Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Okunskap om självreglering kan leda till nya lagar"

Publicerad: 20 maj 2009, 10:33
Uppdaterad: 6 december 2015, 16:32

<b>DEBATT.</b> Säg ordet självreglering och du får i stort sett vilken marknadschef eller reklamare som helst att se vilsekommen ut. Cannesfestival och Guldägg är betydligt roligare för många att förhålla sig till, skriver Anders Ericson, vd för Sveriges Annonsörer.


Okej, självreglering - eller egenåtgärder - är kanske inte det självklara samtalsämnet under fikarasten eller fredagsölen. Kanske beror det på ointresse - men framför allt är det en utbredd okunskap om vad självreglering är och vad det bistra alternativet blir om självregleringen inte fungerar.

Låt oss fundera utifrån ett politikerperspektiv. Då finns det två lösningar. Den ena stavas lagstiftning och innebär att den som inte följer lagen riskerar att ställas till svars i en domstol. Den andra är självreglering, vilket innebär att en bransch genom sina egna uppförandekoder uppvisar god etik och moral. Och sköter man detta, håller sig lagstiftaren på behörigt avstånd.

Alltför ofta träffar jag folk som är av åsikten att det varken behövs lagar eller självreglering som styr uttrycksform och budskap i reklam. De framför det med motiveringen: "Låt istället kunderna rösta med sina plånböcker, för gillar man inte reklam så går man någon annanstans". Jag tror att jag gör säkrast i att avstå från att göra någon värdering av denna nyliberala inställning. Däremot kan jag garantera att det knappast finns någon politiker som skulle acceptera ett sådant förhållningssätt. Valet ter sig därmed ganska lätt.

Många av våra folkvalda i den svenska riksdagen ville under slutet av 1980-talet sätta hårt mot hårt när det gällde reklam som man ansåg diskriminerade kvinnan och gjorde henne till ett offer. En lag låg och lurpassade bakom hörnet. Annonsörer, reklamare och medier såg faran och gick snabbt samman och bildade två råd som skulle ta emot och hantera anmälningar om oetisk och könsdiskriminerande reklam. Dessa var MER (Marknadsetiska Rådet) och ERK (Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam). Tack vare detta initiativ förskonades branschen från ytterligare lagstiftning som hade lagt band på det fria kommersiella ordet.

För fem år sedan bubblade diskussionen om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam åter upp till ytan. Flera politiker - inklusive ett par ministrar - ansåg att annonsörer och reklamare inte skötte självregleringen och höga röster i kanslihusen skrek: lagstiftning! När den nuvarande regeringen tillträdde lät man en ensamutredare se över möjligheten att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. Utredarens slutsats var att den bästa lösningen, för att stävja den könsdiskriminerande reklamens utbredning, var att lagstifta. Regeringen gjorde dock en nykter bedömning och gjorde tummen ned till detta korkade förslag och förordade istället stärkt självreglering.

Från och med i år har näringslivet rejält förbättrat självregleringen vad avser oetisk och diskriminerande reklam. De tidigare råden, MER och ERK, har gått i graven och istället har vi fått Sveriges första reklamombudsman. Till ombudsmannens kansli kan allmänhet och företag anmäla reklam man anser strider mot god etik.

Vår egen självreglering kostar och pengarna måste komma från näringslivet, alla aktörer som vinner på att det fria kommersiella ordet får existera. Det vill säga annonsörer, reklambyråer och medier. Det tillförs inte, och ska heller inte finnas, en enda statlig krona för att finansiera Reklamombudsmannen.

I ett samhälle där allt fler reklamkritiska röster höjs är det viktigt att vi alla som jobbar med kommersiella budskap också tar vårt ansvar för att övertrampen minimeras. Låt oss visa politiker och allmänhet att vi alla i branschen sluter upp bakom allmänhetens egen reklamombudsman.Välkommen i gänget!

Anders Ericson

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.