Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera


Debatt

Nilo Kaboteh: "Digitalradion ligger i konsumenternas intresse"

Frågan om digitalradion är en infrastrukturell fråga om ett av landets demokratiskt viktigaste medier, skriver Carats Nilo Kaboteh.


Publicerad: 07 September 2015, 10:50
Uppdaterad: 06 December 2015, 11:52

Ämnen i artikeln:

Carat

Strax innan de flesta av oss gick på semester slog kulturministerns besked, om att bromsa digitalradion, ned som en bomb. Förvisso hade hennes parti, miljöpartiet, redan själva tagit kongressbeslut om att stoppa DAB-övergången, men det var inte alldeles givet att regeringen skulle gå samma väg. Anledningen är att kulturministern sedan hon tillträtt talat varmt om vikten att förstå det nya föränderliga medielandskapet, om digitaliseringen och följaktligen, de nya behov som växer fram hos konsumenterna.

Utifrån ett nordiskt perspektiv har Sverige alltid betraktats som landet i framkant inom digitalisering. Inte bara som den internettunga IT-nationen utan även ledande vid introduktionen av digital marksänd tv, ledande inom målgruppstyrd digital annonsering mm. Även inom radio anses Sverige vara ett av de ledande europeiska radioländerna och i Norden är den svenska radiomarknaden störst.

Därför blir regeringens beslut om att stoppa radiodigitaliseringen en backlash för Sveriges digitala positionering på marknaden. I Europa går allt fler länder över till en digitalisering av radio och här ligger våra nordiska grannländer Norge och Danmark i framkant. Jag välkomnar förvisso att kulturministern valt att följa den norska utvecklingen, men problemet är att vi under tiden hamnar efter.

I norden har Norge kommit längst. Redan 2011 lade man fram förslag på att släcka FM-bandet och övergå till DAB. Släckningen villkorades med 5 starka kriterier som tog hänsyn till både allmänintresset, täckningsgrad, bilradio, public service och ett högt digitalt lyssnande. I våras blev villkoren uppfyllda och datum för släckning klubbades igenom till 2017. Även Danmark har idag ett rikstäckande DAB-nät och strävar mot att släcka FM-bandet 2019 baserat på tuffa villkor om att ha nått ett högt digitalt lyssnande.  Samtidigt bygger man kraftigt ut DAB, både vad gäller sändningsnätet, licenser och antal kanaler samt uppgraderar tekniken till DAB+. Nyligen fördelade danska kulturstyrelsen ut 87 nya DAB-tillstånd där nu även lokalradion fått möjlighet att sända.

För Sveriges del var man förvisso tidigt ute med sändningar på 90-talet men det svenska DAB-nätet är idag inte i närheten så utbyggt och har heller inte följt samma kontinuerliga utbyggnad som våra nordiska grannländer. 2001 valde man istället att reducera nätets täckning från 85% till 35% och nu nås endast få av de större städerna. Idag har ett drygt 20-tal kanaler sändningstillstånd för DAB, men marknadens parter har under senaste året hållit andan i väntan på besked om de politiska beslut som skulle möjliggöra en full utbyggnad och övergång från FM till DAB. Tyvärr blev utfallet av beslutet i juni mycket negativ för Sveriges del och kulturministern valde slutligen meddela att regeringen stoppar DAB-omställningen.

För mig som dagligen möter våra nordiska kunder har det blivit alldeles uppenbart att Sverige i frågan om radion hamnat i en bakåtsträvande sluttning. Istället för att mediepolitiken ska anpassa sig till det nya medielandskapet står man och stampar i motvind, med en irrationell rädsla för den digitalisering som trots allt är oundviklig. Exempel på argument som lyfts fram i debatten är att en digitalisering skulle göra att dagens radio­apparater blir obrukbara och att konsumenterna behöver köpa in nya. Detta är i grunden ett typiskt ”teknofobiskt” argument eftersom detta på intet sätt skiljer sig från all annan teknisk utrustning som vi ständigt uppgraderar och byter ut, oavsett om det gäller datorer eller mobiltelefoner.

Har kritikerna redan glömt när vi digitaliserade TV:n och konsumenterna köpte in boxar? Vill man här ta hänsyn till miljöaspekten med övergången kan det vara värt att tänka på vilken enorm energibesparing digitaliseringen medför. Det befintliga FM-nätet kräver idag en 75-procentig högre elförbrukning än DAB-tekniken och själva digitalradiomottagarna drar ca 20 procent mindre el än FM-mottagarna. Något som rimligtvis även borde ligga i Miljöpartiets intresse.

SR var förvisso tidiga med testsändningar, men försöken att göra allvar av digitaliseringen blev då inte lyckade, vilket är vad kritiker idag ofta tar upp. Men vad som glöms är att man på den tiden var alldeles för tidigt ute och man att man inte hade hela marknaden med sig, således fick aldrig digitalradion en ärlig chans. Detta var en utveckling som på många sätt påminner om vad som hände i Finland. Där startade man DAB-sändningar redan i slutet av 90-talet via public service och utökade de digitala sändningstillstånden i flera år. Men sedan 2005 avbröt man de digitala sändningarna i väntan på att de kommersiella kanalerna skulle hoppa på.

