Varför jag har svårt för Anders S Nilssons sexhumor i TV4

2007-02-12 13:30  

Ni kanske såg den fete bögsambon i TV4s nya humorserie "Hjälp" försöka kyssa Felix Herngren på munnen förrförra fredagen. Men Felix ville inte, vände bort huvudet så kyssen träffade snett.

Själv fick jag den bilden dubbelexponerad med en påtvingad inre syn - av en liten, skärrad tonårstjej bokstavligen i händerna på serieskaparen Anders S Nilsson.
Många verkar gilla "Hjälp", och eftersom Johan Rheborgs aggressionsutbrott får mig att både skratta och känna igen mig, och eftersom jag blir imponerad av tevekulturmedvetenheten att sno titeln från en modern BBC-sitcom ("Help") och "symtomgrafik"-idén från en ABC-dito ("Help Me Help You"), så inser jag att mina antipatier åtminstone delvis ligger på ett personligt plan.

Jag har väl helt enkelt lite svårt att ta sexhumor från en medelålders man som stått och lirkat med min egen dotter.

Eller om jag säger så här: Sexchocken som Anders S Nilsson i en scen i "Hjälp" låter skådespelaren Gustaf Hammarsten uppnå via elektroder från en microugn känns lite mindre lustig relaterad till den chock han vid ett tidigare tillfälle fått min dotter att känna på riktigt.

Hon hade för första gången lyckats fixa ett extraknäck vid sidan av skolan. Skulle stå i garderoben på ett krog-evenemang - extra spännande när man ännu är alldeles för ung för att kunna gå på krogen "på riktigt". Men det som först kändes så kul blev en enda lång pina, från det att Anders S Nilsson sprang på henne i restauranglobbyn.

Av någon anledning fanns en personvåg placerad där, och den alltid lika skojfriske Nilsson - som bevistade evenemanget inte minst i egenskap av TV4-kändis - bad min dotter att gå upp och väga sig på den. Hon fattade inte varför, men fick inte fram ett ord inför "Parlamentet"-stjärnan och gjorde som han sa. Nilsson greppade henne bakifrån, läste av vikten och jublade ut omdömen om hennes kropp. Chockad ställde hon sig i garderoben igen, men Nilssons lulliga uppvaktning fortsatte. Utan att fatta att hennes leende var paralyserat försökte han kyssa henne (men hon "vände bort huvudet så han träffade kinden") samt förärade henne det nya köttiga smeknamnet "Femtioen kilo".

Anders S Nilsson ursäktar sig med att det "inte var illa menat", och en annan närvarande person jag pratat med säger att "Anders var bara lika glad och tokig som han brukar". Vilket bara bekräftar det faktum att den som cirklar runt i manschauvinistiska mönster behöver hjälp, påverkan utifrån, för att kunna inse och bryta dessa. Själv fattade jag till exempel inte hur genus-naiv jag var som yngre popskribent - att jag inte alls var så könsneutral som jag inbillat mig - förrän kvinnliga kolleger skällt ut mig upprepade gånger. Men så har jag också, som de flesta, haft något att vinna på att lyssna på feministisk kritik. Om hela ens karriär däremot bygger på att man hela tiden måste "vara lika glad och tokig som man brukar" kanske problemet blir större.

Få tevekändisar skämtar "gubbslemmigare" om sex än den brittiske talkshowvärden Jonathan Ross - ändå finner man honom så mycket roligare, och inte minst hjärtligare, än Anders S Nilsson. Handlar detta bara om att Ross är yrkesmässigt "bättre"? Kan det inte också handla om att Ross bara använder sig av den pubertala sexism han en gång bar på, men som han mognat ifrån och gjort upp med, medan Nilsson fortfarande sprider sexhumor utan den distansen? Kan det handla om skillnaden mellan att skratta åt respektive utifrån en sexistisk härskarteknik?

Kanske är min avsmak för sexskämten i "Hjälp" bara en fördunklad partsinlaga, men jag undrar om det inte också kan förhålla sig precis tvärtom: att min dotters upplevelse hjälpt mig att se "Hjälp" med klarare blick. Jag och min familj må ha subjektiva skäl att finna Herr Nilsson osmaklig, och ana något skrämmande tvångsmässigt bakom plumpheten. Men samtidigt är det ju faktiskt så att jag ofta hört folk reagera negativt på Nilssons alltmer hårdkantrade, nästan maniska, sexifiering av "Parlamentet" (uppbackad av Robert Gustafsson, som aldrig kan tacka nej till en sexhumor-invit).

Det enda förmildrande i hur Nilsson i premiäravsnittet av "Hjälp" tvingade ner Gustaf Hammarsten i en soptunna för ett sexskämts skull är att Gustaf åtminstone fick bra betalt. Min dotter fick bara växelpengar för en liknande behandling.

Anders S Nilsson har fått läsa krönikan i en tidigare version och fått möjlighet att kommentera den. Han har avböjt.

Kjell Häglund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Åsikter & debatt