Oroande att PO vill skärpa lagen

ALDRIG FÖRR i svensk presshistoria har PO-ämbetet förespråkat begränsning av tryckfriheten. Men nu har det hänt. PO Yrsa Stenius gör gemensam sak med justitieminister Beatrice Ask i tanken på en skärpning i sekretesslagen. Den utlösande faktorn för diskussionen var att webbportalen The Pirate Bay inte ville censurera publicerade bilder av de mördade barnen i Arboga.

DET SOM OROAR MIG i denna fråga är inte The Pirate Bays agerande eller den avsaknad av moralisk kompass som initiativtagaren till publiceringen visar.
Alla negativa reaktioner i den frågan talar sitt eget språk.

Det som bekymrar mig är att vi nu har en PO som ropar efter hårdare lagstiftning. I Medierna i P1 den 13 september återkom Stenius ett flertal gånger till behovet av att begränsa tryckfriheten: ”Det känns helt oacceptabelt att man i fortsättningen ska kunna göra på det här sättet”.

LAGSTIFTNING ÄR FÖR Stenius den nödvändiga vägen framåt, vilket även innebär konsekvenser för gammelmedierna. Stenius beskriver sin egen hållning som intellektuellt hederlig och dömer därmed ut de publicister som är av annan uppfattning – som hellre ser ett fortsatt försvar för en frihetlig offentlighetsprincip.

Jag anser att Stenius har alltför stark tilltro till lagstiftning som verktyg för reglering. En begränsning skulle troligen innebära en oproportionerligt stor förlust i förhållande till eventuella integritetsvinster. Det är snarare det öppna samtalet och kritiken som förändrar värderingsattityder på den mediala arenan.

REDAN NÄR PO tillträdde för ett år sedan var hon negativ till vissa företeelser på Internet. Det handlade då om Alex Schulmans blogg i Aftonbladet som stängdes. Stenius ville ”diskutera om det finns några möjligheter att hyfsa ofoget”. I det sammanhanget uppfattade jag Stenius som en smakdomare å allmänhetens vägnar, men jag börjar nu undra om det inte är så att hon mer generellt har en exklusiv syn på yttrandefriheten och offentlighetsprincipen.

PO GÖR MIG konfunderad när hon säger:
”Offentlighetsprincipen har nog aldrig avsett att såna här dokument ska masspridas utan tanken har varit att behöriga inklusive medierna har haft tillgång till dem” och att lösningen på problemet är att ”sekretessbelägga och att förhandscensurera mer och mer för att man därmed inte ska kunna komma åt sådant material”.

Om Stenius har en exklusiv syn på vem som har tillgång till offentligheten så blir hennes slutsatser om den frälsande lagstiftningen mer begriplig – men inte försvarbar som en åsikt från PO. För varför ska PO utföra ett jobb som är justitieministerns och domstolarnas uppgift?

Susanne Wigorts Yngvesson

mvredaktion