Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag01.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Varför blev Marcus Birro ett offer?"

Publicerad: 24 Januari 2011, 11:13
Uppdaterad: 6 December 2015, 15:22

Hur en fördomsfull artikel från Marcus Birro blev startskottet till en debatt om näthat.


När jag läste Marcus Birros krönika om flickan i rullstolen flankerad av grupperingar med utländska rökande män tänkte jag att den här texten borde väcka en hel del debatt. Kanske till och med bli startskottet för en större artikelserie.

Så blev det ju också, men kanske inte av den anledningen jag trodde.

För det blev ingen debatt eller artikelserie om varför östeuropéer är i princip den enda folkgruppen som man fortfarande kan demonisera öppet utan att någon bryr sig överhuvudtaget (De ex-jugoslaver som porträtteras i Beck-filmen på söndagar, inte fan är de lågstadielärare precis?).

Inte heller blev det någon större debatt om varför Expressen med sin publicistiska idé om att bekämpa rasism - bara veckor efter Ulf Nilsons ökända text om pursvenskar - återigen väljer att sprida fördomsfulla åsikter till sina läsare.

Nej, istället kom debatten att handla om näthatet - mot Marcus Birro.

Han som ägnar sitt utrymme i en av Sveriges största tidningar åt att elda på fördomar om östeuropéer blev alltså helt plöstligt offret.

Det finns naturligtvis problem med näthatet och det är bra att det tas upp. För att kunna delta i det offentliga samtalet i dag måste man vara beredd på att få sitt utseende dissekerat ner till minsta kroppsdel samt bli idiotförklarad, hånad och förolämpad på fler sätt än man trodde var möjligt.

Men detta vet personer som ägnar dagarna åt att skriva och debattera. Folk som jag och Marcus Birro, till exempel. Det är en del av jobbet, även om det kanske är den minst roliga delen.

Värre är det för andra. Ett exempel: Jag har en kompis som ritar om hus och lägenheter. Eftersom hon ibland även gör det i tv får hon hundra kränkande kommentarer på tv-kanalens sajt på köpet. Hon har aldrig varit ute efter att provocera eller debattera, hon vill bara göra det fint hemma hos folk. Självklart tar hon illa vid sig av alla kommentarer.

Samma sak gäller naturligtvis mobbarna på skolgården som i och med internets intåg fick fler verktyg (ett problem som Expressen förtjänstfullt tog upp på söndagen).

Jag jobbar på en tidning som liksom Expressen tillåter anonyma artikelkommentarer. Jag är den första att erkänna att vi ibland missar personangrepp, men samtidigt skriver vi oftast om välbetalda chefer i mediebranschen. För att uttrycka sig krasst: folk som kanske borde tåla lite mer än gemene man. Även Marcus Birro borde tåla mer än - säg en fotbollsdomare.

"NN borde fan inte få döma packade krabbor på en sandstrand under resten av sitt liv", skrev poeten nyligen i ett blogginlägg om just en sådan. Trots detta kan Birro högljutt deklarera att "hatets lakejer" vinner - och att han slutar twittra. Och få TT Spektra att skicka ut ett telegram om det.

Internet har tveklöst demokratiserat det offentliga samtalet, men näthatet (om vi nu ska acceptera det som term), kan leda till att allt fler drar sig för att delta i det, eller göra någonting som helst som syns i offentligheten. Det är här det stora problemet med näthatet ligger.

Inte i att en rädd och i många fall hycklande person som ges utrymme i tidningar och tv och som gång på gång slår mot folk som inte kan försvara sig, slutar twittra.

Martin Schori

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.