Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Anders Gerdin: Varför är de stora mediehusen så tysta?

Det är dags för mediebranschen att höja tonläget för att staten ska ta sitt ansvar. Branschorganisationer, mediehus och skribenter måste bryta regeringens nonchalans och tystnad mitt i den svenska mediekrisen, skriver Anders Gerdin.

Publicerad: 21 november 2012, 09:11

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Reklamskatt

I måndags bjöd Schibsted Sveriges vd, Raoul Grünthal på lunch. Gäst var socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. Och bara några veckor tidigare var det statsminister Fredrik Reinfeldt som hälsade på i Schibstedhuset på Kungsbron i Stockholm.

Det är säkert fler än jag som nyfiket undrar vad de pratade om. Jag hoppas samtalet till kaffet handlade om den blödande svenska tidningsbranschen. Varje vecka rapporteras det om minskande upplagor, sparpaket och personalnedskärningar. Något som i förlängningen riskerar att leda till en mer utslätad journalistik där resurserna till slut inte är tillräckliga för att fullgöra det demokratiska uppdraget, att granska samhället och makten på ett seriöst sätt. I värsta fall kan det sluta med att det statligt finansierade Uppdrag granskning i SVT blir ensamt om att sköta det journalistiska renhållningsarbetet.

Det är dags för mediebranschen och Tidningsutgivarna att på allvar höja tonläget för att staten ska ta sitt ansvar och behandla landets medier på ett rättvist sätt.  En första åtgärd för att lätta på det ekonomiska trycket skulle vara att förändra den nuvarande Lotterilagen. Den förbjuder svenska tidningar att tjäna pengar på annonser från seriösa utländska spelbolag som Unibet, Ladbrokes och Bet 365. Det handlar om många, många hundra miljoner för landets tidningar.

Ett ytterligare sätt för regeringen att lätta på tidningarnas ekonomiska kris är att slopa den orättvisa reklamskatten, ett beslut som togs i riksdagen för tio år sedan, men som ännu inte verkställts. För en vecka sedan tillbringade jag en heldag på de anklagades bänk i Högsta domstolen tillsammans med Expressens tidigare chefredaktör, Otto Sjöberg.

Vårt brott består i att vi år 2003 publicerade annonser för de utlandsregistrerade spelbolagen Unibet och Expekt, vilket är förbjudet enligt svensk lagstiftning. Det HD nu ska ta ställning till är om publiceringen strider mot EU-lagstiftningen vilken är överställd den svenska lotterilagen.

Det värsta som kan hända Otto Sjöberg och mig om vi förlorar är att vi hamnar i fängelse enligt paragraf 54 i Lotterilagen. Men en fällande dom får också stora ekonomiska konsekvenser för hela den svenska tidningsmarknaden. De EU-registrerade spelbolagen omsätter en halv till en miljard kronor per år på den svenska mediemarknaden. Pengar som i första hand, på grund av den svenska lotterilagen, tillfaller i första hand TV3, Kanal 5 och deras systerkanaler som sänder från Storbritannien och därför lyder under brittisk lag.

Aftonbladet och Expressen, som i väntan på HD-domen, fortsatt att publicera de utländska spelbolagens annonser har kunnat räkna hem intäkter på cirka en kvarts miljard kronor om året, pengar som omedelbart försvinner i händelse av en fällande dom.

Men inte nog med det. DN, Svenskan, GP, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och drygt 30 andra stora dagstidningar betalar årligen ca 100 miljoner kronor i reklamskatt till staten. Kommersiell tv, internet och direktreklam betalar däremot inte en krona i skatt på sina annonser. För tio år sedan fattade riksdagen ett beslut att korrigera denna kommersiella snedvridning och uppdrog till den dåvarande socialdemokratiska regeringen att avskaffa den orättvisa reklamskatten. Detta blev aldrig genomfört och inte heller Anders Borg och alliansen har, trots påtryckningar, brytt sig om att verkställa riksdagens beslut.

Vad kan då de största och mäktigaste mediekoncernerna tillsammans med Tidningsutgivarna göra för att påverka regeringen i dessa viktiga frågor?

En lagändring måste till, vars mål skulle vara att skapa en konkurrensneutral och rättvis marknad. Det skulle bidra till att bromsa upp branschens ekonomiska problem, ja kanske också säkra den journalistiska mångfalden och kvalitén.

Varför är då de stora mediehusen så tysta i de här frågorna?

Visst är det en bra början att bjuda statsministern på en informell lunch. Ännu bättre hade det varit om finansminister Borg hade suttit med vid bordet. Självklart krävs mer än en god lunch för att få den mäktige Anders Borg att ta mediebranschens problem på allvar.

Men ensam är inte stark. Därför är det dags för Bonnier, Schibsted, Stampen och andra stora koncerner att höja rösten rejält och tillsammans med Tidningsutgivarna gå ut i en gemensam offensiv mot regeringen.

Varför så blyga och försiktiga? Jag vill läsa Karin Pettersson, Hanne Kjöller, P J Anders Linder, Anna Dahlberg och andra kunniga ledarskribenters kritiska texter om regeringens nonchalans och tystnad mitt i den svenska mediekrisen. 100-tals duktiga journalister förlorar sina jobb och vilka konsekvenser det kan få för demokratin och mångfalden på lång sikt återstår att se.

Jag vill också läsa om mötet på finansdepartementet där Jonas Bonnier, Raoul Grünthal och TU:s vd Per Hultengård sakligt och övertygande förhandlar med Anders Borg om dagspressens framtid. Lunchen kan de gott hoppa över.

Anders Gerdin, tidigare chefredaktör på Aftonbladet, nu medierådgivare på Team Gerdin och PR-byrån Grayling

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Reklamskatt

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev