Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Några ord om Sveriges Radios drömtillvaro

Sveriges Radios ekonomiska förutsättningar ter sig som en drömtillvaro men på lokaltidningen ställs större krav, skriver Allehanda Medias chefredaktör Jimmie Näslund.

Publicerad: 20 september 2012, 10:18

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Public service

Jag minns så väl ett besök i Junsele då jag pratade om Tidningen Ångermanland och Allehanda Media, och fick ordentligt på tafsen för att vi så bristfälligt bevakade Ångermanlands inland. Detta delvis eftersom vår redaktion i kommunen ligger i huvudorten Sollefteå. De gånger vi bevakade Junsele och landskapets mest västra delar tog vi helt sonika redaktionsbilen dit, vilket ansågs ske för sällan.

Samma dag fick Arbetsförmedlingen berätta om beslutet att stänga sitt kontor, men att det i Junsele skulle finnas en dator och telefon kopplad till ett kontor på annan ort och att man därigenom skulle få hjälp. Informationen möttes av uppmuntrande tillrop, och min retoriskt ställda fråga blev därför om det var bättre att överhuvudtaget inte alls finnas på plats jämfört med att som vi faktiskt göra nedslag på regelbunden basis.

I grund och botten tycker jag att det är fint att kraven på ens lokaltidning är så högt ställda att vi förväntas leverera rentav mer än statligt finansierade verksamheter, vilket osökt för mig in på nästa punkt:

Martin Jönsson, mångårig redaktionschef och numera kulturchef på Svenska Dagbladet, uttryckte det så bra i en tweet till Sveriges Radios vd Mats Svegfors: ”Så du tycker 2 procent upp är för lite? Själva ska vi minska 23 procent.” Kommentaren var en replik till Svegfors krönika där radiochefen recenserade public servicekommitténs betänkande, som bland annat skulle innebära en årlig uppräkning av Sveriges Radios anslag med två procent. Svegfors ondgjorde sig där över att SR:s kostnader ökar med åtminstone tre procent per år och att det således skulle bli ett litet resurstapp. Hans slutreplik: ”Journalistik kostar. Betalar man mindre får man mindre.”

Jo tack. Det är därför lätt att förstå SvD:s Martin Jönssons frustration, som han delar med många i branschen. Över hela landet skär och omstrukturerar medieföretag i sina organisationer med egna pengar för att möta nya medievanor och konsumtionsmönster. Mot den bakgrunden ter sig Sveriges Radios förutsättningar som en drömtillvaro.

Jag deltog nyligen i en paneldebatt där medias roll för det lokala samhället och näringslivet debatterades. Just den typen av diskussioner landar ofta lätt i att media och då lokaltidningen hämmar utvecklingen lokalt. Då är det vi som är ”media”, på oss kraven ställs och mot oss missnöjet riktas. Samtidigt går de journalistiska verksamheter som till stor del bortprioriterar samma ort resursmässigt fria från kritiken.

När Medieakademin och Göteborgs Universitet i våras publicerade Förtroendebarometern, som mäter allmänhetens förtroende för medier, företag och institutioner låg Sveriges Radio i topp, tätt följt av Sveriges Television. Vem kan säga något om det? Också jag har ett mycket starkt förtroende för public service. Men för lokalsamhällena Örnsköldsvik, Sollefteå, Kramfors och Härnösand kan det vara intressant att poängtera att de överlägset största journalistiska resurserna, i ambition att noggrant granska och bevaka de aktuella kommunerna, finns på Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland och inte på SVT:s Mittnytt eller P4 Västernorrland. Det kan vara bra att påminna om det.

Texten har också publicerats i Allehanda Media.

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Public service

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev