Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Kan vi tjäna pengar på sociala medier?"

Publicerad: 16 september 2010, 10:34
Uppdaterad: 6 december 2015, 15:38

Veckans Affärer-journalisten Emanuel Sidea gick till angrepp mot sociala medier-eliten och kallade dem självgoda i Dagens Media. Nu får han svar av Nils Andersson på Carat.


Ämnen i artikeln:

sociala medierVeckans Affärer

Emanuel Sidea säger att sociala medier-experterna är ”oförstådda, evangeliska och självgoda”. Jag menar att det handlar om att sätta deras budskap i rätt perspektiv.

Den bästa synen på sociala medier mötte jag under en sittning hos en kund. Kundens pr-byrå hade under en dragning presenterat sin syn på den sociala biten för diverse personer från marknadsavdelning och andra relevanta positioner, samt oss på mediebyrån. En diskussion hade följt och allt hade landat i slutsatsen att man borde starta med ett Twitter-konto till att börja med. Alla vände sig mot killen som var ansvarig för kundtjänst – det var självsagt att pr-konsulterna inte kunde sitta och svara på Twitter-frågor för 3 000 spänn i timmen. Han sade att han visst kunde avsätta en av sina callcenter-killar till att vara Twitter-ansvarig.

Men, sade han, betänk detta: Jag mäts på hur snabbt och kostnadseffektivt jag löser ett kundtjänst ärende. I dag går det för i snitt 100 kr per ärende via telefon. Via mejl kostar det 150. Jag kan direkt säga att detta kommer att kosta 200 per avklarat kundtjänstärende. För mina egna mål är det helt fel att gå den här vägen, men om det är extremt viktigt för er, så säg till mig så löser jag det.

Jag satt och log inombords när jag hörde detta. Vilken fantastiskt pragmatisk syn på detta hypade fenomen. Och det är ju så man bör se på det för ett företag, ett varumärke eller ett medium för den delen: Kan jag tjäna pengar på sociala medier?

Kan vi då tjäna pengar på sociala medier? Har företaget i gemen en roll där? Här ger jag definitivt Emanuel rätt i att den evangeliska tonen från de mest inbitna kan bli lite tröttsam, det låter ofta som att sociala medier är ett måste, och att det kommer lösa stora problem. Här har snarare vi  "runtomkring” en roll i att bedöma potentialen. Pr-byrå, webbyrå, mediebyrå, marknadsavdelning och även medierna själva måste, ur våra respektive områden och erfarenheter, bedöma om sociala medier kan tillföra något. Kan de öka vår räckvidd, engagemanget och uppmärksamhetsvärdet, ge hävstång i kampanj er och kanaler?

Sen finns det ett syfte i att testa, att prova sig fram och få in vanan inom något som har en potential att bli riktigt stort på sikt. Det är klart att ett Facebook med 4,1 miljoner svenska användare är något man bör fundera på hur man skall förhålla sig till på sikt. Inte på ”evangelist ernas” nivå, där man måste börja i dag – helst i går – för att inte bli frånsprungen. Men har man möjlighet är det inte fel att ha en andel av sin budget till tester av nya spännande grejer.

Det är inom denna testsfär, inte inom den kvartalsbaserade marknadsverksamheten, som de sociala experterna blir intressanta. När vi vill titta på längre sikt – och när vi utgår från att detta inte är något som kommer revolutionera pr, CRM, varumärkesbygge eller försäljning redan i Q4 – så blir evangelisterna relevanta. Då blir de inspiratörer och visionärer. Då blir de rätt intressanta.

Vi bor och jobbar i en liten ankdamm. Kollar man vilka sajter twitter har mest affinitet med i Sverige blir resultatet – drumroll – Resumé och Dagens Media. Lika bra att försöka komma överens.

Socialamedieevangelisterna kan vara lite väl inne i sin grej (Mitt favoritexempel var när någon blev upprörd för att det telefonerades mellan de olika bussarna till SSWC, i stället för att twittra med rätt hashtag för respektive buss). Men se det som inspiration. Kanske kan man bli inspirerad. Och kanske kan man själv inspirera till en kväll utan hashtags och Gowalla-checkins.

Can’t we all just get along?

Nils Andersson, medierådgivare på Carat

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev