Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Gammalt sätt att sprida nya idéer"

Publicerad: 14 november 2011, 05:20
Uppdaterad: 6 december 2015, 14:51

Dagens Medias Martin Gelin om den traditionella bokens roll i den politiska debatten.


Jag har tillbringat större delen av det här året med att resa runt i USA och intervjua republikaner och konservativa aktivister.

Något som är fascinerande med republikanerna, ur ett media- och kommunikationsperspektiv, är deras förmåga att ständigt sätta den politiska agendan i USA.

Den fascination som finns för konservativa kommunikationsstrategier är befogad (se på den hjältegloria som hänger runt Karl Rove eller till och med en avdankad föredetting som Ed Rollins bland svenska pr-veteraner) med tanke på att de helt dominerat det offentliga samtalet i USA i 30 år, sedan Reagan blev president och den konservativa rörelsen effektiviserade och moderniserade sin kommunikation.

När man pratar om den konservativa budskapsmaskinen i dag är det ofta fokus på Murdoch-imperiet (Fox News, Wall Street Journal), på talk radio (där konservativa stjärnor som Michael Savage och Rush Limbaugh har tiotals miljoner lyssnare) samt på alla de nya digitala kommunikationsmetoder som de skickligt använder – från New Jersey-guvernören Chris Christies innovativa YouTube-användande till de horder av unga Washington DC-baserade rookies som går upp fyra varje vardagsmorgon för att sätta agendan på Twitter under det kommande dygnet.

Något som ofta ignoreras är en mer traditionell kommunikationsform: boken.

När jag nyligen besökte ett Barnes & Noble-varuhus i San Francisco, som knappast är en konservativ bastion, möttes jag av en vägg med bästsäljande nya böcker. Minst en tredjedel var politiska böcker och alla utom en kom från radikalt konservativa författare som Ann Coulter, Glenn Beck och Stanley Kurtz.

Det är svårt att överskatta hur enormt inflytelserika den här typen av böcker är för att forma den konservativa agendan i USA.

Jag ser sällan motsvarande böcker i Sverige, eller i Europa överhuvudtaget. Bara i USA verkar mediehus och bokförlag ha insett värdet i att blixtsnabbt massproducera bästsäljare om samtidsaktuella fenomen.

Barack Obama hade bara varit president i två månader när den populära konservativa bloggaren Michelle Malkin släppte en bok om, påstod hon, den hejdlösa korruptionen som präglar Obama i Vita Huset. Boken förlorade kanske lite trovärdighet på detaljen att manuset hade lämnats in innan Obama ens hade börjat arbeta som president, men det bekymrade inte Malkins målgrupp, som snabbt såg till att boken sålde mer än en miljon exemplar.

När jag besökt gatuprotester för Tea Party- eller Occupy Wall Street-rörelsen nämner förvånansvärt många att det var just en bok som fick dem att, för första gången i livet, bli politiskt aktiva.

Frågan om var boken passar in i vår tids medieklimat har aktualiserats av en intensiv debatt bland den amerikanska medieeliten de senaste veckorna, orkestrerad av Jeff Jarvis (mest känd för boken "What would Google do?").

Jag tycker i vanliga fall att Jarvis är ganska ointressant – han tar enorma föreläsningsarvoden för att rabbla upp digitala truismer som man lika gärna kan få gratis på Twitter eller, varför inte, på WhatTheFuckIsMySocialMediaStrategy.com – men i samband med att han lanserade sin nya bok "Public Parts" började han ifrågasätta huruvida boken verkligen är den mest effektiva budbäraren för nya idéer i dag. För Jarvis är boken främst en plattform för att kunna göra sin röst hörd i andra kanaler.

För många amerikaner är den enda gången de kommer i kontakt med idéerna i en bok när författaren gästar, säg, Stephen Colbert, för fem minuters lättsam intervju. Samtidigt hade de aldrig hamnat där, och fått presentera sina idéer för flera miljoner människor, om de inte skrivit boken.

På det sättet ser Jarvis boken på samma sätt som de konservativa aktivisterna: som en del av nyhetsflödet, som en metod för att sätta agendan.

Det kan förstås aldrig bli den enda, eller den främsta, rollen för böcker. Men det är en viktig roll. Ingenstans visas det så tydligt som i det offentliga samtalet i USA.

Martin Gelin

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.