"KSF Medias ägare har samma syn på media som många främlingsfientliga"

Parallellt med nedskärningarna inom svenska media sker motsvarande i Finland. Där hänvisar mediaägare inte enbart till kris och sparbehov när tjänster skärs bort från exempelvis den svenskspråkiga tidningen Hufvudstadsbladet (HBl).

K-G Bergh, vd för Föreningen Konstsamfundet, som äger KSF Media som ger ut HBl och flera andra tidningar på svenska i Finland, ifrågasätter dessutom om journalistik överhuvudtaget behövs.

” Kostnaden för en enskild individ att sprida sina åsikter är idag försumbar” skriver Bergh. ” Intressanta inlägg kan spridas till miljoner läsare på mycket kort tid. Hur länge finns behovet kvar att någon för min räkning sovrar bland allt det som sker och levererar ett sammandrag?”.

Man hade kunnat överse med bilden av journalistik som ett simpelt sammandrag av allt det som sker, om någon hade spritt idén genom ett enkelt klick efter en stunds amatörfunderingar vid köksbordet, men avsändaren styr över stora delar av svenskspråkiga pressen i Finland.

Oavsiktligt gör han gemensam sak med samtidens konspirationsteoretiker. Han delar deras skepsis mot mainstream media med dess föregivet propagandistiska ambitioner (finska TV-kanalen YLE är enligt Bergh att jämföra med ryska media). Liksom de flesta konspirationsteoretiker tycks han anse att sanningen kommer fram bättre om vem som helst – utan källkritisk skolning, redaktionell granskning eller annan ersättning än reklamintäkter – sprider vad som helst.

Bergh skissar en framtid där var och en av oss utifrån saker vi hittar på internet skapar sig en egen bild av rådande läge, som om folk inte hade hållit på med exakt detta i åtminstone ett decennium.

Ett av resultaten är ett uppsving för tron på en judisk världskonspiration och i de idéer om exempelvis chemtrails och 911 som helt bygger på att folk huvudsakligen läser texter som aldrig har prövats av ett kompetent granskande redaktionellt öga.

Berghs uttalande har väckt en storm av kritik i Finland. Även på den här sidan Östersjön måste det uppmärksammas eftersom det är symtomatiskt i sin okänslighet för den bärande demokratifunktionen hos professionellt genomlysande publicism. Bergh definierar media som ”innehållsproducenter”. Ordet säger allt om ägarsynen på media som enbart affärsverksamhet.

När publicistiska ambitioner ger vika för affärsmässiga innebär det en nedmontering av demokratifunktioner. I Sverige har inte bara journalister och kulturskribenter belyst detta, utan också politiker från sju riksdagspartier från höger till vänster som i ett gemensamt uttalande nyss slog larm om demokratiproblemet med att Expressen avskaffar de lokala kultur- och ledarredaktionerna på Kvällsposten och GT.  

Det kritiska offentliga i samtalet lokala media beskärs därmed ytterligare till förmån för en centralisering där allt färre om än starkare röster bryts mot varandra. I Finland kompliceras situationen genom att nedskärningarna drabbar minoritetsspråkets viktigaste offentliga kanaler, i ett land där närmare en femtedel av riksdagsledamöterna tillhör ett parti som anser att Finlands svensktalande ska åka ”hem” till Sverige.

Den åsikten frodas på nätet i Finland och får effekter som gör att svensktalande känner sig alltmer otrygga. Det finns ett direkt korrelat mellan rädslan för det annorlunda och massproduktionen av myter om ”de annorlunda” som ohejdad pågår i det nya mediaklimat som Föreningen Konstsamfundets vd förordar – en sak är ju att i sak konstatera faktum, ”hit tycks vi vara på väg”, en annan sak är hur vi värderar faktum och Bergh tycks inte vaken för det problematiska med pågående utveckling.

Hans mediasyn sammanfaller inte bara med konspirationsteoretikernas utan också med synen hos många främlingsfientliga, som föredrar rasistiska nätsajter som nyhetskällor eftersom de anser att seriösa media sprider politiskt korrekt propaganda.

Maria Küchen, författare och kulturjournalist.

LÄS ÄVEN: