Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Daniel Grahn: Utan visioner ingen journalistik

Hur många medieledare drivs av en vision, och vad vill ägarna, mer än att tjäna pengar, skriver Dagens tidigare publisher Daniel Grahn.

Publicerad: 8 januari 2014, 12:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Världens massmedier genomgår en livskris. Vi hoppas och tror att vi ska ta oss igenom stålbadet, men de flesta av oss är långt ifrån säkra. Vi krampar fast i de gamla medierna, och överlever från dag till dag, främst på grund av att ingen hittat någon bra ekonomisk modell för nätet. Som återinflyttad smålänning är jag närmast chockad över hur många medelålders och äldre vänner som säger sig välja bort lokaltidningen. Jag trodde i min enfald att den lokala journalistiken var mer fredad, men tji fick jag.

De senaste åren har jag haft anledning att tala med ett flertal redaktionsledare, som med ihåliga ögon beskriver det tröstlösa slitet med sparkrav och anpassning till minskade intäkter. På redaktionerna har jag mött många trötta medarbetare, frustrerade över allt tyngre arbetsbördor och färre kolleger. Det journalistiska självförtroendet som en gång var så stort är mer eller mindre borta.

Som ansvarig för tidningen Dagen har jag varit lika desillusionerad. Möjligen med ett undantag . Den fattiga lilla kristna tidningen har stolt kultiverat sin vision om att kunna påverka samhället med kristen tro. Varje höst- och vårkick-off har jag ångat på så mycket jag har vågat, varje styrelsemöte har jag tagit chansen att rita på tavlan och berätta om vår tidnings uppdrag. En vision ska ge energi, och framtidstro. Den ska vara enande och skapa självförtroende.  Lite av I have a dream utan att förlora trovärdighet och substans.

För mig har det varit självklart, likaså för min ledningsgrupp, och för mina medarbetare. Så självklart att vi inte tänkte på det när Mediagnos besökte oss för att studera vår ökande upplaga. I förbifarten beskrev jag vårt uppdrag, vår vision och ritade de ringar jag ritat hundratals gånger. Och detta uppmärksammas nu i ett kursutbud på Fojo: Ett visionsarbete med visuella beskrivningar som medarbetarna hade lätt att ta till sig.

Det visuella är två ringar som ligger om lott. Den ena ringen kallar vi samhälle, den andra kyrka, och så säger vi att vår tidning ska tänkas och göras i överlappningen mellan kyrka och samhälle. För det är så vi vill se framtiden. Denna vision, i all sin enkelhet, är alla medvetna om, läsare, styrelse och medarbetare. Vi pratar om detta, och vi utvärderar tidningen utifrån denna vision.

Varje svensk dagstidning har startat utifrån en tanke, ett därför, en vision. Ofta en stark vilja till förändring. Så småningom har journalistiken och dess anförare professionaliserats, för att därefter kommersialiseras och sedan rationaliseras i stora mediehus. Någonstans försvann energin.

Hur många medieledare drivs av en vision som är större än sig själva. (Och nu talar jag inte religion!) Vad vill ni, ägare, mer än att tjäna pengar? Vad säger ni publishers till era styrelser, till era ägare, till era läsare, tittare, lyssnare? Hur gör ni samhället bättre? Varför finns ni?

Om vi kan återerövra vår framtidstro, först inför oss själva, kan vi börja beskriva vårt uppdrag för andra.

Om visionen är viktigare än kanalen, eller devicen, så kommer journalistiken att överleva, även om vi som journalister blir färre och säkerligen måste kompetensväxlas. Om devicen går för visionen och syftet med journalistiken, ja då fortsätter utarmningen, de ihåliga ögonen och det tröstlösa slitet.

Daniel Grahn, medieutvecklare inom Mentor Medier och tidigare publisher i Dagen

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev