Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag23.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Demokratiproblem att SVT får definiera public service

Publicerad: 12 Februari 2008, 20:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:30

För någon vecka sedan fick jag ett brev med inbetalningskort från Radiotjänst i Kiruna, där jag informerades om att den obligatoriska tv-avgiften har höjts till 2.032 kronor per år. För denna icke obetydande tvångsbeskattning får jag enligt brevet en "oberoende tv och radio" med "spännande, trovärdiga, intressanta, utmanande, smala och breda program".


Många som har sett färska lågvattenmärken som Andra avenyn eller Dubbat hajar nog till på självsäkerheten i beskrivningen, men låt oss fokusera på det förstnämnda: den påstått oberoende televisionen. I dag publicerar tankesmedjan Timbro min rapport Den ömtåliga plantan - En granskning av Sveriges Television. I denna har jag tittat närmare på hur väl SVT lever upp till den bild som målas upp inte minst i den aktuella Fri television-kampanjen. En av landets största reklambyråer (Forsman & Bodenfors) har fått i uppdrag att intala tittarna - som genom tv-avgiften står för reklamkampanjens nota - att SVT är "Fri television". Men hur sant är egentligen detta påstående? Låt mig peka på några av flera häpnadsväckande inkonsekvenser hos SVT.

SVT hävdar att dagens finansieringsmodell är den mest effektiva, men i själva verket leder licenssystemet till ett lättvindigt förhållande till avgiftsbetalarnas pengar. Trots att SVTs tittarskara minskar, har licensavgiften på senare år ökat även i jämförelse med den övriga prisnivån. Den verksamhet som till huvuddelen finansieras av nästan 4 miljarder kronor från folkets tv-avgifter är föremål för en dålig måluppföljning. I jämförelse med till exempel BBC talar experter om en "låg nivå av redovisningsskyldighet". Att de låga kraven har skapat en nonchalans framgår inte minst när SVT-företrädare hävdar att det inte har lagts "några stora summor" på reklamfilmerna om Fri television. "Ett gäng miljoner" är det närmaste jag kommer en exakt summa när jag frågar SVT:s ekonomiansvariga.

SVT hävdar att dess kanaler är fria från reklam, men låter ökande sponsringsintäkter påverka utbudet. År 2005 fälldes SVT till exempel av Granskningsnämnden för radio och tv för att ha låtit sportsändningarna byta kanal, bara för att kunna sända sponsringsmeddelandet en extra gång. Detta är anmärkningsvärt inte minst med tanke på att SVT enligt sändningstillståndet med staten ska vara restriktiv med sponsring. Trots att huvudregeln är ett förbud ligger SVTs sponsringsintäkter på 30-50 miljoner kronor om året. Frågan är hur detta skiljer sig från att sälja reklam. I en kartläggning av fyra företag som sponsrat SVTs OS-sändningar, konstaterades att insatsen hade haft en oerhört god inverkan på företagens varumärken.

Sponsringsproblematiken löper som en röd tråd - eller ska man kanske säga störningsbrus - genom min granskning. SVT kritiserar konkurrenterna för att låta utomstående köpa ämnen eller hela program. Samtidigt har SVT tagit emot stora summor från organisationer som har finansierat dokumentärfilmer och andra program, något som Riksrevisionen just nu granskar.

SVT tar kraftfullt avstånd från reklam riktad mot barn, vilket man likställer med hjärntvätt, men använder själva långtgående kommersiella metoder samt bedriver sidoverksamheter som inte sällan är riktade mot barn. På SVTs särskilda shoppingsajt säljs en uppsjö produkter inte minst från barnprogrammen. Försäljningen är så framgångsrik att datorspelsversionen av julkalendern vanligtvis toppar försäljningslistorna för datorspel under december månad. SVT har alltså kommersialiserat en produkt så till den grad att datorspelsjättarna får se sig besegrade. Den kommersiella sidoverksamheten är så framgångsrik att den 2006 gav ett överskott på 6,4 miljoner kronor.

Som en konsekvens av den utbredda sponsringen måste SVTs rätt till våra licenspengar ifrågasättas. Betalar vi inte för en reklamfri television? Fast programmen är ju trots allt viktiga public service-program, kanske någon säger. Där har vi ytterligare ett problem. Att SVT själva tillåts definiera begreppet public service utgör i det närmaste ett demokratiproblem. Vad, förutom SVTs egentillverkade etikett, skiljer TV8s Världen i fokus - för övrigt landets enda dagliga utrikesmagasin - från motsvarande nyhetsprogram i Sveriges Television? Varför är ett kulturprogram i SVT automatiskt public service, men ett kulturprogram i en annan kanal bara "kvalitets-tv"?

Vilket behov fyller egentligen public service-tv år 2008? Fler politiker och debattörer borde intressera sig för en fortsatt granskning. Det kommer inte bara tittarna att tjäna på, utan även SVT, som i nuläget saknar förebilden BBCs självinsikt, konsekvenstänkande och självrannsakande. Dessa egenskaper är nödvändiga för att public service-företagen ska överleva i den nya informationseran.

Lisa Bjurwald är journalist och har skrivit Den ömtåliga plantan - en granskning av Sveriges Television, beställd av högersmedjan Timbro.

Lisa Bjurwald

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.