Nu blir jag en del av bevakningsområdet

I november lämnar jag Medievärlden för att bli chefredaktör och ansvarig utgivare på Haparandabladet. Den är en av få fristående dagstidningar i Sverige och spelar en mycket viktig roll för lokalsamhällena i Tornedalen med sina granskningar av lokala makthavare och missförhållanden.

Efter två somrar som nyhetschef vet jag att det är ett roligt jobb med fantastiska kollegor. Mitt nya uppdrag känns både hedrande och spännande när jag nu också ska leda tidningens utvecklingsarbete. Samtidigt känns det förstås tråkigt att lämna Medievärlden som jag jobbat så länge för och med en läsekrets som jag tycker så mycket om.

Jag har jobbat här i snart 13 år, i olika roller. Jag började som reportervikarie på Pressens Tidning 2006, samma år som vi bytte namn till Medievärlden. Tre år senare (2009) lades Medievärlden ned som papperstidning och jag blev chefredaktör. Efter ytterligare tre år (2012) kunde Tidningsutgivarna inte längre finansiera oss så då tog vi på redaktionen över verksamheten. De kommande åren kämpade jag Mikael Marklund och Lisa Bjurwald för att dra in våra egna löner, nu var vi lika mycket entreprenörer som publicister. Vi startade då bland annat Medievärlden Premium som blev vår huvudsakliga inkomstkälla. Vårt sista hela verksamhetsår som fristående tidning (2016) omsatte vi 2,2 miljoner och gjorde en blygsam vinst på några tusen kronor. Året efter (2017) blev vi uppköpta av Alma Media som för ett år sedan (2018) sålde både oss och Dagens Media till Bonnier Business Media. De senaste två åren har min roll handlat mycket om att överlämna alla delar av verksamheten utom den redaktionella. När jag gick på föräldraledighet i december blev allt klart och då lämnade jag även ansvaret för redaktionen till Linnéa Kihlström som gjort ett fantastiskt jobb som tf chefredaktör. Nyligen påbörjades också en stor omorganisation av Bonnier Business Media som pågår samtidigt som jag är föräldraledig. Så när Örjan Pekka för två veckor sedan hörde av sig och frågade om jag ville ta över Haparandabladet kände jag att det var ett bra läge för mig att lämna. Jag har varit chefredaktör och ansvarig utgivare på Medievärlden i tio år och hade nog egentligen aldrig trott att jag skulle stanna så här länge.

Jag kommer att sakna väldigt mycket med Medievärlden. Linnéa, som jag jobbat nära tillsammans med i med- och motgångar de senaste åren, och som tagit över Medievärlden under min föräldraledighet. Mina tidigare kollegor Mikael Marklund, Lisa Bjurwald och Anders Ahlberg som jag i och för sig redan saknar men som fortsatt engagera sig och komma med värdefulla råd. Jag kommer också att sakna alla nyare kollegor på Dagens Media och Resumé, tack vare er har även de två senaste åren varit roliga och givande, jag har alltid sett fram emot att gå till jobbet.

Jag kommer att sakna den dagliga kontakten med våra Premiumskribenter, inte minst Stefan Melesko, Lars Herlin och Gunnar Springfeldt som utöver att de regelbundet bidragit med sina expertkunskaper också har engagerat sig i verksamheten. Och Per Sandström som skött vår webbutveckling under alla dessa år. Jag kommer att sakna alla engagerade läsare som i många fall också är de vi rapporterar om. Och alla ni som bidragit med analyser, granskningar, artiklar, kolumner, tips, kommentarer och kritik genom åren, tack!

Nu lämnar jag Medievärlden, men samtidigt är det först nu jag kliver in i den på riktigt. I 13 år har jag bevakat lokalpressen med stort fokus på utvecklingsfrågor. De senaste fem åren har jag nästan varje vecka skrivit Analysbrevet där jag sammanfattat det viktigaste som hänt inom ekonomi och affärsutveckling i mediebranschen. Det är klart att det kliat i fingrarna att få omsätta en del av de kunskaper jag samlat på mig i praktiken. Haparandabladet är en välskött och superlokal dagstidning som bevakar Tornedalskommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala och deras finska grannkommuner på andra sidan älven. Den spelar en mycket viktig roll för samhällena med sina lokala granskningar: de som avslöjar makthavare och missförhållanden, de som lyfter fram positiva exempel och vanliga människor, och de som med fakta motverkar extremism och populism. Det märks i läsarresponsen och artikelkommentarerna att dessa granskningar uppskattas och att förväntningarna på tidningen är höga. Trots alla fina ord om lokaljournalistikens betydelse tror jag att det är svårt att förstå hur viktig den är. Den är som ett vaccin som skyddar samhället från att insjukna. Haparandabladet grundades 1882 och är Sveriges enda trespråkiga tidning, med sidor på svenska, finska och meänkieli. Den är en av få fristående dagstidningar som inte köpts upp av någon av de stora koncernerna och jag och ägaren Örjan Pekka har verkligen funnit varandra sedan vi började samarbeta för tre år sedan.

Jag börjar mitt nya uppdrag 1 november när min föräldraledighet slutar, men kommer nog inte kunna hålla mig från att tjuvstarta lite redan innan. Det här blir med stor sannolikhet det sista jag skriver i denna blogg, men jag hoppas att jag även i fortsättningen kommer att delta i diskussionerna om mediernas utveckling på ett eller annat sätt. Jag kan alltid nås på axelanden at gmail.com och som @axelanden på Twitter.

Tack för mig!