Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Tomas Brunegård ser i backspegeln

Publicerad: 25 september 2012, 07:00

Tomas Brunegård byggde Stampen-koncernen och strukturerade om den svenska landsortspressen. Snart slutar han som vd för att ägna sig åt det han verkligen brinner för.

Ämnen i artikeln:

Tomas Brunegård

AA

Axel Andén

axel.anden@almatalent.se


När Tomas Brunegård som ny vd mötte personalen på GP första gången 1996 fick han frågan vad han skulle få i lön. Han tänkte en sekund och svarade sedan ärligt på frågan. Den sekunden är talande för Tomas Brunegårds tid i mediebranschen. En välavlönad och USA-influerad affärsman, med en bakgrund på multinationella Burger King och ett djupt engagemang i pingströrelsen blir givetvis ifrågasatt i en bransch som lever på att ifrågasätta. Själv sade han så här när jag träffade honom på Wan-konferensen i Kiev i september: ”Om det är något jag har lärt mig av mina år i mediebranschen är det att man blir accepterad för den man är, bara man är öppen och ärlig”.

Det var tuffast i början. När Tomas Brunegård började som vd på GP 1996 var det oroligt på företaget. Peter Hjörne och Joakim Berner ledde en modernisering av tidningen som alla i personalen inte riktigt var med på.

De drev på hårt och det fanns ganska många outklarade konflikter i organisationen. Det var tufft för mig också personligen, jag visste ju ingenting.

Hur löste du det?

Jag tror att jag kunde tillföra någon slags energi och beslutskraft och få in bra människor till ett ledningsteam. Det tog fem år bara att jobba med GP, sedan började tankarna på Stampen växa fram.

Stampenbygget är tveklöst Tomas Brunegårds stora bedrift. Ett oerhört komplext bygge både juridiskt och ekonomiskt, med många dramatiska turer som beskrivs utförligt i den nya boken Avstampet. Men styrelsen var helt oförstående när han först presenterade planerna.

Det var på ett styrelsemöte på Gullholmen (en ö längst ut i Bohusläns kustband. reds. anm.) år 2000. Jag lade fram mina idéer om att GP inte skulle klara sig som solitär och jag tyckte inte att jag mötte någon förståelse över huvud taget. Det gick inte ens att föra den diskussionen med dem. Då tänkte jag att nu slutar jag.

Den som fick honom att stanna var majoritetsägaren Peter Hjörne.

Peter var sjukskriven vid det tillfället, med Peter kunde jag i alla fall föra sådana diskussioner.

Tomas Brunegård har hamnat i blåsväder fler gånger, bland annat för en dålig investering, försäljning av egna GP-aktier och när en medarbetare förskingrade pengar.

Då lärde jag mig betydelsen av en stabil styrelse när det blåser runt en vd. Och att man som vd inte får vara för rädd om sig själv och hur man uppfattas. Har man ett uppdrag måste man sätta uppdraget först.

Ett beslut som ifrågasattes var när Stampen köpte Centertidningar för svindlande 1,8 miljarder kronor 2005. Ett beslut som Tomas Brunegård aldrig legat sömnlös över.

Det är klart att vi tog risker. Men som företagsledare är det vissa saker som man inte kan ta ansvar för, som konjunkturen. Det är ytterst få gånger jag sovit dåligt på grund av jobbet, och när det hänt har det inte berott på affärer, utan på relationer.

Vad är du mest stolt för, vad har du tillfört branschen?

Att jag kunnat se verkligheten som den är och gärna lite före, ”se runt hörnet”, som Stenbeck uttryckte det.

Och att jag har varit väldigt engagerad i de branschgemensamma frågorna. Det finns så mycket bra folk i branschen och vi måste kunna jobba ihop, det är idiotiskt att försöka upprätthålla en pseudokonkurrens av principskäl. Det kanske viktigaste vi gjort för framtiden är att vi bildat Utgivarna. Att vi fått ihop svensk mediebransch runt ett bord för att prata om samma frågor med samma agenda.

Han säger att det var TU:s förrförre ordförande Bengt Braun som gav honom möjlighet att verka i de internationella sammanhangen. Peter Hjörne gav honom möjlighet att verka utifrån ett Stampenperspektiv, NA:s förre vd Lennart Ohlsson-Leijon lärde honom mycket om branschen och NLT:s Lennart Hörling om vikten av samarbete.

Men framför allt har jag jobbat med ett gäng där vi skrattat ihop vid varje ledningsmöte, hur arga vi än har varit på varandra, det har varit det viktigaste.

Tomas Brunegård vill aldrig mer jobba som vd, varken i mediebranschen eller i någon annan bransch. Han fyllde 50 i år och ser framför sig en vecka där han ägnar två dagar åt Stampen och Wan-Ifra, två dagar åt olika ideella engagemang och tre dagar åt familjen.

Livet är väldigt kort, det inser man när man står vid sina föräldrars dödsbädd och inser att nyss var de där jag är och nu är de borta. Man äger ju knappt sitt eget liv och det är så lätt att sätta sig på ett tåg med rälsen färdiglagd.

Jag väljer att gå åt ett annat håll och jag gör det lite tidigare än många andra. Det mesta jag vill göra handlar inte om att driva bolag eller tjäna pengar utan helt andra saker.

Det handlar bland annat om Smyrnakyrkan, att förbättra staden Göteborg (där han och Peter Hjörne smider gemensamma planer), samt en gammal dröm att flyga med bistånd till Afrika.

Man flyger in mat och mediciner och flyger ut människor i små Cessnaplan.

Inte minst handlar det om pressfrihetsfrågorna:

Rätten att få uttrycka sig fritt är nästan lika viktig som att få äta, och det är ett sådant giftpiller för de samhällen som inte har det. Det är ju väldigt lätt att vara svensk i de här frågorna, vi bär med oss en trovärdighet som få andra har. Därför tycker jag att vi kan ta på oss den rollen, och vi har faktiskt ekonomi i våra branscher att göra det.

Har vi verkligen det?

Hur mycket man än hänger med huvudet över upplage- och annonssiffror så är intjäningsförmågan god. Det görs massor av saker för att möta en annan utveckling, men jag tycker fortfarande att vi har råd. Och jag tycker att det är mer än att ha råd, det är faktiskt en samvetsfråga.

Boken om Stampen: Vinnaren skriver historien

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev