Nyheter
"Jag är ingen sellout"
Publicerad: 2 september 2011, 06:39
Supersize Me-regissören Morgan Spurlock vill dra ner byxorna på reklamvärlden. Han gör det med en film helt finansierad genom reklam.
Ämnen i artikeln:
McDonalds"The greatest movie ever sold" skildrar Morgans Spurlocks arbete med att ragga sponsorer och marknadsföra filmen inför lanseringen.
Idén att göra en kritisk film om reklamens spridning över hela samhället, och finansiera den helt med hjälp av reklam, kom efter ett avsnitt av dramaserien "Heroes", där huvudkaraktären får en bil av sin pappa när hon behöver muntras upp.
Och inte vilken bil som helst - en Nissan Rouge. Loggan var i bild flera gånger under scenen och karaktären utropade "Åh, nya Nissan Rouge!" av glädje.
– Jag blev förolämpad av en av mina favoritserier, säger Morgan Spurlock som möter dagensmedia.se iklädd en kostym täckt av loggor från sponsorerna, bland annat Pom Wonderful, Hyatt och Mini, och skor från Merrell.
Han är i Stockholm för att lansera filmen och medverkade i går i en förhandsvisning för Dagens Medias läsare.
Det värsta exemplet på produktplacering han har sett är dock filmen "Mac and Me" från 1988, där McDonalds försökte sig på en ny variant av E.T. – med en utomjording som älskar McDonalds.
– En av de sämsta filmer jag har sett. I en scen blir det en spontan dansfest på McDonalds, där Ronald McDonald är med och dansar. Det är hemskt.
Genom "The greatest movie ever sold" hoppas Morgan Spurlock få publiken att förstå mekanismen bakom produktplacering, och inse hur de manipuleras.
– Vi drar undan gardinerna för branschen. Man kommer aldrig se en Hollywoodfilm på samma sätt efter att ha sett min film.
För att kunna göra filmen krävdes 1,5 miljoner dollar. Men för en man som blivit känd genom en film där han sågar McDonald's längs fotknölarna var det inte så lätt att hitta samarbetspartners.
Det tog nio månader att hitta den första sponsorn.
– Vi började hos reklambyråerna men de ville inte bli involverade. Då gick vi till produktplaceringsföretagen som sa "absolut inte". Till slut började vi ringa direkt till företagen. Sammanlagt har vi ringt 650 företag, säger Morgan Spurlock.
Efter första avtalet - med Ban Deodorant – hoppade fler och fler företag på.
Alla företag som sponsrar filmen krävde att få godkänna slutprodukten.
Det fick de inte.
– Varje avtal krävde månader av förhandlingar, men jag tänkte inte ge upp rätten att bestämma över min film.
I slutkontrakten har sponsorerna rätt att se filmen innan biopremiären, och att få veta hur Morgan Spurlock planerar att använda varumärket i filmen.
– Jag har också lovat att inte dissa någon av sponsorernas produkterna, vilket var vad de var mest oroliga över. Däremot gärna deras konkurrenter om de vill.
I filmen funderar du över om du säljer ut dig. Hur känner du nu?
– Om jag hade gett sponsorerna rätt att godkänna filmen vilket de inte fick. Jag har gjort den film jag ville göra. Jag är ingen sellout.
Det bästa med produktplaceringen ur Morgan Spurlocks synvinkel var att det plötsligt fanns 22 olika marknadsavdelningar, en för varje sponsor, som hjälpte till att marknadsföra filmen.
Kan du tänka dig produktplacering i kommande filmer?
– Inte i en dokumentär, om det inte är "The greatest movie ever sold 2". Men i en spelfilm kan produktplacering ibland användas för att hjälpa till att förmedla historien. Folk bär Levi´s, dricker Evian och kör Mustang, det blir mer realistiskt om de gör det även i film.
Som filmmakare, vad vill du säga till marknadsförare som överväger produktplacering i film?
– Visa lite stake! Sponsorerna av min film tog en stor risk, och det betalade sig. Många av dem som sa nej har ringt mig i efterhand och sagt att de borde ha hoppat på, och vill jobba ihop nu.
Se dansscenen från "Mac and me" här.