Replik: Pr blir bättre med sociala medier

2008-06-24 00:14 Kristofer Björkman  

Av ett tidigare debattinlägg i Dagens Media förstod vi att Tobias Smedberg och Lars Jonsson på pr-byrån Agenda är starkt kritiska till sociala medier som pr-kommunikativa kanaler och verktyg, då man med sociala medier når så få i relation till de resurser i form av tid och arbete som de kräver, och att kommunikationen ju bör värderas efter hur många i en målgrupp som förstår budskapet.

Inlägget rörde upp många känslor hos de som arbetar med och värdesätter de sociala medierna som pr-kommunikativa möjligheter. Martin Lindvall på GCI var en av dem som också replikerade med ett inlägg där han anser att Tobias och Lars helt missförstått möjligheten med sociala medierna.

"Poängen med dem (läs sociala medier) är att utnyttja den mängd kontaktytor som webben erbjuder för dialog och ett engagemang som är svårare att uppnå genom bara enkelriktade kommunikationsåtgärder", skriver han i sitt inlägg.

Jag är benägen att hålla med Martin, men vill också försöka förstå Lars och Tobias.

Som vi alla lärt oss och förstått så är den symetriska tvåvägskommunikationen den i särklass kraftfullaste pr-kommunikationen, som emellertid aldrig gått att kombinera med stor och i många fall eftersträvansvärd räckvidd. Det är ju därför många av oss pr-kommunikatörer dels jobbat med att bygga upp ett relativt litet kärnfullt nätverk av viktiga opinionsbildare med vilka vi på lika villkor har skapat en intim och regelbunden dialog, och dels med att sprida vårt företags information till alla andra inflytelserika personer som kan tänkas vara intresserade av den.

I båda ovan nämnda fall har den nya generationens webb - web 2.0 - förändrat förutsättningarna för pr till det bättre. Så bra och revolutionerande att det nog får anses som ett paradigm-skifte.

Dagens pr-kommunikatörer kan med nya kommunikativa verktyg skapa den symetriska tvåvägskommunikationen långt effektivare och med oerhört många fler än någonsin tidigare. Med nätverkstjänster, forum, bloggar, communities, chattar, microbloggar, etc är det idag mycket enklare och effektivare att komma i kontakt med intressanta och inflytelserika personer; att kommunicera med dem; att bibehålla kontakten med dem; och stärka relationen till dem. Vilket är en ständigt pågående omsesidig process där "kampanjer" inte lämpar sig särskilt väl.

I det här fallet är det precis som Martin skriver, inte räckvidden som är intressant utan dialogen och relationen. Att bara trycka ut information i dessa kanaler, om det ens är möjligt, utan att själv lyssna och delta, är fullkomligt lönlöst.

Därmed inte sagt att det är lönlöst att sprida information. Tvärtom. Dagens pr-kommunikatörer kan också med ny teknik och nya webbaserade tjänster sprida och nå ut med sin information till alla andra viktiga och inflytelserika personer som inte omfattas av deras sociala nätverk, både enklare och effektivare än någonstin tidigare. Detta som en helt annan möjlighet att skapa relationer med sin marknad.

Man talar ibland om pr in the long tail, som bygger på principen att sprida sin information "on demand" överallt där ens målgrupp men även marknad finns och söker, bland annat via alla ledande söktjänster för såväl webb, som pressinformation, nyheter, bilder, videor, m fl.

Skälet till detta tillvägagångssätt är att den gamla push-tekniken blivit allt trubbigare i det nya och väldigt komplexa medielandskap, som vuxit fram i takt med att nya generationens webb har skapat allt större förutsättningar för vem som helst att mycket enkelt producera och sprida men även söka upp och bevaka information.

Resultatet av pr in the long tail är att du även når alla som är intresserade, såväl traditionella journalister som den brokiga skara UGC:are (user generated content) och sociala media-användare, utan att skapa någon dialog med dem, vilket heller inte är syftet.

I det här fallet är det som Tobias och Lars skriver; räckvidden och kvaliteten av den som är avgörande; "hur många i ens målgrupp som förstår budskapet".

Sen har vi bästa av två världar, där ett budskap, skapar en dialog, och sen sprids som en löpeld i och mellan en myriad av olika sociala kontexter på webben som saknar motvarighet till den word of mouth vi hade att göra med för några år sen.

Men som Martin skriver sist i sitt inlägg: "Låt oss fortsätta att ha äpplen i en korg och päron i den andra".

Kristofer Björkman är grundare av Newsdesk.

Kristofer Björkman

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

ANNONS

Åsikter & debatt