Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Dispatch International – ett oanständigt projekt"

Publicerad: 12 september 2012, 11:56
Uppdaterad: 6 december 2015, 14:11

DEBATT. Ingrid Carlqvist islamistkritiska projekt Dispatch International verkar vara lika utsiktslöst som hennes tidigare krig mot feminismen, skriver journalisten Tonchi Percan.


TP

Tonchi Percan

linnea.kihlstrom@almatalent.se


Jag skulle vara nyfiken på en tidning som uteslutande handlade om islam. Om dess utmaningar och tillkortakommanden. Att bli prenumerant på den nystartade islamkritiska tidningen Dispatch International är inte att tänka på. Det är i grunden ett oanständigt projekt.

Alexander Bengtsson från stiftelsen Expo klassar tidningen som antimuslimsk och med rasistisk klang i botten.

Facebook-gruppen Dispatch International är en bra illustration på att chefredaktören Ingrid Carlqvist gått över anständighetens gräns. Förhoppningen är att det i sig kan påskynda tidningens oundvikliga fall.

Carlqvist “kidnappar” gräddan av den svenska opinionsbildande eliten som sina anhängare. Göran Lambertz, Dilsa Demirbag-Sten, Johanne Hilderbrandt, Rolf van der Brink påstås stödja hennes tidning på Facebook.

Hur kan Carlqvist ens komma på tanken att placera debattören Dilsa Demirbag- Sten i ett sammanhang som är främlingsfientligt? Visserligen är Demirbag-Sten islamkritisk men hon hatar inte muslimer. Demirbag-Sten är övertygad liberal och är barn till invandrare.

Ingrid Carlqvist däremot betraktar sig som medlem av en befrielserörelse som ska se till att våra barnbarn inte växer upp i ett kalifat som styrs med hjälp av sharialagar.

Det är en åsikt som delas även av Anders Breivik. Att muslimerna har snart tagit över. Att ansluta folk till sin grupp som Carlqvist gör och tilldela dem en extremistisk roll på Facebook är minst sagt fräckt.

Men det förvånar mig inte att Ingrid Carlqvist saknar förmåga att se konsekvenserna av sina handlingar. Jag har sett henne agera i stridens hetta när hon slogs mot feminismen som i hennes ögon är lika ond som nazismen eller kommunismen.

Jag lärde känna Ingrid Carlqvist när hon trodde att statsfeminismen var på fallrepet. Carlqvist och flera män ur papparörelsen omfamnade journalisten Monica Antonsson som avslöjade att Liza Marklunds storyn om Mia i böckerna Gömda och Asyl var till stora delar påhittad.

Jag bevakade avslöjandet för Mediernas räkning i P1. För Carlqvist och papparörelsen var Liza Marklund symbolen den förhatliga statsfeminismen. Med drottningen Marklund avsatt från tronen var det bara en tidsfråga innan statsfeminismen skulle förpassas till den historiska sophögen.

Författaren Monica Antonsson förstod snabbt att hennes fanclub hade tagits över av rättshaverister. Visserligen hade Liza Marklund hittat på i sina böcker om Mia men Monica Antonsson var inte med på noterna att även gå i krig mot feminismen. Antonsson var ensamstående mamma när hennes barn växte upp och för hennes del är jämställdhet en viktig fråga.

Ingrid Carlqvist kunde inte hitta stöd hos något av de etablerade riksdagspartierna för sitt krig mot feminismen. Lika utsiktslöst verkar hennes projekt Dispatch International vara. Att enbart hacka på en annan religion och på människor som tror på en annan Gud är inte anständigt helt enkelt.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev