Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tips och inspiration

Behöver reklamare gå i terapi?

Publicerad: 27 maj 2009, 03:22
Uppdaterad: 6 december 2015, 16:32

<b>GÄSTKRÖNIKA. </b>Kan terapi frigöra kreativiteten hos copywritern som har skrivkramp eller hos ad:n som inte tror sig duga? frågar sig Svante Nybyggars, copy på Nybyggars Kommunikation.


Nej, det finns inget ironiskt i det. Att söka avdramatisera sin hållning till yrket möjliggör ett bättre resultat och bör inte ses som lättja. Lite som Rolling Stones: It's only rock 'n' roll but I like it.

Bästa sättet att få något gjort är att börja. Själv gick jag i terapi i yngre år och har haft nytta av det. Då var det inget man talade högt om, men tiderna förändras och numera har det väl minst samma status att gympa sitt inre hos en "shrink", som att träna det yttre hos en PT, personal trainer. Bland tänkande människor är det så. "Har man ingen terapeut tror vännerna att man saknar själsliv", ironiserade en kamrat.

En lågkonjunktur innebär ett naturligt uppsving för terapi i olika former. Särskilt på modet är KBT, kognitiv beteendeterapi. En form som ofta passar nutidsmänniskan, då denne kanske inte vill grotta ned sig med Freud i tio år. Tidningarna skriver om det och SVT visar nu en utmärkt brittisk serie, In Treatment, om hur det kan gå till hos en terapeut.

Omtumlande, smärtsamt men ändå inte så farligt, varken för reklamare eller för musiker och författare. De senare två säger ofta i intervjuer att ångesten är deras drivkraft varför de är rädda att inte kunna skapa om de uppsöker en hjärnskrynklare. Tro det. Ångesten lär de aldrig helt bli av med, men förhoppningsvis kan de bättre hantera den.

Många reklamare skulle säkert må väl av terapi. Mer än en lider av narcissistisk störning och grandios hållning. Innan jag själv klev över till reklambranschen arbetade jag som journalist och funderar emellanåt över hur dessa två kulturer skiljer sig åt. För det gör de. Journalisten är av nödvändighet omvärldsintresserad och inte sällan lite cynisk, då människor i flera fall tvingas stå på tå för honom. För reklamaren är det tvärtom. Det är han som får stå på tå - för kunderna. Ofta är han också extremt trevlig, särskilt projektledaren med kundansvar.

Under en period hyrde journalistnestorn Göran Skytte ett rum i byråns lokaler. Minns att han imponerades av hur hårt vi reklamare faktiskt arbetade, men förundrades över, som han tyckte, det minimala omvärldsintresset. Byråns medarbetare pratade om nya bilmodeller och fina viner men var dåligt bevandrade i samhällsdebatten.

Jag håller med Skytte. Även om det är en generalisering så är många reklamare ganska grunda och insnöade i sin estetik, hur framgångsrika de än är i yrket. Gärna kepsar, militärbyxor och stora sjalar som yttre attribut, men en ökad självinsikt skulle inte skada.

I den Twitterera vi lever i, är det skönt att det ändå skapas reklam som går utanför ramarna och kräver viss tankeskärpa av mottagaren. Kampanjen för börsnoterade Intellecta i Dagens Industri är ett bra exempel. Vet inte vilken byrå som gjort den, men det skulle inte förvåna om copyn eller ad:n gått i terapi.

Svante Nybyggars

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.