Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag03.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Är public service en statlig angelägenhet?

Publicerad: 20 Februari 2008, 21:27
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:56

Läs Erik Zsigas krönika.


Public service är ett fundamentalt begrepp i svensk mediepolitik. Men vad är egentligen public service - ett kvalitetsbegrepp eller en organiseringsform? Och vad ska vi ha det till i ett medielandskap där förutsättningarna för public service är helt andra än när dagens system utformades? Få verkar ha genomtänkta och förutsättningslösa svar på dessa frågor. Där borde public service-utredningen börja när den nu på allvar har kommit igång med sitt arbete.

I samband med att Timbro i dag publicerar antologin Varför public service? - alla pratar om det, få vet vad det är, presenterar vi också en opinionsundersökning som Demoskop har genomfört på vårt uppdrag. Den 2-9 januari intervjuades 1 006 personer i åldern 18-89 år om hur de ser på public service i dag. I undersökningen framkommer att allmänheten - tittarna och lyssnarna - på flera sätt har en bild av public service som borde påverka utredningens arbete.

Till exempel verkar uppfattningarna gå isär mellan tittarna och SVT när vi med en medveten luddighet frågar vem som äger det senare. En klar majoritet - 62 procent - uppfattar att SVT ägs av staten. Bara 7 procent ger det svar som är formellt riktigt - att SVT ägs av en förvaltningsstiftelse som är gemensam med SR och UR. Det alternativ som SVT har försökt nöta in i reklamkampanjer - att ägaren är "du och resten av svenska folket" - uppfattar bara 23 procent som verkligheten. Säger det något om public service-systemets legitimitet att svenska folket instinktivt uppfattar ägarförhållandena på detta sätt? Borde ägandet omorganiseras? Är det över huvud taget en statlig angelägenhet längre, i dag när i princip vem som helst kan sända kvalitets-tv och när tittarna har ett enormt utbud att välja på?

Undersökningen visar också på en intressant klyfta i synen på public service mellan ungdomar och den övriga befolkningen. Ungdomar - och för övrigt även människor som bor i Norrland - anser i större utsträckning än andra att SVT ska tillhandahålla sådana program som kommersiella kanaler inte sänder. Drygt en tredjedel tycker det. Ungdomar är förmodligen den grupp som har störst medieutbud att välja på. Är det därför många av dem efterlyser ett annat utbud i SVT? Har de svårt att se skillnad på public service-bolagen och de kommersiella kanalerna? Och ska public service-bolagen spela en roll när det gäller att tillhandahålla program för grupper som lätt glöms i medieklimatet - till exempel boende i glesbygden?

I åldersgruppen 18-24 år anser 55 procent att pengarna från tv-licensen borde kunna ges till fler tv-kanaler än bara SVT, medan bara 41 procent är för detta totalt. I undersökningen presenteras de intervjuade med det hypotetiska exemplet att det fanns en sådan möjlighet att styra licenspengar till de programföretag man önskar. Ungefär två tredjedelar ansåg att SVT även i fortsättningen borde få medel, men samtidigt ansåg nästan varannan att även TV4 borde få det. Sex olika kanaler skulle få pengar från över en femtedel av folket.

Detta ger en mycket intressant fingervisning. Om man räknar ut hur stor andel av de totala svaren som varje kanal får, har man nämligen en nyckel för fördelningen av de nästan fyra miljarder kronor som svenska folket varje år betalar i licenspengar bara till tv. Om ovanstående fördelning hade gällt, hade TV4 tilldelats sammanlagt drygt 957 miljoner av pengarna. Ungefär 328 miljoner hade gått till TV3, 300 miljoner till Kanal 5, 200 miljoner till TV6, 186 miljoner till TV8 och 129 miljoner till andra kanaler. Detta alltså förutom de 1 899 miljoner som SVT hade fått.

Kanske diskussionen därför ska börja i en annan ända än vad till exempel Christina Jutterström gjorde när hon föreslog att licenssystemet ersätts med skattefinansiering. Borde vi överväga lösningar där avgiften är knuten till vad och hur mycket man tittar på tv? I dag finns de tekniska möjligheterna att prenumerera på tv-kanaler och enskilda program. Kanske public service-ansvaret kan fyllas av fler aktörer än SVT, och kanske fler då också ska ha del i medlen? I Danmark och flera andra länder prövas nu lösningar där en del av licensmedlen avsätts i public service-fonder, ur vilka andra än de traditionella public service-bolagen kan söka.

Att vi även i framtiden behöver tv och radio med kvalitet råder det ingen tvekan om. Det förändrade medieklimatet har möjliggjort helt nya lösningar för att tillfredsställa detta behov. Frågorna är många. Men de tänkbara svaren är ännu fler. Det är som upplagt för debatt.

Erik Zsiga är progransvarig på Timbro och redaktör för antologin Varför public service? Alla pratar om det, få vet vad det är, som Timbro publicerar i dag.

Erik Zsiga

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.