Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Karin Lindell: Inte journalist – utan berättare

Publicerad: 13 maj 2009, 09:28

I Karlstad talar man det goda samtalet och Karin Lindell blir inspirerad av vittnesbörden om hur viktig berättelsen är när allt går fort och fragmenteras.


SPRÅKET ÄR SOM EN BLOMMA, säger en av de minst pratsamma sportkommentatorer som Sverige haft, Göran Zachrisson. Jag är inte journalist, säger han, utan berättare, och han  ger oss berättelser som inte sällan är en, två, tre minuter långa och kanske handlar om något annat än puttar, swingar och birdie. Ibland hamnar något annat i fokus, något som händer runt om. Han tycker bäst om att stå i hörnet och betrakta. En utmärkt plats för observationer.

Längre än tre minuter behöver berättelsen alltså inte vara. Huvudsaken är att tonen finns där. Tonen som måste väntas in och är olika från berättare till berättare. Miles Davis och Chet Baker spelar inte samma ton även som de delar trumpetmunstycke.

Att vänta in tiden och tacka ja till ytterligare en kopp kaffe trots att hon föredrar te har givit Agneta Kellgren den goda berättelsen. Hon var fjolårets Peter Lindberg-stipendiat och jobbar för SR Västerbotten. Där har hon berättat om släktingen Isak Petter, gossen som sprang till skogs och vars spår hon följt genom tre länder, möten och berättelser, inte alltid dem hon själv ville ha.

Att lyssna till deltagarna i Det goda samtalet, det nu pågående seminariet i Karlstad,  till dessa journalistiska lyssnare och sökare, de som hyllar och tar sig tid till samtalet och den goda berättelsen, känns allt igenom inspirerande. Här möter människor som har kärlek till ord och bilder och en drivkraft att vilja förstå andras liv. Här talas till långsamhetens lov och det oförutsedda och till  försvar för att inte befinna sig där det larmar, där alla andra är. Och här hyllas tystnaden och pausen, de oängsliga avbrotten och dröjsmålen som får läsaren och lyssnaren att stanna upp och hinna reflektera i tider av mediebrådska.

Inte hänger de sig väl åt önsketänkande om fortsatt utrymme och tid, dessa envetna eldsjälar och utforskare? Visst kommer de och andra att också framöver ges utrymme för sitt berättande, för att återge de god samtalen, för att tänja journalistikens goda gränser?  I det ständigt pågående mediebruset och nyhetstickandet är det de som hörs tydligast, som får oss att lyssna även om rösterna är lågmälda.

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.