Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sveriges redaktioner lät sig styras av Säpo

Publicerad: 23 November 2007, 15:27
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:30


Med den numera klassiska frasen "Snus är snus och strunt är strunt" lade Olof Palme den slutgiltiga dimridån i mörkläggandet av Geijer-affären. Bakgrunden var DN-journalisten Peter Bratts avslöjande att justitieminister Lennart Geijer var inblandad i en omfattande prostitutionshärva.

Ett av Sveriges viktigaste statsråd, ansvarig för rättsäkerheten i landet, var torsk och bedömdes på grund av detta som en säkerhetsrisk av rikspolischef Carl Persson. Både dåvarande statsminister Olof Palme och hans centerpartistiska efterträdare Thorbjörn Fälldin kände dessutom till det hela genom ett hemligt pm från rikspolischef Persson.

Det vet vi idag. Men när artikeln publicerades, 18 november 1977, utlöste den en serie dementier från det officiella Sverige och självaste Olof Palme. Den stora draken DN lade sig tandlöst på rygg och bad om ursäkt på nyhetsplats. Falskt alarm. Inga torskar i regeringen. Ingen säkerhetsrisk. De handlingar som bar på sanningen begravdes i sekretess.

Nu, nästan exakt trettio år senare, fick Aftonbladets storscoop om mordplanen för statsministerhustrun och tillika sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt en snarlik behandling. Timmar efter att tidningarna hade landat hos Sveriges presskiosker kom en skarp dementi från Säpo. Falsk alarm. Ingen mordplan mot Filippa Reinfeldt.

"Det är väldigt ovanligt att Säpo kommenterar uppgifter alltså måste vara sant", gick säkerligen resonemanget på många redaktioner som svalde dementin med hull och hår. Man behövde inte ens tänka så. Det stod i pressmeddelandet.

Det får väl heller inte räknas till vanligheterna att en statsminister av Palmes rang går ut och blåljuger för hela svenska folket och riksdagen. Det blev inte mer sant för det.

På vissa redaktioner, där man under hela morgonen hade slitit sitt hår i ångest över Aftonbladets åtta sidor superscoop som den egna tidningen hade missat, kom säkerligen dementin som en välsignelse. Dessutom, vem gillar inte en tidningsanka?

Peter Bratt hade fel i detaljer vilket användes för att desarmera sprängkraften i hans avslöjande. Promemorian hade inte skrivits 1969 som Bratt påstod, men den övergripande bilden var nog så korrekt. Torskar fanns i regeringen.

Även Aftonbladet hade fel i detaljer och bad om ursäkt för det. Om kvintessensen i Aftonbladets rapportering, att en man skulle mörda Filippa Reinfeldt, vet vi inte säkert. Säpos arbete är hemligt. Klart står dock att Sveriges redaktioner återigen lät en auktoritär källa med egenintresse i skeendet styra rapporteringen.

Poängen här är inte huruvida Aftonbladets story var sann eller ej - utan vem som får bestämma om den är sann eller ej. Makten över ordet.

Palme och Fälldin hade tydliga motiv för att dölja sanningen. Geijer-affären kunde blivit slutet på båda deras karriärer.

Säpos motiv till att tona ned och dölja en mordplan mot Filippa Reinfeldt finns i själva dementin: "Behövs åtgärder vidtas så vidtar Säkerhetspolisen dessa åtgärder". Aftonbladets avslöjande talade starkt emot att så skulle vara fallet. Detta antyder sin tur att Säpo misslyckats i skyddet av Filippa och även statsminister Fredrik Reinfeldt.

Mot bakgrund av mordet på utrikesminister Anna Lindh riskerade Säpo att hamna i skottlinjen. De ska ju förhindra att sådant händer igen.

Säpos informationsdirektör Anders Thornberg kan nöjt konstatera att han med hjälp av ett pressmeddelande tystade kritiken innan den ens uttalats. Istället vändes blickarna och de kritiska frågorna mot Aftonbladet precis som mot DN för trettio år sedan. Thornberg har det väl förspänt inför nästa löneförhandling.

Erik Wisterberg

erik@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.