Carl Fredrik Sammeli, kom ut ur garderoben!

KRÖNIKA."Kommunikationsbranschen har gått från en halvperifer "lallarverksamhet" till en legitim industri. Pr har gått från att vara i det närmaste okänt och suspekt, till en karriär för flera före detta statsministrar". Orden kommer från Primes vd och grundare Carl Fredrik Sammeli, då han beskriver hur branschen har förändrats sedan 1998.

Att pr-yrket har blivit en karriär för statsministrar har ingen missat. Inte heller har någon undgått den misstänksamhet, kritik och avsmak som Göran Perssons, och hans kollegers, "sidbyten" har orsakat. Det har knappast höjt förtroendet för pr-kåren, snarare spätt på politikerföraktet.

Pr-branschen ses som smutsig, sluten och full av hemligheter. SOM-institutets förtroendebarometer visar att 7 procent har "stort förtroende" för pr-konsulter. 56 procent har "litet förtroende". 37 procent har svarat "varken eller". Fyra av tio säger att politikernas kontakter med lobbyister borde begränsas. Bara en av tio tycker att det är ett "mycket dåligt" eller "ganska dåligt" förslag.

Att ursprungstermen public relations kan översättas just med relationer till allmänheten kanske är en ironisk nyck av ödet. Eller är allmänhetens åsikt viktig för pr-byråerna, som i vanliga fall kommunicerar med samhällets makthavare? Lagarna i Sverige ska dock avspegla det allmänna rättsmedvetandet. Om allmänheten fortsätter att avsky pr-konsulter ger det riksdagen mandat att lagstifta hur pr-folket ska uppträda. Företrädare för reglering finns både inom alliansen och i oppositionen. Alternativet är att hemlighetsmakeriet upphör.

Branschorganisationen Precis har försökt att lyfta frågan, senast på ett seminarium under årets Almedalsvecka. Precis har även, hittills utan framgång, försökt spetsa till de något tandlösa normerna gällande hemlighetsmakeriet med uppdragsgivare.

I frontlinjen för hemlighetsmakeriet går tunga byråer som Hill & Knowlton, Gullers Grupp, JKL, Kreab och Prime. De vägrar konsekvent att svara på frågor om vems ärenden de springer. Dessa fem byråer kunde inte ens ett rakt svar på om de skulle kunna göra pr för att skönmåla diktaturen Kina inför OS. Patrik Westander har, till synes nästan för enkelt, byggt sin byrå på att polemisera mot hemlighusen.

För att Carl Fredrik Sammeli om ytterligare tio ska kunna säga att även pr-branschen har klarat övergången från "halvperifer lallarverksamhet till legitim industri", måste han och hans konkurrenter komma ut ur den behagligt dunkla garderoben där de ostört kelar med sina uppdragsgivare.

• Medborgarna måste få veta vilka pr- och lobbybyråer som har bidragit med underlag till politiska beslutprocesser. • För att kunna värdera vilka intressen dessa underlag företräder måste alla pr-byråer och lobbyister öppet redovisa en fullständig kundlista. • Pr-konsulter måste börja varje extern kontakt med att berätta vilken kund man företräder.

Annars kommer pr-branschen även i fortsättningen att ses som en maktklubb med smutsiga hemligheter. I förlängningen öppnar det för lagstiftning som bestämmer hur ni ska sköta era jobb. Dit vill vi inte.

Till er som inte vill ställa upp frågar jag: vad är det ni gör som absolut inte tål dagens ljus?