. Å ena sidan, mediekonsumenternas krav på ögonblicklig vetskap om den rådande situationen. Å andra sidan, nyhetsredaktionernas krav på faktagranskning som i sig är en långsam process. Med andra ord: ögonblickets envisa tyranni mot journalistikens relativt sett långsamma plikt.

Konflikten har så vitt jag vet ingen klar segrare. Den enda förloraren i sammanhanget är möjligtvis sanningen själv. Ingrott i terrorns logik är ovetskap om den rådande situationen, en situation vi mediekonsumenter är relativt ovana vid. Vi inte bara söker svar utan har vant oss vid att begära svar. Gärna ögonblickligen.

Men terrorismens handling och ögonblickets tyranni skapar ett medievakuum. Det finns sällan entydiga svar på den rådande situationen. Trots detta bemöts efterfrågan på svar med en närmast frenetisk tillgång på nyheter och livesändningar. Och när vakuumet kvarstår blomstrar främlingsfientliga medier. Overifierade rykten blir till sanningar. En minst sagt oroande – för att inte säga rent fientlig – utveckling.

Det finns skäl för eftertänksamhet när ögonblicket inte kan tillfredsställas. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) gick i dagarna ut och uppmanade svenska folket med att vara försiktiga med vad de delar i sociala medier. En 2000-talets version av 1940-talets vaksamhetskampanj En Svensk Tiger. Hjälp inte till i desinformationskedjan – utan var källkritisk, menade Mikael Tofvesson på MSB.

Men vaksamhet är inte enbart en skyldighet för medborgarna. Mediernas ansvar är enormt. Frågan är hur medierna kan stilla vårt begär på ögonblicklig information utan att förlora medborgarnas tillit och uppmärksamhet. För utvecklingen är oroande. I våras släppte Medieakademin rapporten om Sveriges förtroende för samhällets institutioner. Rapporten uppskattar att ungefär hälften av Sveriges medborgare har högt förtroende för radio/tv och de lokala morgontidningarna. Högre förtroende än bl.a. Svenska kyrkan, men lägre än bl.a. Riksbanken. Ett förtroende som har sviktat sedan 1990-talets slut.

Istället för att medierna ger vika åt spekulationer och halv-sanningar krävs nya grepp för att öka förtroendet. Låt mig komma med ett förslag. Transparens. Att i något format visa på hur journalistiken går till och det arbete som krävs i försöken att rapportera. Jag tror att mer mediekunskap är en nyckel till ett mindre fientligt medieklimat. För att visa varför källkritik är viktigt. Att objektivitet har ett värde. Inte för ögonblicket, utan för ett givande och konstruktivt debatt- och samhällsklimat.

Jacob Stenberg

@jcb500

Doktorand vid institutionen för strategisk kommunikation på Lunds Universitet

LÄS OCKSÅ:

LÄS MER AV JACOB STENBERG:

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.