Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Lars Svensson

Publicerad: 18 september 2003, 12:25

Det räcker inte med att ha slagit ihop västra Skånes största tidningar. Lars Svensson tänker fortsätta förändringsarbetet. Om tio år har upplagan ökat med 4 500 till 92 000. Men antalet anställda är färre.


Sommarjobbet på Caltex-macken i Karstorp lärde Bjärepågen Lars Svensson hur man tas med folk och genom fotbollen i Grevie-klubben fick han insyn i lagspelets finesser.
Han är en demokratisk vd, säger man på Helsingborgs Dagblad. En cool risktagare, säger någon, medan en annan uppfattar honom som en kylig diplomat. Han sägs också vara både tuff och kul att förhandla med samt en trevlig person som sprider god stämning och litar på sina medarbetare.
Stundom kan han uppfattas som otydlig, eftersom han inte går in och pekar med hela handen.
Själv säger Lars Svensson att ”är man stor och lång och envis så behöver man inte gapa så mycket”.
För 18 år sedan värvades han från Nordvästra Skånes Tidningar till vd-posten på Helsingborgs Dagblad. Den tiden var HD och NST konkurrenter. Några år senare skulle de annonssamarbeta för att slutligen gifta ihop sig.
Redan 1979, året efter att han blivit ekonomichef på NST, hade Lars Svensson föreslagit att tidningens dåvarande ägare, familjen Jansson, och HD-familjen Sommelius skulle bilda ett gemensamt holdingbolag. Sonderande överläggningar slutade emellertid i att HD lade ett bud på NST, ett bud som Gustaf Ander toppade, vilket skaffade honom ett skånskt skötebarn, NST, och Lars Svensson en läromästare, Gustaf A.
Samma år som Lars Svensson kom till HD skulle han fylla 33. Han hade då tjänat sju år som ekonomichef och vd på Ängelholmstidningen och betraktades som en påläggskalv i Anderkoncernen.
Egentligen var det en ren sinkadus att det 1985 blev Svensson på vd-stolen vid Sundet. Första gången han fick frågan, det var i februari det året, tackade han först ja och sedan nej. Det skulle vara fegt att lämna kommandobryggan i Ängelholm mitt under den turbulens som tidningen befann sig i på grafikersidan, ansåg han. ”Det var nästan strejk och Ove Kullman kom ned från TA.”
Sune Lundh, vd på Värmlands Folk-blad, som var den som tackade ja till att ta över i Helsingborg, åtrade sig i sista timmen. Han fick inte familjen med sig.
Under en Valborgsmässolunch på Arildkrogen Rut på Skäret fick Lars Svensson en andra chans till jobbet och tackade ja.

Vad det var som lockade till Helsingborg vid detta andra erbjudande ville han inte gå in på i den intervju som HD hade med honom i maj 1985.
Det enda han sade var att det var färdigjobbat på NST och att nya vyer hägrade på HD.
I presentationen i interntidningen Pukslagaren var han lite mer utförlig. Där satte han som mål att arbeta för en utveckling av HD så att den ”kan fortsätta att vara den klart dominerande tidningen i nordvästra Skåne”.
Man kan väl säga att löftet inte kommit på skam.
I slutet av 90-talet började den skånska tidningskartan att ändra utseende. HD:s kollegor och konkurrenter expanderade och knöt förbindelser, Metro, etablerad i Malmö, var på väg upp mot Helsingborg, Avisen lurade på sin entré och danskarna köpte upp gratistidningar i Ängelholm, Höganäs och Landskrona, det vill säga i HD:s och NST:s spridningsområden. Motåtgärden var att tidningarna i Helsingborg och Ängelholm började samarbeta om riksannonserna.
Det har alltid funnits en lust att ”testa nya grejer” i Helsingborg, där man ser sig lite grann som uppnosig och uppstickare eller i varje fall föregångare.
HD var den första tidningen utanför de tre storstäderna som skaffade sig egen distribution. Att gå in som delägare i ett teknikföretag är ett annat exempel på försökslustan.
HD allierade sig också med Arbetet. Det var ”oerhört dramatiskt för dåtiden”.
– Den hade kunnat gå riktigt illa, men samarbetet betalade vår tryckpress, konstaterar Lars Svensson nyktert.

Helsingborgstidningen hade många goda år. Det var inte alltför länge sedan som man slopade den trettonde månadslönen, det blomstrande företagets bonus till personalen. Men lågkonjunkturen nådde även HD – liksom för övrigt kollegan i Ängelholm – och det var dags att nysta vidare på tråden som Lars Svensson började tvinna på 70-talet, det gemensamma bolaget. Hur förhandlingarna gick denna andra gång vet vi.
I den nyutkomna boken Den skånska modellen* säger en av de skånska ägarbröderna, Sören Sommelius, att fusionen krävde en person av Lars Svenssons slag ”med oreserverat förtroende från båda parter och personalen”.
Det verkar vara den allmänna uppfattningen att utan hans person, hans förankring och personkännedom, hade de knappast gått. Utan Svensson ingen fusion.
Så säger han också själv. Inte skrytsamt utan som ett sakligt konstaterande.
Han är nöjd med att den nordvästskånska tidningssammanslagningen givit mycket goda synergieffekter.
– Vi har kunnat sänka kostnadsnivån med cirka 25 procent, vilket visar att de stora förväntningarna på fusionen har kunnat infrias.
Årets bokslut tror han slutar ett par, tre miljoner bättre än budgeterade 42.
När Lars Svensson tog steget in i tidningsvärlden gjorde han det från den revisionsbyrå som han jobbat på sedan 1972 och som bland sina klienter hade de båda nordvästskånska tidningarna. Han hade alltså fått en gedigen inblick i tidningsekonomi och familjeföretagens speciella kultur (Janssons, sedermera Anders och Sommelius).
Journalistiken har han bekantat sig med allteftersom och uppskattas i dag för att han är ”intresserad av vad vi sysslar med” som en representant för journalistsidan säger.
Att fusionen gick över förväntan bra förvånar inte Lars Svensson. Den som i honom ser en man med stor diplomatisk och medlande talang förklarar framgången med det. Själv säger han att det, trots vad många anser, var mer som förenade än som skiljde de båda företagen åt.

Det är en av dessa olidligt heta sommardagar och vi sitter med var sin kaffekopp i det nyinflyttade vd-rummet på HD. I rummet bredvid sitter Anita Svensson, vds sekreterare sedan 18 år , hustru sedan drygt ett. Mitt under tidningsfusionen gifte sig de båda trotjänarna.
En väl inarbetad arbetsrelation gör att de kan hålla isär sina olika roller.
– Vi vet var vi har varandra, konstaterar Anita Svensson sakligt om yrkesrelationen.
Uppmanad att bli lite mer personlig säger hon:
– Jag ser en fantastisk man, chef, företagsledare, vän… ja, helt enkelt en fantastisk människa, som har en otrolig drivkraft som jag aldrig kommer att sluta förundras över.
Lars Svensson kommer till vårt möte direkt från morgonpasset på gymmet. Step-ups har blivit ett sätt att hålla vågen på gott humör, sedan han efter mer än 30 år flitigt brukande spottat ut snuset för gott.
Adrenalinet är på topp. Det lugna skånska idiomet och avspända framtoningen kan inte hålla tillbaka entusiasmen och engagemanget för tidningens framtid. Nu startar något nytt och annat i den bästa av städer, i den mest spännande av regioner och på den bästa av tidningar.
Sedan man slipat bort defekter som fusionen skapat fortsätter man att bygga företagskulturen internt och att produkt- utveckla.
Förändringar är ”a never ending story” som går i allt tätare cykler och ställer stora krav på ledning och personal.
– Vi måste föryngra oss, få in 25-30-åringar. Välutbildade. Vi måste vara professionella såväl när det gäller rekrytering som avveckling.
Lars Svensson behåller greppet även om han inte har koll på varje enskild liten siffra som han hade före fusionen.
Mer eller mindre dagligen för han samtal med en i brödrakvartetten Ander/Sommelius. Lars Ander vill vara uppdaterad och påverka.
Är han din överrock?
– Nej, inte så. Till skillnad från familjen Sommelius, som har valt att inte ha ett operativt ansvar, lever familjen Ander nära tidningsverkligheten och tar lidelsefullt del av den.
Engagemanget uppskattas av Lars Svensson.
Sin egen roll känner han inte hotad.
– Jag kan skaffa mig det utrymme jag behöver och känner mig stark och trygg i mitt förhållande till såväl ägare som personal, säger han.
Hur ser det ut på HD om tio till femton år?
– Vi är väl 30 tjänster färre men fler specialisttjänster. Man jobbar mer i projekt, på tvären Upplagan har stigit till 92 000, därför att inflyttningen ökat.
Är du fortfarande vd då?
– Ja, om jag har något att tillföra. Alternativt har jag kvar någon uppgift.
Hur kommer ägarbilden att se ut i framtidens Nordvästskåne?
– Frågan är om Sydsvenskan köper oss eller vi den om 15-20 år.
KARIN LINDELL

Fakta:
Född: den 16 juli 1952 på Bjäre
Bor: mitt i Helsingborg.
Familj: nygift med Anita, två vuxna barn, barnbarn på väg i januari.
Utbildning: gymnasieekonom
Har varit föreningsmänniska, bland annat Rotary-broder, med varje kväll i veckan upptagen.
Sitter på suppleantplats i Tidningsutgivarnas styrelse. ”Jag känner inget engagemang för att sitta i Stockholm. Det är bättre att vara hemma och göra nytta.”
Medlem i: Lindesbergsgruppen: ett nätverk av tidningsdirektörer.
Tänker i höst gå in i ett nytt tempo och satsa på det privata livet, pröva golfutrustningen han fick när han fyllde 50 och kanske engagera sig i något projekt inom förenings- eller näringslivet, något som han själv valt.
Njuter av att läsa en bok, gärna biografier och nutidshistoria, stadslivet och att resa till och spankulera i främmande städer.
Preferenser: euron framför kronan (vill dock inte kommentera valresultatet), ser hellre tv än bio, hellre fotboll än tennis, gillar sommaren bättre än vintern, Skåne bättre än utlandet, vyn över Sundet om morgonen och text-tv med börsen om kvällen, vill hellre ha kåldolmar än sushi och ha en hemmakväll i stället för partynatt.

mvredaktion

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev