Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Tidskriftstöd ett fundament för mångfald

Kulturtidskrifterna berättar det som mainstreammedia inte gör. Därför kan beslutet att drastiskt sänka stödet till dessa magasin raser mycket. Det skriver sju skribenter kopplade till klimatmagasinet Effekt.

Publicerad: 15 december 2014, 13:58

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vår kultur skapas av historier. Berättelser om hur vi lever, hur vi bor, vad vi drömmer om och är rädda för. Vi berättar historier för oss själva om den tid vi lever i, om vår framtid och vårt förflutna, berättelser som utgör grunden för vad vi anser vara ett gott samhälle och hur vi når dit. Dessa historier börjar ofta i periferin, där de kan testas och debatteras, innan de eventuellt tränger sig in i samhällets mittfåra. Genom att strypa stödet till kulturtidskrifter och i ett enda slag kapa det från cirka 19 miljoner till fyra miljoner riskerar alliansens kulturbudget att tysta en mångfald av röster som kan berätta alternativa berättelser om vårt sätt att leva.

Vår tids stora berättelse är den om det eviga framsteget, hur vi bemästrar naturen och hur vi genom ett ökat uttag av naturresurser skapar ekonomisk tillväxt som med tiden kommer att utrota fattigdomen. Det är en berättelse som under 1900-talet har delats av såväl kommunister som kapitalister, men som sedan 1980-talet allt mer har blivit en individuell, materialistisk framgångssaga.

Framgångsspråket möter oss överallt. Det handlar om att göra karriär och inte bara i jobbet. Vi ska klättra på bostadsstegen, resa längre, äta färskare råvaror, klä oss vackrare. Allting ska bli större och snyggare. Vilket i princip alltid leder till att mer koldioxid släpps ut, matjorden eroderar, naturliga habitat förstörs vilket leder till massutrotning. Hälften av jordens fiskar, fåglar, däggdjur, groddjur och reptiler har utrotats sedan 1970-talet. Det har blivit allt mer uppenbart att det eviga materiella framsteget är en myt när vi möter planetens gränser.

För att kunna nå en verkligt hållbar värld behöver vi berätta nya historier för varandra. Vi behöver ett narrativ som inte bygger på att människan ska bemästra och dominera naturen, utan ett där vi accepterar att vi är en del av ekosystem som är större och mer komplexa än någon maskin som människan någonsin har byggt.

Ofta är det inom kultursfären som nya narrativ tar form. Inom litteratur, dans, musik, film, teater, och fri journalistik berättas historier som inte alltid passar in i den rådande modellen. Historier som skaver och utmanar, som får oss att se nya vägar och andra alternativ. Idéer kan kläckas och debatteras, förkastas och vidareutvecklas. Inom den statsvetenskapliga forskningen om hur samhällen förändras och kan ställas om till att bli hållbara diskuteras landskap, regimer och nischer.

Regimerna är de rådande, styrande systemen, som i vårt fall är den ekonomiska logiken som alltid sätter ökad ekonomisk aktivitet och BNP-tillväxt före andra värden så som rättvisa och hållbarhet. Ett system som ofta är självförstärkande.

En omställning är beroende av aktivitet i nischerna, där idéer och tekniker kan få testas och gro. Om idéerna sedan anammas av centrala aktörer inom regimen så som politiker och andra beslutsfattare kan de gå från att vara nischade till att bli mainstream. Landskap är makronivån, som erbjuder en större kontext åt både regimer och nischer.

Regimer kommer inte att ändras utan tryck utifrån, och det är en del av regimens uppdrag att skapa utrymmen för nischerna att verka i. Vår rådande framstegsmyt kan ses som en regim, och den kommer inte att kunna ersättas utan att nya berättelser får ta form i nischerna. Inte heller kommer andra alternativa historier om vårt samhälle få formas om samtalet kvävs innan det ens får börja.

Det här handlar så klart inte bara om hållbarhet och Klimatmagasinet Effekt. Sveriges alla olika kulturtidskrifter ger plats för perspektiv som inte släpps fram i mainstreammedia. I alla fall inte förrän det redan har börjat röra på sig ute i nischerna i kulturtidskrifterna. Hade fem av våra riksdagspartier partier med olika ideologisk hemvist kallat sig feministiska i dag om inte Bang hade funnits? Hade jakten på papperslösa inom polisens Reva-projekt uppmärksammats utan Re:public? Hade Stockholm anordnat en internationell poesifestival med gäster från krigets östra Ukraina utan tidskriften 10-tal?

På Klimatmagasinet Effekt är vi tre chefredaktörer som ansvarar för tidningen, som var och en lägger ner ungefär en halvtid. För det tar vi ut motsvarande 3 200 kronor vardera i månaden före skatt. Det blir en timlön på 40 kronor, och arvodena till Effekts frilansare ligger på samma nivå. Det är alltså ingenting någon av oss kan leva på. Situationen är likartad på de flesta kulturtidskrifter i Sverige. Kulturtidskriftsstödet är ingenting som gör det möjligt för kulturjournalister att leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad, utan ett fundament för att klara utgivningen, och därmed även ett fundament för att skapa en mångfald av röster i det offentliga samtalet. Det fundamentet håller på att raseras i och med beslutet i kulturutskottet förra veckan.

Kjell Vowles, chefredaktör och ansvarig utgivare för Klimatmagasinet Effekt

Jonas Gren, poet och Klimatmagasinet Effekt-medarbetare

Eva Jais-Nielsen, formgivare för Klimatmagasinet Effekt

Sara Jeswani, grönsaksodlare och grundare av Klimatmagasinet Effekt

David Jonstad, författare och grundare av Klimatmagasinet Effekt

Monica Walldén, journalist och tidigare chefredaktör för Klimatmagasinet Effekt

Jesper Weithz, författare och grundare av Klimatmagasinet Effekt

mvredaktion

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev