”Giggare ser jobbet som ett äventyr"

Dagens Medias tema om den snabbt växande gigekonomin var väldigt gediget och beskrev verkligen fenomenet ur alla relevanta perspektiv – tack för det! Jag skulle dock vilja bemöta Madeleine Nilssons krönika där hon kommenterar giggarnas arbetsvillkor.

Jag håller med Madeleine om att det ibland är olyckligt när fasta jobb flyttas över till bemanningsföretag och att många unga talanger har svårt att få "riktiga" anställningar. Tveklöst finns det också många Uberförare och cykelbud som lever under jobbiga livsvillkor. Men gigekonomin handlar i grunden om något annat.

Från företagens perspektiv så tillför giggarna kompetens som man annars inte kan få. En duktig front end-designer idag vill inte sätta sig på ett storbolag och pilla med deras web, vilket gör att bolaget sannolikt istället måste hyra in ett konsultbolag – direkt eller via konsultmäklare. Den här front end-utvecklaren nobbar ofta också jobberbjudanden från reklambranschen även om hen erbjuds massor av förmåner och löner över 100 000 kronor i månaden – för att det som på pappret ses som en möjlighet att tillföra nya kunskaper till branschen i slutändan är för trist eller enformigt.

Och det här handlar inte bara om den digitala världen. Tänk på alla socionomer och sjuksköterskor som genom att bli giggare fått en möjlighet att kraftigt öka sin lön. På den traditionella arbetsmarknaden har arbetsgivaren ofta övertaget och den anställde får helt enkelt acceptera den lön som bjuds.

Självklart är det efterfrågan på unik kompetens som skapar den här situationen. Och vi vet ju hur snabbt den digitala transformationen sprider sig och hur snabbt nya verktyg, plattformar, format och kanaler föds och utvecklas. En utvecklare eller kreatör som snabbt lär sig bemästra ett nytt fält blir därför snabbt extremt efterfrågad. Samtidigt är det ofta så att en enda arbetsgivare eller uppdragsgivare inte kan belägga en person med så smal spetskompetens till 100 procent. De som behöver kompetensen är beredda att betala väldigt mycket för den – men det är inte alla som behöver den hela tiden. Gigekonomin verkar vara ett mer optimerat sätt att använda arbetsmarknadens utbud av smal kompetens.

Ser man situationen från giggarnas perspektiv så måste man förstå att mångas drivkraft oftast är att ha ett kul, givande jobb på sina egna villkor. Brainville har just idag tiotusentals giggare (i Sverige) som kan välja mellan uppdrag från över 12 000  bolag. En giggare kan välja att specialisera sig extremt på viss teknik eller kompetens och bara ta uppdrag inom exempelvis affärsutveckling eller blockchain. Men man kan också välja att jobba med uppdrag i en viss bransch (varför inte media?) eller funktion (marknad, försäljning, support…).

En giggare kan också strunta i att jobba i ett halvår för att sedan ta två uppdrag parallellt. Det är valfritt. Ingen annan bestämmer.

Jobbet kan vara mer än ett jobb. Det kan vara ett äventyr!

Manuel de Verdier, vd Brainville