I en situation där de kommersiella radiokanalerna stod utan digitala sändningstillstånd blev det svårt för Yle att dra lasset själva. Och eftersom marknadens parter inte gick in i omställningen gemensamt blev det också svårt att motivera konsumenterna till en övergång till DAB-mottagare. Istället valde Finland att fortsätta marksänd digital radio via digitaltv-nätet (DVB-T), samtidigt som man fortsatt stod öppen för att återuppta DAB-sändningarna igen om en framtida standardisering skulle bli aktuell.

Det finska exemplet gör det tydligt att en sådan stor omställning kräver att marknadens parter går ihop för att det ska vara genomförbart. Det är en stor infrastruktursatsning som kräver att alla stora aktörer i grunden är eniga och går in gemensamt om försöket också ska få konsumentmarknaden att våga haka på. Och ju fler som ansluter sig och efterfrågan ökar, desto mer pressas priserna både på sändare och mottagare.

Så vad är det då som orsakade kulturministerns nej till DAB-omställningen? Man har pekat på att det skulle vara oklart huruvida man kan nå tillräcklig täckningsgrad och en oro har lyfts för säkerhetsaspekterna vid katastrofberedskap (VMA). I själva verket är de så kallade ”oklarheterna” som remissinstanserna skrämt upp regeringen med, överdrivna. För Norge har det inte varit några som helst problem för NRK:s samhällsuppdrag att använda DAB för VMA. Inte heller har det i Norges fall varit några konstigheter att bygga ut täckningsgraden, snarare har man fått en bättre täckning med DAB än vad man tidigare uppnått med FM.

Så ja, det är något som inte står rätt till med den skepticism som nu stoppat DAB-övergången. Förstå mig rätt, det är bra att vara eftertänksam och noggrant utvärdera nya tekniksatsningar, men när det leder till en teknikfientlighet som saknar motstycke, så undrar man om syftet inte snarare varit att sprida domedagsprofetior och skrämma upp konsumenterna. Och sen tar man klumpigt nog för givet att konsumenterna inte skulle vara intresserade trots att man inte hittat några undersökningar som tyder på det.

Här har tyvärr även kulturministern dragits in i en obefogad ängslighet för huruvida konsumenterna skulle gynnas av en digitalisering. Det är synd med tanke på hennes dubbla roller, både som kultur- och demokratiminister. Det är nämligen redan ett demokratiskt problem idag att lyssnarna inte har tillgång till ett större utbud av kanaler där fler målgrupper kan känna sig delaktiga och stimuleras av innehållet. Det är även ett demokratiskt problem med klyftan som förstärks mellan stad och land när tillgången till ett rikt radioutbud blivit en lyx som få förunnas.

Det trånga FM-nätet räcker inte till idag och radions möjligheter till fler specialiserade kanaler får i bästa fall plats att nå ut till storstäderna, om ens det. Oavsett kan ett modernt informationssamhälle som Sverige inte ha en mediepolitik som i huvudsak utgår från Stockholmsborna och detta borde bekymra demokratiministern.

DAB-radion med dess frekvenseffektivitet ger möjlighet att få in 12-16 fler kanaler per utrymme som en FM-kanal tar upp. Detta är något som kan bredda utbudet både geografiskt och innehållsmässigt samt ge fler aktörer möjligheter att nå ut. De få kanaler som får plats i FM-nätet idag gör att många potentiella konsumenter exkluderas och att radioutbudet inte kan spegla den mångfald av intressegrupper och lyssnarmönster vi har i samhället.

I slutändan är frågan om digitalradion en infrastrukturell fråga om ett av landets demokratiskt viktigaste medier. Den marksända radion är angelägen då den är gratis för allmänheten och är en hörnsten i ett samhälle som bygger på demokrati och yttrandefrihet. Att delta i ett så viktigt samhällsuppdrag och fylla detta vakuum är en roll som allt fler aktörer gärna axlar.

Från nordiskt håll hörs allt fler röster som vädjar om att vi gemensamt går in i en skandinavisk digitaliseringsprocess. Men denna viktiga mediepolitiska fråga förutsätter politisk handlingskraft och nordisk samordning. DAB-nätet i Sverige är redan sedan länge lanserat och öppet för bruk, frågan handlar snarare om vi ska fullfölja den utbyggnad och standardisering som är framtiden för Norden och Europa. Inte bara rent tekniskt, utan som även främjar en demokratisk mångfald och valfrihet som i slutändan faktiskt gynnar konsumenterna.

Nilo KabotehNordiskt kundsamordnare på mediebyrån Carat

Ämnen i artikeln:

Carat

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Missa ingenting från Dagens Media! Prenumerera på vårt nyhetsbrev helt gratis!

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.