Skriv om oss så prenumererar vi tills vi dör

Det är en mörk och regnig höstkväll 2012 på den sörmländska landsbygden. Den lilla skylten som pekar in till vänster från riksväg 52 syns inte. Jag har kört några kilometer för långt när jag inser att jag måste vända. Kommer i tid ändå och på trappan till församlingshemmet i Bettna står prästen och väntar på mig. Hon är välkomnande och inne i den upplysta byggnaden väntar överfyllda kakfat och nybryggt kaffe.

I Bettna föddes såväl konstnären Nils von Dardel, som Åkeröäpplet. Två svenska klassiker. Befolkningskurvan är nedåtsluttande och idag bor här drygt 400 personer, mestadels äldre. Ett 30-tal av dem har sökts sig hit till församlingshemmet för att höra mig berätta om Mediebranschens utmaningar.

När jag frågar hur många som prenumererar på tidningen räcker 99 procent glatt upp handen. Det är som en våt dröm för en luttrad tidningschef som i decennier lett sparpaket på såväl större, som mindre tidningar, men som envist fortfarande tror på journalistikens outtröttliga kraft och styrkor. Till och med i pappersform.

Och vet ni vad? Här prenumererar man inte på en tidning, utan på tre! Här möts tre starka varumärken; Södermanlands Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren. Finns det månne någon annan plats i Sverige som det är så?

Och inte nog med det. Här älskar man sin papperstidning och det blir en livlig diskussion och givande samtal där i församlingshemmets dunkel om behovet av lokal journalistik. Jag får den ena backlashen efter den andra från mitt yrkesverksamma liv; aspirantåret på Laholms Tidning 1973 och årets viktigaste tilldragelse, nämligen att gissa vikten på grisen som skulle slaktas till jul, vidare på en mångårig reporterresa med varierande innehåll som bevakningen av Södra Gotlands Kreaturägares årsstämma i Hemse när jag inte begrep ett ord av vad gubbarna sa, hummerfiske vid Måseskär, jakt ut i världen efter Finn Malmberg som lurade Växjö kommun på en massa olja, sista känslosamma mötet med 92-åriga Astrid Lindgren på Dalagatan 2000, glidarjobbet med reportageserien i Linnés fotspår genom hela Sverige, läsarpatruller med husbil på de västmanländska vägarna, personskyddet som följde när vi på kvällstidningen kollade närmre på vad den organiserade brottsligheten pysslade med, granskningen av ridsportens smutsiga bakgård i Sverige och utomlands, till styrelsepost i föreningen för världens chefredaktörer. Och en faslig massa annat.

En salig blandning av högt och lågt, mer viktigt och mindre oviktigt. Ett vansinnigt trevligt och givande yrkesverksamt liv, som rullar mot sitt slut, inte riktigt än, men inte så långt borta heller. Och vad är det ändå som kickar igång mig mest? Fortfarande efter 39 år som journalist? Jo, att få stå en regnig kväll i ett församlingshem i Bettna och prata lokal journalistik. När jag frågar hur många av dem som är med på Facebook räcker ingen upp handen, inte heller när jag frågar om det är någon som vet vad Flashback är.

Jag vet att det här inte är framtiden, inte det vi brottas med varje dag på koncernledning och i samordningsprojekt, på TU:s styrelsemöten, eller i paneldiskussioner om hur illa det kommer att gå för den granskande journalistiken nu när den nedmonteras (det gör den förövrigt inte!). Det kommer inte att ge vare sig Stora journalistpriset, någon Grävspade, eller folkets jubel på scen som Årets Dagstidning.

Men det struntar jag i denna kväll i Bettna. För här handlar det om lokaltidningens betydelse för sörmlänningen i en bortglömd del av landet.

Kom och skriv om oss oftare, så kommer vi att prenumerera tills vi dör, säger församlingsborna och så dricker vi en gott kopp kaffe till.

Elisabet Bäck

Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare Katrineholms-Kuriren

Elisabet Bäck

mvredaktion