Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Är kriminologen ett orakel?"

Publicerad: 11 Oktober 2012, 12:57
Uppdaterad: 6 December 2015, 14:08

DEBATT. Varför är kvällstidningarna reklampelare för Leif GW Persson? Den frågan ställer sig debattören Bengt Olof Dike.


Ämnen i artikeln:

ExpressenAftonbladet

Ett stort antal år har gått! Flerfaldigt antal månader! För att inte tala om alla veckor och de oräkneliga dagarna – varje med ett nytt nummer av Aftonbladet och Expressen. Samt alla artiklar med, om och av Leif GW Persson.

Det går knappt en dag utan att någon av de båda kvällstidningarna låter kriminologen uttala sig, fälla allsköns kommentarer eller analysera brottsfall. Senast (7/10) på hela förstasidan i Aftonbladet:

-GW avslöjar sina okända möten om Palmemordet!

Här några andra exempel i närtid:

-Många gamla mord går att lösa.

-25 kalla mord kan lösas.

-Leif GW löser engelska mordgåtor.

-Därför bad jag Göran Lambertz dra åt helvete!

-GW ”Han har överträtt sina befogenheter”

Uppräkningen av rubriker på (nästan alltid) stort uppslagna artiklar med denne i särklass störste följetongsfigur i kvällspressen kan fortsätta i det oändliga. Aftonbladets och Expressens exploatering av honom är absurd, samtidigt som inte någon av tidningarna ens har kommit på tanken att granska hans (tidigare) revir inom polisen.

Hur många mord har Leif GW Persson egentligen löst i praktiken? I hur många rättsfall har hans självsäkra åsikter om vem eller vilka som skall stå till svars – eller är oskyldiga – överensstämt med fakta och domslut? En sådan granskning vore en Gud i behaglig journalistisk gärning, fast vi nog lär få vänta på den. Åtminstone så länge som den inte alltid i språket och framträdandena verserade kriminologen betraktas som det rättsorakel, han faktiskt inte är.

Naturligtvis skall även etermedierna kritiseras för att dra fram Persson i program efter program som obligatorisk expert. Såväl de som kvällstidningarna borde inse överdriften i att låta honom bli en nästan daglig kommentator, särskilt som han i sin upphöjdhet ofta inte drar sig för att stå för sanningen i uppmärksammade rättsfall, oavsett vad lagfarna domare kommit fram till.

Ett enda exempel förtjänar nämnas: hur vet kriminologiprofessorn att de båda läkarna i det omskrivna da Costafallet är oskyldiga? Hur kan han –i strid med flera domstolars uppfattning – påstå att de inte har styckat kroppen? Vad vet Persson, som inte domstolarna känner till?

Varför har Aftonbladet och Expressen inte någon gång ifrågasatt och funderat över kriminologens alltid säkra slutsatser i många juridiskt svårlösta och komplicerade mordfall?

Det är som vore Leif GW Persson sakrosankt när det gäller den annars befintliga instinkten hos kvällsdrakarna att avslöja självsäkra makthavare i politiken, hos myndigheter eller i näringslivet.

Och det är ett journalistiskt fattigdomsbevis att utnämna just denne kriminolog till allvetande orakel, särskilt som ingen har kunnat redovisa hans egna polisiära och juridiska framgångar och resultat.

Persson, hans språk, ”domslut”, åtbörder och framfusighet må gå hem i en del stugor, men  populariteten bygger ju på att läsarna, lyssnarna och tittarna svävar i okunnighet om vad han åstadkommit i sitt arbete. Alltså, inte minst, hur många mord som kunnat lösas efter hans huvud eller penna?

Det är dags att kvällstidningarna självkritiskt granskar sin okritiska hållning i fallet Persson och även ägnar tanken åt att reflektera över om det ligger i deras intresse att vara reklampelare åt enskilda personer, vilka därigenom kan göra sig små förmögenheter på författarskap och scenframträdanden.

Bengt Olof Dike,

frilansjournalist, samhällsdebattör och politisk redaktör för NT 1979-1995

Ämnen i artikeln:

ExpressenAftonbladet

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.