Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Bonniers mantra har trängt ända ner till Bryssel

Publicerad: 10 April 2008, 07:33
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:30


Några tankar kring det svenska presstödet. Jag vill framför allt ta upp några frågor som ibland inte tas upp.

För det första vad tycker regeringen i frågan? De duckar precis som på så många andra områden. Det är tjänstemännen som får driva och tolka kommissionens uppfattning. Märkligt. Sedan har vi uttalandet av Ulf Adelsohn om att presstödet ska bort eftersom han inte gillar SvD. Barnsligt och lite jävsartat. Vad ska hustrun kulturministern Lena Liljeroth göra? Hur hon än gör blir det fel, således lika bra att glida undan frågan. Men jag vill på allvar fråga: Varför inte tillsätta en ny pressutredning med uppdrag att reformera stödet? Det behövs.

För det andra. Tro inte att presstödet är något unikt svenskt. Det finns i ett stort antal EU-länder och med en utformning som inte avviker så mycket från den svenska konstruktionen. I Frankrike fick till exempel de rikstäckande men annonsintäktssvaga tidningarna bland andra L'Humanité (kommunistisk) och La Croix (katolsk) i ett direkt riktat stöd dela på cirka 70 miljoner kronor 2005. Och det samlade franska presstödet uppgår till 10 procent av pressens samlade intäkter. I Sverige är presstödet 2,5-3,0 procent, så vad bråkar egentligen kommissionen om?

För det tredje. Det svenska presstödet kunde vara bättre utformat, mer incitamentsstyrt för effektiviseringar och samarbete. Vårt system går ut på intäktsförstärkningar utan restriktioner eller krav. Man kan ifrågasätta om det verkligen skapar förändringstryck i de stödbehövande tidningarna. En annan modell för stöd är den amerikanska JOA (joint operating agreement) som i första hand syftar till att åstadkomma samarbeten speciellt på produktionssidan som skall verka kostnadssänkande. En sådan lösning har diskuterats i våra egna pressutredningar, men har tyvärr aldrig blivit någon del av vårt stödsystem.

För det fjärde. Inte minst i denna tidnings spalter och på hemsidan glöms ofta bort att ett väldigt tungt skäl till stödet är att ge förutsättningar för en mångfald i pressen. En tanke som vidgar perspektivet. Det beaktar pressens opinionsbildande effekter och ser inte bara mediet som annonsbärare. Visst har medielandskapet förändrats sedan stödet kom för 30 år sedan och gjort dessa grundtankar delvis överspelade i tider av hemsidor och bloggar, men mångfalden är fortfarande värd att beakta. Och för att göra bra hemsidor med kvalificerad journalistik krävs större intäkter än vad en tidningshemsida kan skapa. Papperstidningens hjälp behövs.

Alla kan upprepa det Bonnierska mantrat: "Det är inte rimligt att ett norskt börsnoterat företag får 65 miljoner av den svenska staten (SvDs presstöd)". Det har trängt igenom ända ner till Bryssel. Sant eller falskt det spelar ingen roll. Lobbyingen har gett resultat. Fast ingen säger vad det egentligen är fråga om, nämligen att Bonniers vill bli ensamma och därmed få ett monopol såväl i Stockholm som i Malmö. Monopol är inget man får diplom för, men Bonniers döljer sina ambitioner för att bli ensamma under förespegling av principer och en märklig koppling mellan svenska skattebetalare och ett norskt börsföretag, Schibsted. Dessutom har presstödet funnits i över 30 år, men det var först när det började gå dåligt för DN och Expressen, som Bonniers intresse vaknade. Och dessa tidningars förluster kom i första hand genom inte alltid så kloka egna beslut. Vart tog principerna vägen?

Stefan Melesko är ekonomie doktor och professor med inriktning medier, vid Kalmar Högskola.

Stefan Melesko

axel.anden@almatalent.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.