Medievärldens arkiv
Brunegårds publicistiska fikonlöv
Tidigare PO Pär-Arne Jigenius jämför Bengt Ottossons och Tomas Brunegårds syn på att stanna kvar i en branschorganisation.
Publicerad: 2 oktober 2014, 10:27
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Ämnen i artikeln:
TUExpressens förre verkställande direktör Bengt Ottosson slutar som TU:s ordförande. Två av styrelsens ledamöter får dela på uppdraget fram till nästa årsstämma, då ny ordförande kan väljas. Den officiella förklaringen till att Bengt Ottosson hastigt beslöt att lämna Expressen var att han bestämt sig för att gå i pension.
En annan förklaring till avgången är helt enkelt att Ottosson fick sparken. Därmed må vara hur som helst. Kvar står att det är logiskt att den som av en eller annan anledning lämnat en exekutiv befattning i medierna inte bör föra branschens talan i egenskap av TU:s ordförande.
Men den ottossonska logiken är inte allmänt spridd i medievärlden. I somras just när mediecirkusen i Almedalen börjat förklarade Tomas Brunegård i ett pressmeddelande att han avgick som Stampens ordförande och helt lämnade koncernen. Medievärldens redaktion hade under en vecka sökt Brunegård utan framgång. Nog är det märkligt att arkitekten bakom det mediala luftslottet Stampen hastigt lämnar sitt livsverk utan att ha tid med några intervjuer. Just en person som påstås ha ritat om den svenska presskartan borde ju ha funnit det angeläget att lägga ut texten för journalisterna. Nu blev det i stället en sorti under största möjliga tystnad, draperad i ett pressmeddelande.
Nåja, även om Tomas Brunegård i pressade situationer inte är intresserad av att tala med journalister, så vill han gärna föra deras talan. I samband med avgången förklarade han att han nu får tid att ägna sig åt ordförandeskapet i WAN-Ifra den internationella utgivarorganisationen och åt frågorna om press och yttrandefrihet i världen.
Nu kan vän av ordning säga att parallellen med Ottossons avgång är diskutabel, då Brunegård direkt efter att ha tvingats lämna ordförandeposten i Stampen utsågs till den nominella befattningen som vice ordförande i Hjörne-familjens ägarbolag Skäreleja. Det är inte så att familjens ägarbolag behöver en vice ordförande, däremot behöver Brunegård någon form av befattning i svensk medievärld för att legitimera sin post i WAN. Här handlar det kort sagt om ett publicistiskt fikonlöv.
Inte ens Peter Hjörne försöker ge sken av att Skäreleja behöver en vice ordförande. Han kommenterar valet med orden: Det är ett uttryck för mitt och familjens förtroende för och bestående vänskap med Tomas. Vänskapsbevis var ordet.
Pär-Arne Jigenius, tidigare ansvarig utgivare på GT och GP och Allmänhetens Pressombudsman 1993 – 2000.
Axel Andén
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Ämnen i artikeln:
TU