"Internet utjämnar inte samhällsklyftor – utan utökar dem"

2012-11-06 14:58  

KRÖNIKA. "Risken finns att vi bär med oss vår klass som en dålig digital tandrad, som vi aldrig kan byta ut", skriver Dagens Medias krönikör Anders Rydell.

När dåvarande statsminister Carl Bildt på 90-talet skulle beskriva internets potential brast han ut i ren cyberpoesi: ”It en hävstång för den mänskliga hjärnan – och, rätt använd, för det mänskliga förnuftet och visheten. It ger människans förmåga vingar.”

När svenska politiker i internets gryning föreställde sig den digitala framtiden såg man två skilda visioner, beroende på var man befann sig på den politiska färgskalan. Från höger sågs internet som en plats där individen skulle kunna frigöra sig själv – och sväva fritt i informationsmolnet bortom det unkna folkhemmet. Från vänster var perspektivet delvis annorlunda, om än grundad i samma tekniska möjligheter. För politiker på vänsterkanten sågs internet som en möjlig utjämnare mellan klasser, mellan stad och landsbygd och ur ett globalt perspektiv mellan Nord och Syd. Snabb, billig och fritt distribuerad information skulle vara tillgänglig för alla, överallt – och bryta ner hierarkier byggda på kunskapsövertag.

Det är inte särskilt ofta man idag hör svenska politiker tala om internet och klass. Det borde de kanske göra betydligt oftare. I någon mån har visionen om information tillgänglig för alla – eller i varje fall många – fallit in. Teknik, lagringsutrymme, mjukvara är så billig att tröskeln aldrig varit lägre. Enligt .SE-rapporten Svenskarna och Internet har 88 procent av tillgång till internet. Användandet börjar också vid en allt yngre ålder, hälften av 3-åringarna surfar enligt ISS. I åldern 9 till 45 är användandet närmare 100 procent. Vi har bäddat in oss i koden.

Men den utveckling internet nu tar kommer inte att utjämna några samhällsklyftor – utan snarare utöka dem. På det smarta nätet är din klass märkt i koden. Eli Parisers uppmärksammade bok ”The Filter Bubble” beskriver hur sökmotorernas och de sociala mediernas algoritmer personifierar vår internetupplevelse – och stänger in oss i filtrerade ”bubblor”. Vilken information vi får baseras på vem vi är – och vad vi gjort tidigare. Vad vi klickat på, var vi befinner oss, vilken dator vi använder och över 50 andra parametrar. Enligt Parisher riskerar utvecklingen att begränsa vår tillgång till ny information – då vi bara matas med det vi förväntas vilja ha – och i förlängningen skada det offentliga samtalet.

Vi fastnar med andra ord i ljudet av vårt eget eko.

Vad Pariser dock missar är att sätta ”bubblan” i ett tydligt klassperspektiv. Att utvecklingen skadar det offentliga samtalet är att gravt underdriva effekterna. Det vore alltför trångsynt, och tidstypiskt, att se det som ett problem på individnivå. Vad bubblan i själva verket innebär är att den digitaliserar klassklyftorna.

Det råder delade meningar om i vilken utsträckning Google och andra företag verkligen personifierar sökresultat, däremot råder det inte tvivel om att de sitter på tillräckligt mycket information för att komma kunna låsa in oss i digitala isoleringsceller. Google har sagt att deras framtidsvision är att ge oss svaret innan vi ställt frågan – vilket borde ge oss en hint om vart vi är på väg.

På annonsområdet har personifieringen gått längre, vilket författaren Fredrik Alverén visar i sin aktuella bok ”Såld på nätet”. Han varnar för hur försäkringar, räntor, priser på varor kommer att baseras på vårt personliga avtryck i koden. Våra klick kommer att kopplas samman med våra kreditkort och bankkonton. Ekonomisk och social utsatthet kommer att cementeras i det digitala minnet. Koden värderar dig. Och den glömmer inte.

De barn som idag surfar, startar mejlkonton och sociala media-profiler föds in i ett internet som förmodligen kommer omsluta hela deras liv. Risken finns att en övervägande del av deras digitala kunskapsinhämtning kommer vara personligt ”anpassad”. Barn med utbildade föräldrar kommer få en annan slags information än barn med föräldrar som saknar utbildning. Koden kommer att kunna utnyttja svagheter, betydligt mer effektivt och kallhamrat än dagens annonssäljare. De som redan är utsatta kommer att översköljas av erbjudanden om snabba lösningar – lotterier, sms-lån, mediciner, alkohol, blufferbjudanden och riskfyllda investeringar. Algoritmen kommer veta när, hur och var vi är som mest sårbara.

Risken finns att vi bär med oss vår klass som en dålig digital tandrad, som vi aldrig kan byta ut. I boken ”Delete” skriver författaren Viktor Mayer-Schönberger att våra möjligheter till en ”andra chans” blir att mindre på ett internet som aldrig glömmer.

”Bubblan” är en passande metafor för klass i kunskapssamhället. Det handlar inte om att man inte har alternativ – utan oftare om att man inte har möjlighet att se dem. Eller förstå dem. Trots att internet lagrar fantastiska mängder kunskap kommer långt från alla att ha tillgång till det.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Åsikter & debatt