onsdag8 februari

Kontakt

Annonsera

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Expressen vill skriva mer om självmord

Publicerad: 15 december 2004, 15:19

De kungliga rättsprocesserna skrämmer inte Expressen. Bevakningen av dess medlemmar kommer inte att minska. Inte heller tidningens kritiserade rapportering om självmord. Den ska, tvärtom, öka.


I Lunds tingsrätt pågår en rättegång mot den så kallade Helénmannen. Han är åtalad för mord, inte dömd, men redan utpekad i de flesta medier.
Expressen var först med att identifiera honom, en dryg vecka före åtalet.
Flera omständigheter talade, enligt redaktionschefen Thomas Mattsson, för en ovanligt tidig namn- och bildpublicering.
– Det är sällan bevisningen är så känd som den var här före ett åtal. Det rör sig dessutom om ett av de mest uppmärksammade mordfallen i svensk kriminalhistoria. Allmänhetens intresse för den misstänkte mördaren var extra stort.
Expressen var först av svenska medier med att identifiera även Knutbypastorn Helge Fossmo och barnflickan Sara Svensson. För den skull går det, enligt Thomas Mattsson, inte att dra slutsatsen att tidningen är offensiv när det gäller namnpubliceringar.
– Vi är restriktiva i det avseendet och betraktar varje publicering som unik. Finns det risk för att anhöriga, och särskilt barn, kan ta skada är vi försiktiga med utpekanden.

Expressen kommer inte att följa Norrländskans nyinslagna linje (PrT 18/04) att regelmässigt namnge män som dömts för  grova kvinnofridsbrott.
Det händer ibland. Som i tidningens artikelserie i våras om kvinnovåld i hela världen. Några svenska misshandlade kvinnor trädde fram och bilder och namn på deras plågoandar publicerades.
Varför just då?
– För att kvinnornas berättelser var så detaljerade att det hade varit onaturligt att inte tala om vilka männen var.
Det är, påpekar Thomas Mattsson, inte utpekanden av kvinnomisshandlare som är det viktiga, utan tidningens engagemang i frågan.
– Den man som för några månader sedan slog ihjäl en trebarnsmamma från Piteå har inte namngivits i medierna. Ändå har en debatt och  motståndsrörelse mot kvinnovåld vuxit fram till följd av den dödsmisshandeln.

Kvinnovåld är ett av de högprioriterade ämnena på Expressen. Narkotika, rattfylleri och självmord  är andra.
När det stod klart att brottaren Mikael Ljungberg tagit sitt liv var det självklart för tidningen att berätta det.
Efteråt har även en artikelserie om självmord publicerats.
– Vi ska oftare skriva om självmord, varför de begås och  berätta om varningssignalerna. Det kan hjälpa läsarna och kanske rädda liv. En journalistiskt självpåtagen censur gagnar ju inte behandlingen av självmordsbenägna, säger Thomas Mattsson.
Den inställningen markerade tidningen redan för två år sedan när den rapporterade om att två ungdomar från västra Sverige gemensamt tagit sina liv och utförligt beskrev orsakerna samt visade bild från platsen.
Opinionsnämnden fällde publiceringen. Den hade, menade man, kränkt både de anhöriga och offren.
Oftast betraktar Expressen PON:s utslag som vägledande. Thomas Mattsson tycker att PO och PON-institutionerna hänger väl med i tiden, men inte i det här fallet.

Tidningen vill riva tabun om att självmord inte är någonting man talar högt om eller skriver om; en kvarleva från den tid då det var brottsligt att ta livet av sig själv och då de som dött genom självmord inte fick begravas i vigd jord.
Läsare har hört av sig och välkomnat Expressens öppna attityd.
Terese Christiansson, rättsreporter som bevakat bland annat Anna Lindh-mordet och Knutbydramat, har reaktionerna efter artiklarna om dubbelsjälvmordet i klart minne.
– Jag var själv inte delaktig i publiceringarna, men tog emot många samtal från läsare som drabbats av självmord i sin omgivning. De var lättade över att vi tog upp ämnet. Om medierna inte gör det,  verkar det som om självmord inte finns.
Expressen hade inga problem med att närma sig Mikael Ljungbergs anhöriga efter hans död. Kontakterna togs av medarbetare på GT som känt Mikael sedan han var tolv år och som hade träffat honom så sent som kvällen före självmordet.

Att söka upp familjer och släktingar till brotts- och mordoffer är an- nars bland det svåraste i en kriminalreporters arbete, tycker Terese Christiansson.
– Det bästa är att försöka nå de anhöriga via mellankontakter. Det kan vara en präst eller vänner eller släkt.
Vad gör ni när dessa länkar inte står till buds?
Då är det, enligt Thomas Mattsson, nödvändigt för reportrarna att försöka få direktkontakt med offrens anhöriga.
– Det är ett tungt men ibland nödvändigt inslag i nyhetsarbetet. Om vi undvek det, skulle många vittnesmål och berikande berättelser som förklarar och kommenterar  uppmärksammade händelser inte kunna spridas. Och, det är ju först sedan vi frågat om de vill prata med oss som vi vet svaret.
Han anser att reportrar som inte är beredda att ta de här kontakterna sviker sitt journalistiska uppdrag och jämför dem med poliser och präster som i sina yrken också måste närma sig människor i sorg.
Men, och det betonar Thomas Matts- son, metoderna för hur journalister går fram i det här arbetet är lika viktiga som det de skriver om olyckor och brott.
– Får vi ett nej, ska vi snabbt backa undan.
Expressen har ofta kritiserats för okänslighet i det här avseendet. Har det varit en berättigad kritik?
– Jag har, säger Thomas Mattsson, all respekt för de drabbades reaktioner, men det några uppfattar som en befrielse på en artig fråga; att få tala ut, kan av andra tolkas tvärtom.
Vilket är minst påträngande, att söka upp anhöriga till offer och be att de uttalar sig eller att ringa eller skriva till dem?
Det är olika, är Terese Christianssons erfarenhet.
– Det är viktigt att de inte känner sig överkörda och då kan det ibland vara bättre att ringa eller skriva till dem än att knacka på. Jag tror också att det är lättare för dem att tacka ja eller avböja intervjuer under telefonsamtal eller via sms.

Etiken spretar mer än på länge. Det märks i PON-statistiken. Det är inte längre självklart att det är kvällspressen som toppar klanderligan. För närvarande är det Dagens Nyheter som ligger överst och Expressen på en delad andraplats tillsammans med Aftonbladet.
Det är inte heller längre givet att invänta dom före namnpubliceringar av brottslingar och även innehållsligt har en förändring ägt rum.
En tabloidisering av svensk journalistik, kallar Thomas Mattsson det för.
– Radio och tv, och även lokalpressen, arbetar numera på ett sätt som kvällstidningarna tidigare var ensamma om. Etermediernas rapportering av Anna Lindhmordet var lika detaljerad som vår.
Terese Christiansson tycker att även DN och Svenskan närmat sig kvällspressens sätt att skriva.
– De har humaniserat sin journalistik. De ger oftare än förr nyheterna ett ansikte.  

Prinsessan Caroline av Monaco vann för ett halvår sedan ett mål i EU-domstolen i Strasbourg. Den  slog fast att alldagliga bilder av henne och barnen som inte tagits i privat sammanhang utan ute i samhället och som publicerats varit kränkande för henne.
Även svenska kunga- huset har anlagt eld mot kändisjournalistiken. Det har stämt tyska tidningar  för att de gått ut med osanna uppgifter om dess medlemmar och är mitt uppe i den processen. Bland annat vill det att tidningarna ska betala skadestånd för att de parat ihop kronprinsessan med fel fästmän och påstått att hon fått en ö av pappa kungen.
I Expressen stod det nyligen att Victoria och Daniel planerar att gifta sig till sommaren och att pojkvännen håller på att skolas in på att bli prins. Allt stort uppslaget på löp och etta och även kommenterat i en ledare.
Har processerna i Tyskland och domen i Europadomstolen inte avskräckt er från den här typen av journalistik?
– Nej, det vore helt främmande för oss att ta sådana hänsyn. Vi lever i ett öppet och demokratiskt land. Om medlemmar av kungafamiljen rör sig i offentliga miljöer kan vi självklart ta bilder av dem.
– Kronprinsessan har, fortsätter Thomas Mattsson, ibland statschefsstatus. Läsarnas intresse för vad hon gör och hennes framtid är därför högt.

Norska tidningar uppmanar i dag sina läsare att ta bilder åt dem med sina mobilkameror. Dithän har än så länge  inte Expressen kommit, men det är bara en tidsfråga.
Utvecklingen oroar en del, bland        andra PK-ordföranden Stig Fredrikson (PrT 13/04), men inte Thomas Mattsson.
– Det är, resonerar han, bättre med miljoner fotografer än bara åtta.
Men, och det vill han understryka, publiceringsansvaret kommer ju att förbli detsamma.
– Det gäller  till exempel att upplysa allmänheten i stor skala, kanske genom annonser, att inte agera kränkande när de tar bilder.
Expressen har många fora för etisk information och diskussion. ( Se artikel ovan) Hur öppet är det mellan redaktionsledning och medarbetare i dessa frågor i mera spontant vardagslag?
Terese Christiansson, som arbetat på tidningen i nästan tre år, är nöjd. Hon står i tät kontakt med sina chefer när hon är ute på känsliga jobb och tycker att de tar till sig hennes synpunkter när hon kommer tillbaka till redaktionen.
– Det verkar som våra synpunkter lägger grunden till våra chefers beslut.
Till slut: hur påverkar upplagekampen mellan Expressen och Aftonbladet press-etiken?
– Vi fattar inte etiskt tveksamma beslut för att få fler köpare. Allmänt kritiserade publiceringar kan skada vår upplaga, hävdar Thomas Mattsson.
PIA ESTMER

Tidigare avsnitt: SvD i nr 13, VLT i nr 14, Aftonbladet i nr 15, Dagens Eko i nr 17 och NSD i nr 18.

Etiksamtal förs på flera plan
Det finns flera fora för det interna etiska arbetet på Expressen:
En gång i halvåret äger så kallade stormötesturneér rum. Det är chefredaktören och ansvarige utgivaren, Otto Sjöberg, samt den administrative redaktionschefen och stf ansvarige utgivaren Per-Anders Broberg som möter alla medarbetare på Expressens, GT:s och Kvällspostens redaktioner i Stockholm, Göteborg och Malmö för att diskutera specifika publiceringar.
Pressetik/PO heter en stående punkt på redaktionsledningens möten som äger rum varannan vecka.
Utgivarinfo kallas en e-postlista som snabbt meddelar alla nyhets-, natt- och avdelningschefer samt redigeringsledare aktuella utgivarbeslut.
Etikfrågor tas upp på de dagliga 11- och 19-mötena samt i ett dagligt e-postbrev från Thomas Mattsson till alla nyhets- och avdelningschefer.
Till 19-mötena bjuds minst en gång i månaden in en gästkritiker. Thomas Bodström, Lars Leijonborg, Claes Borgström och Lars Ohly är några som varit där och framfört sin syn på tidningens journalistik och etik.
I Vikarie-Expressen, som vänder sig till alla medarbetare och som revideras en gång om året, går det att läsa sig till Expressens etiska policy i vissa frågor.
Här står till exempel att tidningen ska vara generös med rättelser och genmälen och hur medarbetarna bör uppträda på fältet.
PIA ESTMER
Pia Estmer

mvredaktion

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev