Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera


Debatt

Marcus Birro: "Medieeliten lever efter regler från en förlorad värld"

DEBATT. Marcus Birro om den nya mediala demokratin.


Publicerad 2015-01-26 08:31
Uppdaterad 2015-12-06 12:15

Ämnen i artikeln:

Marcus Birro

Dela artikeln:

Detta med uppståndelsen runt mitt nya jobb på tidningen Härjedalen är intressant.

För tio år sedan skulle nog ganska få orka bry sig om att en sparkad krönikör får jobb på en tidning som väldigt få läser.

Men tiderna förändras. Branschtidningen Dagens Media (som alla i media läser, även om de kanske inte vill erkänna det) gör två stora toppartiklar om värvningen och krönikan delas 4000 gånger.

Detta säger också något om hur den mediala demokratin ser ut numera. De stora plattformarna tappar i betydelse. Folk bryr sig allt mindre om det de vill läsa står på DN Debatt, i Aftonbladet eller i tidningen Härjedalen.

Betydelsen när det gäller avsändaren har ändrats. Skribenten är viktigare än stället som skribenten arbetar ifrån.

När jag tidigare i höstas skrev en artikel om den svenska "komikerelitens" hån rörande Jimmy Åkessons sjukskrivning ville ingen stor tidning trycka den.

"Inte intressant" skrev någon. DN skickade ett färdigt standardavslag.

Inget konstigt alls i det. Stora tidningar refuserar välskrivna texter från begåvade skribenter dagligen. Sådana är villkoren.

Men jag ville ändå publicera den så jag lade den på bloggen jag har på tidningen Världen idags sida.

Några dagar senare hade över 50.000 läst den och den hade delats tusentals gånger.

Kanske lite intressant ändå?

Folk hittar till författare och skribenter och till texterna de vill läsa, oavsett storlek på plattformen. Det är fascinerande. Det är också glädjande att få vara en del av detta demokratiska och spännande skeende.

Jag hade inte väntat mig det oerhörda genomslag som värvningen till Härjedalen fick men jag är fascinerad över denna nya demokratiska ordning.

Samtidigt tror jag det sitter några förvirrade redaktörer på inglasade kontor i huvudstaden och undrade vad det var som hände. Inte enbart rörande det som hänt mig, utan mer allmänt, skeendet som sådant.

En del är rädda för den här utvecklingen och det är alltid makten som är rädd. Redan 2006, när mitt eget författande fick ett rejält lyft via hemsida och en blogg, så har den mediala eliten ilsket försvarat sina revir. Kultursidorna är väl kanske det tydligaste exemplet på den desperata längtan att försvara det skamliga kotteri som i sin iver att klia rätt rygg utestänger människor, vanliga läsare, från kulturens saliggörande och trösterika värld.

All förändring kommer alltid underifrån. De ser sina egon utmanas. De ser sina ställningar vackla.

Kanske ångrar de sig, kanske önskar de att de hade vågat gå på tvärs med mobben och ägna några sekunder åt att se skribenten och människan bakom drevet…

Medieeliten lever efter regler från en förlorad värld.

Med det skrivet vill jag tacka tidningen Härjedalen för ert mod. Jag är glad för er skull, att folk som annars aldrig skulle ha upptäckt tidningen nu faktiskt gjort det.

Samma tacksamhet går också ut till Solo Calcio där jag alltså från och med i fredags är ny skribent om italiensk fotboll.

Viktigare ändå är att det som sker nu kan vara en möjlighet för alla de hundratusentals människor som med all rätt inte känner igen sig i medias bevakning av deras verklighet. Nu har ni chansen att nå ut med er version av verkligheten. Ta den chansen. Den är er.

Spännande tider nu...

Eller hur Jan Helin och Thomas Mattsson?

MARCUS BIRRO

Läs mer av Marcus Birro:

Läs också:

Dagens Medias nyhetsbrev

Missa ingenting från Dagens Media! Prenumerera på vårt nyhetsbrev helt gratis!

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.