Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Hat mot muslimer – demokratisk rättighet?

Publicerad: 11 maj 2009, 04:54

Varför hörs ingen kritik mot Per Gudmundson som skrivit hundratals artiklar som enligt honom handlade om islamism. I själva verket var det texter med grova felaktigheter laddade med islamfobi. Det frågar sig konstnären och designern Ida Dzanovic.


I våra moskéer, föreningar, samt på olika möte har jag aldrig upplevt liknande stämning bland muslimer som under den här perioden. Det känns som att ett grått och trist moln flyger över oss alla även när vi sitter, fikar och låtsas som att ingenting har hänt.

De flesta känner frustration och besvikelse som visar sig på olika sätt. Det är tufft för muslimer globalt. Ingen vet hur många konstnärer, poeter, dagisfröknar eller florister som ska gå ut med tal om att de bestämde sig leva med hat, ilska och hämnd.

Hela världen har tittat på medan ett isolerat och inmurat folk bombades med vit fosfor.
Sen visades T-tröjor upp (i Haaretz i april 2009), T-tröjor som israeliska soldater har haft på sig när de gick in i Gaza, med bild på en gravid muslimsk kvinna med måltavla på sin mage där det står: ”Skjut 1 – döda 2”! Som muslim blev man välmedveten om att hatet blev totalt legaliserat och i olika kretsar helt accepterat. Att öppet hata muslimer är precis som att hoppa på en mjuk madrass utan oro att man ska skada sig. Det har till och med blivit underhållande.

Att Mohamed Omar har börjat använda medieplattformen för att uttrycka sin Gaza-chock är beklagligt.
Det är sorligt att han har begått ett ”kulturell självmord” med alla sina kunskaper och talanger. Ändå är det oacceptabelt att han generaliserar muslimer genom att underordna oss alla i ställning till hans omogna politiska åsikter.

Nu vill man som vanligt förhöra oss, muslimer, om Omars Gaza-chock syndrom.

Men jag har aldrig hört någon kritik från logoliberalerna mot Per Gudmundson som under år 2008 har skrivit hundratals artiklar som enligt honom själv handlade om islamism. I själva verket var det texter med grova felaktigheter laddade med islamfobi.

Under samma period skrev han bara två artiklar om nazister. Gudmundsson har inte dragit sig från att länka på sin blogg till islamofobiska hemsidor som den av Expo utpekade Jihad i Malmö och den ironiskt namngivna ”Religion of  Peace”.

Från samma håll, har vi aldrig hört kritik mot Dilsa Demirbag-Sten för hennes samarbete med organisationen Center of Islamic Plurality (CIP). CIP skapades av de två israelvännerna Stephen Schwartz och Daniel Pipes, den senare mest känd för ha skapat Islamo-Fascism Awareness Week, där talare som förespråkat bombningar och tvångskonverteringar av alla muslimer bjöds in. Ändå kallas Demirbag-Sten fortfarande för en ”balanserad” journalist.

Man hör inte ens särskilt mycket kritik från logoliberaler mot Sverigedemokraterna, de kristna fundamentalisterna och andra högerextrema grupper. T.o.m. regeringen har svårt att uttala sig om ifall de tänker samarbeta med ett främlingsfientligt parti eller inte. Men det är alltid vi, muslimer, som avkrävs uttalanden om vad en grupp eller individ säger och gör.

Ida Dzanovic

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.