Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Debatt

"Sista chansen – inte bara för Svd"

Publicerad: 11 Oktober 2012, 08:48
Uppdaterad: 6 December 2015, 14:07

DEBATT. Det är obegripligt att tidningscheferna, trots att alla sett hur alla kurvor pekat i så många år, inte har kommit längre på internet, skriver Mikael Zackrisson.


"Vi trodde folk köpte magasin för att de var intresserade, men det var för att de var uttråkade. Med sina smartphones behöver de aldrig vara det mera". Förra veckans Orvestosiffror fick mig att tänka på ovanstående citat från Roger Åberg, chefredaktör på Feber. 

Nu spekuleras det i om Svd kommer att bli papperstidningsdödens första riktigt stora offer i Sverige efter beskedet om nya neddragningar.

Det är naturligtvis djupt tragiskt. Men faktum är att Svd, DN och många andra tidningar trots allt prat om betaltjänster och digitala satsningar, fortfarande sitter kvar i ett pappersbaserat tidningstänk. Det enda de har gjort - om man ska hårdra det - är att ta den analoga versionen av tidningen och flytta över den till nätet. Artiklar och annonser, sida vid sida, i olika sektioner. Och på det har man lanserat klickmodellen som affärsmodell.

Nu heter det digitala svaret journalistisk kvalitet, och pengaproblemet ska oftast lösas "när det kommer bra betallösningar".

Problemen med det tankesättet är flera.

För det första har vi morgontidningsläsare aldrig betalat för själva journalistiken, alltså artiklarna, nyheterna. Vi har betalat för att tidningarna gett oss koll på omvärlden, för känslan av att vara uppdaterade. Vi köper det redaktionella löftet som finns i varje publikation, löftet om att få koll och kunskap. Och idag när tusentals olika sajter tillsammans kan ge oss den känslan, blir det problematiskt.

För det andra så har det funnits betallösningar i många år. Vi betalar redan för mängder av tjänster på nätet, oavsett om det är appar till våra smartphones, nedladdad musik och film, eller om de heter Spotify, Flickr eller Wordfued. Skillnaden är att de tjänsterna ger oss något som vi som konsumenter gillar och efterfrågar, och som vi inte kan få på annat sätt. Och dit har tidningshusen en bra bit kvar.

Visst, det finns en del undantag. Svds räntekarta, som de hyllats för är en. Livechattar. Kvällstidningarnas olika mobilappar med alerts vid stora nyhetshändelser eller liveuppdateringar för sport är en annan. Podradiotrenden.

Men inom det klassiska nyhetsområdet är det rätt tunt. Som Svd-läsare och ekonomiintresserad kan jag inte ens få en alert när Andreas Cervenka författat en ny krönika. Jag kan inte se vad mina vänner läser, och jag kan inte få personliga rekommendationer på artiklar som jag borde gilla. Och vill jag veta allt om säg kalkbrytningsbråket på Gotland, då finns det inte ingen sida som förklarar det för mig, utan i stället hänvisas jag till Google och Wikipedia.

För att bara ta några exempel som inte skulle kosta mycket mer än programmeringskraft att genomföra.

För mig är det obegripligt att tidningscheferna, trots att alla sett hur alla kurvor pekat i så många år, fortfarande inte vågat satsa på att bygga lojalitet, personanpassning, långsiktighet, smarta tjänster och dialog med läsarna online. I stället har vi fått dessa bisarra iPad-tidningar där papperstidningens innehåll har stuvats om i sämre format, inte för att ge läsarna ökad service, utan för att plocka dem på några tior till i månaden.

Det är den värld som Svd, och även alla andra, nu har att utvecklas i. För Svd blir det extra svårt, eftersom neddragningarna knappast höjt entusiasmen på redaktionen. Samtidigt, och där ska Schibstedcheferna ha cred, har Svd haft ett långt högre tempo i förändringsarbetet än Bonnierskonkurrenten. Frågan är om det räcker nu när man har kniven på strupen. Och om den digitala innovationen inte har hänt på tio femton år, år med större kassa och resurser, vad är det som säger att den ska inträffa nu?

Mikael Zackrisson,

digital strateg på Ziggy Creative Colony


Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev