Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Har lagbrotten blivit praxis?"

Publicerad: 29 september 2010, 12:40
Uppdaterad: 6 december 2015, 15:37

Att be om tillåtelse att använda tredje parts material i marknadsföringen är självklart. Överallt utom i sociala medier. Swes Josef Danell undrar varför.


Ämnen i artikeln:

Swe

Facebook och andra sociala kanaler innebär stora möjligheter för annonsörer. Interaktion och spridning har gått från att vara en bonus till en självklar del av marknadskommunikationsfloran och det finns flera exempel på framgångsrika kampanjer med några av Sveriges största annonsörer som avsändare.

De går ofta ut på att användaren får tanka in vänner och profilinformation och sedan använda informationen på olika sätt – till exempel i spel eller spridningssyfte. Detta följer Facebooks riktlinjer, men vilket är det juridiska läget?

När en marknadsföringsjurist på SWE Reklambyrås uppdrag ombads titta på det var bedömningen stenhård. Appar kan anses bryta mot både PUL och Lagen om namn och bild i reklam. Dessutom finns det uppenbar risk för intrång i varumärkes- och upphovsrätt. Och en annonsör kan inte skylla på att tekniken erbjuds av någon annan, att materialet är användargenererat eller att en användare har givit sitt tillstånd.

Enligt utlåtandet är det annonsören som har tagit fram appen som har ansvar för att alla profiler som användaren tankar in i appen används med respektive persons godkännande, att inga varumärken som förekommer i statusuppdateringar eller grupper lyfts fram utan tillstånd samt att användningen av profilbilder eller andra bilder i album är avstämd med fotografen.

Något som förstås är en praktisk omöjlighet. Och detta gäller oavsett om informationen sprids eller om den bara visas för en användare en gång. En annonsör får inte använda – eller ta fram lösningar som använder – material utan godkännande från person, upphovsman eller rättighetsägare.

För någon som är någorlunda bekant med reglerna är detta ingenting konstigt. Det är självklart att man måste be om tillåtelse att använda tredje parts material när man gör en annons, broschyr eller reklamfilm. Märkligt är dock att det inte verkar vara lika självklart i den interaktiva världen.

Förhoppningsvis beror det på brist på kunskap om vad som verkligen gäller. Men det kan också vara så att man helt enkelt struntar i reglerna i hopp om att användarna inte tänker på det. Allt för att uppnå interaktion med varumärket och virala effekter.

Oavsett vilket verkar det finnas ett glapp mellan lag och praxis och någon av dem behöver ändras. Eller finns det andra tolkningar av lagrummet?

Josef Danell

vd, Swe Reklambyrå

Ämnen i artikeln:

Swe

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev