Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Från rolighetsteorin till relativitetsteorin

Publicerad: 10 April 2012, 07:26
Uppdaterad: 6 December 2015, 14:27

DDB verkar ha misstolkat Einsteins relativitetsteori när de satte sitt timpris i Försvarets byråupphandling, skriver Kaj Johansson och Peter Lundberg på marknadskonsultbolaget Kapero.


Ämnen i artikeln:

DDB StockholmFörsvarsmakten

När man läser DDB:s vd Carl Wåreus svar ”Därför dumpade DDB priset” i Dagens Media börjar man misstänka att man på DDB har läst och misstolkat relativitetsteorin.

Carl Wåreus säger "Försvaret är duktiga på att jobba med sina rutiner. Det är ordning och reda i processerna, vilket avspeglar det pris vi sätter. Det tar tid att lära sig att jobba ihop med en uppdragsgivare, vilket påverkar priset" som försvar till varför de har lagt sig på väldigt låga timpriser.

Man kan ju förstå om man med erfarenhet behöver lägga ner färre timmar på en kund, men att en timme skulle bli billigare på grund av erfarenhet och en effektivare process är ju väldigt intressant.

Det är här någonstans man börjar misstänka att DDB har snubblat över Einsteins teori som grovt förenklat beskriver att tiden går olika fort om man rör sig i ljusets hastighet eller inte.

Kostnaden för exempelvis en ad är ju samma per timme oavsett om man jobbar med att lära sig en kund eller om man kan kunden och därmed mycket snabbare kan komma till rätt resultat.

Är det så att man på DDB anser att man inte behöver jobba hela den timmen som Försvarsmakten frågar pris på, och därför inte heller behöver ta betalt för den? Det vore ju lite speciellt; en timme är en timme är en DDB-timme.

Om man är välvillig kan man tolka det Carl Wåreus säger som att det inte fanns några parametrar i upphandlingen som fångade upp att de hade lång erfarenhet av kunden, och att de därför har förvanskat timpriset för att ”få in” den parametern.

Men när vi arbetade med Arbetsförmedlingens byråupphandling kunde man se samma agerande hos DDB och då visade sig en annan sanning (offentlig handling). Trots att DDB erbjuder ett "effektivt" timpris (absolut lägst även i Arbetsförmedlingens upphandling) behöver de - hör och häpna - fler timmar än de andra byråerna för ett uppdrag.

Totalt 24 procent mer tid än den tidsmässigt närmaste byrån. Det resulterade i att DDB blev näst dyrast istället för billigast - alltså den klassiska gummisnodden: låg timkostnad kompenseras med många timmar -voilà.

Men så har det ju varit i byråupphandling efter byråupphandling inom den offentliga sektorn de senaste åren och att då ”rasa” som Gunilla Bergh Bidemar känns lite märkligt.

När vi arbetade fram ett nytt upphandlingskoncept för Arbetsförmedlingen kunde vi förutse att någon eller några byråer skulle prisdumpa. Och tvärtom vad Jessica Bjuström menar i sin artikel är lagen om offentlig upphandling inte så stelbent som man skulle kunna tro.

Det visade sig att det går alldeles utmärkt att sätta upp kriterier och koncept för att undvika problematiken med prisdumpande byråer och samtidigt locka de bästa byråerna. Vår erfarenhet blev att vi i princip skulle ha gjort upphandlingen på samma sätt även om det inte vore en offentlig upphandling. Men det krävs att man gör ett noggrant arbete med att definiera hur arbetsprocesserna ska se ut även efter upphandlingen, så att man säkerställer den verkliga effektiviteten i samarbetet. 

De riktiga vinnarna i den här soppan måste ju ändå vara DDB:s långvariga kunder som nu har fått en tydlig benchmark vid nästa förhandling av avtalen. Men bara ett litet tips på vägen: se upp med antalet timmar.

Kaj Johansson, vice vd, och Peter Lundberg, vd, Kapero

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.