Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Släpp in de verkliga motrösterna!

Expressens "motröster" tillhör fortfarande bara etablerade mediepersoner. Riv elitens debattprivilegier och släpp in folket från Ystad till Haparanda, skriver publicisten Bengt Olof Dike.

Publicerad: 14 januari 2014, 09:21

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, har de senaste dagarna gjort stor sak av tidningens senaste innovation, nämligen de så kallade motrösterna på debattsidan. Det skall vara möjligt att tycka tvärtom tidningens linje, fastslår han stolt, varje gång själv i en ruta interfolierande en dylik röst.

Tanken att låta kritiker av tidningens hållning få komma till tals är naturligtvis god och självklar för en stor dagstidning med anspråk på att som Thomas Mattsson själv flera gånger har påpekat värna pressetiken. Men varför slå sig för bröstet för framsläppandet av kända personer, partiledare och andra, vilka ändock har en gräddfil till debatt- och kultursidorna i tidningen? Det är inte alls en förstärkning och breddning av yttrandefriheten och läsarnas möjligheter att komma till tals. Vad som däremot krävs i detta syfte är att släppa kändis- och Stockholmsfixeringen i debatten och möjligen också det kompisskap med tidningens debattredaktörer som vissa, ständigt återkommande röster tycks ha.

När Thomas Mattsson under väl synliga semantiska pukor och trumpeter presenterade den första motrösten var det ingalunda någon hr Andersson, fru Pettersson eller fröken Lundström ur folkdjupet utanför huvudstaden som fick äran. Det var i stället justitierådet Göran Lambertz, den modige juristen, som vågar ifrågasätta säväl Sture Bergwalls oskuld i de uppmärksammade resningsfallen som Leif G W Perssons alltid lika självsäkra slutsatser, liksom han självfallet framförde kritik mot Expressens journalistik i fallet. Han skulle ju vara en motröst. Hans artikel var förvisso intressant och mycket läsvärd. Men den hade Lambertz kunnat få in när som helst tidigare utan Expressens debattinnovation. Han har för övrigt figurerat många gånger på nyhets- och debattsidorna, är alltså känd och släpps naturligtvis genast in på debattsidan, om han trycker på sin dators sändknapp med ifylld adressat

Detsamma gäller givetvis partiledarna, som alltid har gräddfiler till ej blott Expressens debattsida utan även DN;s Svenska Dagbladets och andra tidningars. Efter motröstdebutanten Lambertz dök KD-ledaren, Göran Hägglund, upp på debattsidan och har sedan följts av bland andra Svenska Freds ordförande, Anna Ek och den minst sagt från TV och andra medier kände Åke Ortmark. Alla utan några som helst svårigheter att få komma till tals i tidningen och då även polemisera mot dess åsikter på ledar- och kultursidorna.

Expressen har tvivelsutan förbättrat sin journalistik under Mattssons ledning, om man bortser ifrån den minst sagt irriterande fixeringen vid kändisvärlden (alltså inte den politiska eller samhällsinriktade) där texterna ibland inte bara tangerar utan överskrider det löjligas gräns och skådespelares, regissörers, popsångares och programledares minsta hostning föräras minst en spalt på någon av de numera många sidorna i tidningen som avsatts för slik meningslös bevakning. Jag tänker då på så kalladeDokumentsidor och djupare journalistik i utrikesfrågor.

Men de så kallade motrösterna är inget att förhäva sig över, så länge tidningen fortsätter att släppa fram dem, som även tidigare hade fritt tillträde i kraft av sin samhälleliga position eller på andra sätt ha gjort sig namnkunniga. Vad som Thomas Mattsson bör göra i stället är att påtagligt bredda tillträdet till debatt- och kultursidorna, där det kan varje läsare av tidningen konstatera dels den snäva Stockholmsfixeringen, säg gärna ett litet kulturellt innergäng där alla känner alla, nu dominerar stort på sistnämnda sidor. På debattsidan är den extrema nyliberalismens ännu kvarvarande apologeter, som Fredrik Segerfeldt och Mattias Svensson oftast synliga. Det är inte många dagar sedan som exempelvis den sistnämnde fick breda ut sig på såväl debatt- som kultursidan med bara 24 timmars mellanrum, det vill säga två dagar efter varandra.

Därför är en geografisk breddning av rösterna bort från de eviga kelgrisarnas i folkdjupet inte alls förankrade åsikter synnerligen önskvärd och betydligt viktigare än de personifierade motrösters intåg som Thomas Mattsson nu har givit klartecken.

Skall det särskilt behöva påpekas att det finns politiska åsikter och ett kulturintresse också utanför Timbros lokaler och fjärran från det som emanerar från den ej alltför stora grupp, som ofta brukar samlas på Stureplanskrogarna och gärna ser sig som en kulturelit.

Riv alltså elitens debattprivilegier, Thomas Mattsson, och släpp in folket från Ystad till Haparanda!

Bengt Olof Dike, frilanspublicist, samhällsdebattör och tidigare politisk redaktör vid NT

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev