Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Jan Helin överskattar mig"

Publicerad: 26 Januari 2009, 13:14
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:23

<b>KRÖNIKA.</b> Marcus Birro skriver att han i dagarna har anklagats av Jan Helin på Aftonbladet för att spela ut kvällstidningarna mot varandra - i syfte att få en bra deal som krönikör.


Har funderat mycket på medial strategi den här veckan och kommit på att jag inte har någon.

Jag är glad för det.

Chefredaktör Jan Helin på Aftonbladet överskattar mig således när han i telefon högljutt ifrågasätter mitt patos och via mail anklagar mig för att 1.) Gå ut till branschtidningarna och 2.) Att jag cyniskt spelat ut de båda kvällstidningarna mot varandra för att få en så bra deal som möjligt. Att jag blåst dem.

Det är inte sant. Jag är helt enkelt inte så smart. Aftonbladets försök att värva hade redan läckt ut och det var branschtidningarna som kontaktade mig, inte tvärtom. Jag svarade på några frågor. Jag är inte typen som spelar ut folk mot varandra. Jag vet inte hur man gör helt enkelt. Jag fick ett fantastiskt erbjudande av Aftonbladet som jag först sade ja till, men efter lite eftertanke upptäckte att jag inte kände mig bekväm i.

Jag går alltid på känsla. Det gör mig inte unik eller speciellt märkvärdig. Jag kan helt enkelt inte annat. Jag reagerar och agerar på känsla. Det är sådan jag är.

Jag har aldrig haft en enda plan med någonting jag gjort. Jag har skrivit långsamma, tålmodiga böcker om kärlek. Jag har skrivit diktsamlingar. De har sålt okej. Inte mer. Jag har ändå fortsatt skriva dem. Jag är inte i det här yrket för att få dansa i teve, eller för att äta snittar på glittrande fester. Jag är inte i det här yrket för att sälja mest, sälja flest, för pengarna eller för att älskas av alla.

Jag är författare för att jag älskar kraften i ordet, magin som uppstår när en människa jag aldrig träffat kan känna igen sig i det jag skriver.

Jag tar gärna diverse forums klibbiga hat om att jag tar mig själv på stort allvar och att jag är en tungsint dysterkvist. De har missuppfattat allting. Att jag tar mitt yrke på allvar betyder inte att jag inte kan skoja om att jag tar mitt yrke på allvar. Och vilka andra yrkesgrupper får klä skott för att de tar sitt jobb på allvar?

Får en läkare som räddar liv höra att han är en allvarsam pretentiös jävel? Busschaufförer som är i tid? Byggjobbare som bygger fina hus?

Den nya mediala ordningen med bloggar och hemsidor är fantastisk. De trötta gamla grindväktarna känner givetvis flåset i nacken. Det går inte att ljuga för folk längre. Människor utan journalistisk utbildning, men som ändå kan skriva och har ett stort patos, en varm känsla och en innerlig passion skriver banan av de riktiga journalisterna och de hittar sina läsare, människor söker sig fram genom mörkret. Dörrar lås upp.

Den gamla mediala eliten tappar sin makt. Det kan man tycka vad man vill om. Men det är så det är. Det handlar också lite om vilken tilltro till sina medmänniskor man har. Tror man att alla är idioter så är det ju bara sådana bloggar man hittar. Tror man bättre om folk ska man finna att bloggvärlden är full av små mästerverk.

I dag är fansen, läsarna, tittarna och folket mycket oändligt mycket kunnigare än tidigare.

Det går att skapa sig en plattform idag.

Humorsidor som ägnar sig åt att vara elaka når tiotusentals läsare varje dag. Så måste det få vara. För det finns lika mycket motkraft.

Problemet blir när tidningar som Aftonbladet lyfter upp samma humorsidor, samma mediala mobbare.

Det blir nu mer än någonsin tidigare ett ställningstagande."Vi väljer att ur skörden av alla hundratusentals bloggar plocka upp detta".

Varför gör man det? När det finns så mycket annat som är bättre, värdigare och förtjänar sin plats i rampljuset.Det är ju inte så att dessa humorsidor inte har sina läsare. De behöver egentligen inte Aftonbladet som håller de under armarna. Och ändå gör Aftonbladet det. Det är obegripligt.Det är ingen hemlighet att ett av flera skäl till att jag tackade nej till Aftonbladet var att tidningen utgör en plattform åt folk som länge gjort humor av att håna mig.

Jag är inte arg på dem längre. Det är aldrig kul att göras till åtlöje, men det är ändå lättare att höra deras eko i bakhuvudet när man tar emot ännu ett pris för sitt skrivande. Det är det enda sättet man kan bemöta det på, genom arbete, genom att hela tiden försöka bli bättre på det man gör.

Men det är inte värdigt landets största tidning att vara en plattform för den typen av mediala projekt. De klarar sig ändå.Det var ingen uppoffring att välja Expressen. Jag trivs mycket bra där.

Jag har också fått flera fina mail från mycket högt uppsatta och uppskattade journalister inifrån Aftonbladet som uttryckt sitt stöd.

Det borde vara en väckarklocka för dem.

Aftonbladet borde fråga sig om deras kamp för att hålla cynismen under armarna är värd sitt pris. När skribenter som jag och andra väljer bort tidningen för andra, mer spännande projekt. Är det värt det?

Jag tror att pendeln håller på att slå tillbaka. Vi är kräktrötta på elakhet, idioti, yta och förstörelse. Vi vill bygga våra liv med någon form av värme och mening. Media är oändligt mycket kallare än människor som kommer media till mötes.

Marcus Birro

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.